AKKAD Akka-flicka, täckta med blad. Då A. är ett jägarfolk och jaktdjuren anträffas rätt sparsamt i urskogen, leva de mycket glest spridda i det område, där de förekomma. J-F. Akkad, A c k a d, huvudstad i det äldsta semitiska riket i Babylonien med samma namn, o. 2600—2400 f. Kr. Under dess största konungar, Sargon och Naramsin, sträckte sig A:s välde över de flesta länder ända till Medelhavet, varför A. kan benämnas det första eg. världsväldet. — Akkader, namnet på de semitiska babylonierna i motsats till sumererna, landets tidigare invånare. — Akkadiska är namnet på det semitiska språket i Babylonien i motsats till sumeriskan, som talades av landets urinvånare av icke-semitisk börd. De vanligaste benämningarna på språket äro babyloniska el. assyriska efter de förnämsta rikena Babylonien och Assyrien. Efr.B. Akkajaure, se Lule älv. Akkas, finsk socken, se A k a a. Akkerma'n, Akjerman, rumän. Cetatea Alba, hamnstad i Bessarabien, ö. Rumänien, vid Dnjestrs mynning; 33,600 inv. (1914), bestående av ukrainare, ryssar, greker, judar och .armenier. Handel med vin, fisk och salt. A. tillhörde genuesarna under namnet Mauro Castro, intogs av turkarna 1484, av ryssarna 1806. M.P. Akkra, stad i brittiska kolonien Guldkusten, se A c c r a. Akleja, svenskt namn på arter av släktet Aquile'gia, tillhörande fam. ranunkelväxter och omfattande 50 arter, med utbredning övervägande i Gamla världen. Aklejorna äro örter med handflikade blad, hängande, ensamma el. i fåblommiga klasar anordnade regelbundna blommor, med sporre försedda hyl-leblad och kapselfrukt. A. vulga'ris, sedan medeltiden allm. odlad i trädgårdar och ofta förvildad, har nästan glatta, undertill blågröna blad och blå, vid odling ofta röda, gula el. vita blommor samt korta, krökta, uppåtrik-tade sporrar. Viktiga som prydnadsväxter äro därjämte flera andra arter, däribland A. cæ-ru'lea och A. chrysa'ntha med ljusblå, resp, guldgula blommor och långa, raka sporrar, båda från Amerika. O.Gz. Akli'n, n o 11-i s o k 1 i n, magnetisk ekvator, kallas den linje, som kan tänkas dragen mellan orter, där inklinationen är lika med noll. Se Jordmagnetism. A.L-dh. Akmar, Ernst Teodor, egyptolog (f. 7/» 1877), fil. d:r i Uppsala 1904, docent i egyptiska språket 1904—17. Vid K. Piehls död 1904 övertog A. redigerandet av den av denne grundade egyptologtidskriften ”Sphinx” och publicerade här intill tidskriftens upphörande 1925 ett stort antal egyptologiska artiklar. G.Cqt. Akme' (grek., egg, spets), kulmen, höjdpunkt Akleja, Aquilegia nigricans. — 423 — — 424 —