AKAMBA A. att spela en betydande roll först genom det år 280 f.Kr. mot Makedonien bildade A k a j i-ska förbundet. I spetsen för detta förbund stod en årl. vald strateg, vilken var den officielle ledaren av förbundets politik och i krig förde överbefälet över förbundshären. Högsta beslutande myndighet var förbundsförsamling-en, till vilken alla medborgare, som fyllt 30 år, hade tillträde. Akajiska förbundet var under detta och följande årh. ofta invecklat i Greklands inre strider och blev mycket mäktigt; slutl. råkade det emellertid i konflikt med Rom och upplöstes efter Mummius’ seger vid Leukopetra (146). Romarna gjorde sedan Grekland till en särsk. prov, med namnet A., vars historia därefter sammanfaller med Roms. Efter det bysantinska kejsarrikets fall 1204 var A. under en tid självständigt furstedöme (se nedan). — Akajer, en av det grekiska folkets fyra huvudstammar, vilken räknade sitt ursprung från Achaios, en son till Xuthos och Kreusa; i historisk tid invånarna i Akaja och i s. delen av Thessalien. Hos Homeros betecknas med akajer liksom med namnet argiver och danaer de framför Troja kämpande grekerna. M.P.;W.N. Aka'ja, hertigdöme, ett av de västerländska feodala samhällena i Grekland efter det fjärde korståget. A. omfattade en tid nästan hela halvön Peloponnesos; dess egentlige grundare var Gottfrid av Villehardouin (hertig 1209— 18). A. överlevde länge det latinska kejsardömets fall 1261 och gick under först med turkarnas erövring av Balkanhalvön. S.Bln. Aka'mba el. w a k a m b a är en i Östafrika i det s.k. Ukamba mellan Kenya och Kilima-njaro bosatt bantustam, uppgående till omkr. 230,000. A. äro i regel välbyggda, gladlynta och intelligenta, men till sitt yttre förete de en ganska stor variation, delvis beroende på uppblandning med massajer och galla. Fordom torde a. ha varit ett jägarfolk, och de anses ännu i Östafrika som skickliga jägare, men sedan engelsmännen på 1880-talet förbjudit jakten på storvilt, har jakten förlorat nästan all betydelse för a. Sedan långt tillbaka äro åkerbruk och boskapsskötsel huvudnäringar. A:s Två danssmyckade ynglingar av akambastammen. viktigaste husdjur äro nötkreatur av en ganska korthornig, svart och vit el. grå zeburas, getter, fettsvansfår, hundar och höns. Boskapen, som är a:s rikedom, hålles i stora hjordar; även biodling förekommer. Det för a. än viktigare åkerbruket är primitivt. De känna icke plogen, utan kvinnorna bearbeta marken med en något spadliknande grävkäpp. A. odla huvudsaki. durra, hirs, majs och bönor. Dräkten består vanl. av importerad filt el. bomullstyg. Ännu finnes dock den urspr. kvinnodräkten, ett ogarvat get- el. kalvskinn, ett ofta vackert utsirat blygdskört samt en tvåflikad, svansliknande läderremsa. Som smycken användas hals-, arm- och örringar av metall, elfenben el. glaspärlor, ävensom fina, välgjorda metallkedjor. Ärrtatuering användes i sht av kvinnorna. Både män och kvinnor få överkäkens 4—6 mellersta tänder filade spetsiga, medan de två mellersta i underkäken Eld uppgöres hos akamba. Musikanter vid en danstillställning hos akamba. — 409 — — 410 —