ALABAMA liska viken, 36,569 inv. (1921). Sedan 1826 huvudstad i divisionen Arakan. A. har utmärkt hamn och stor export av ris, hudar, petroleum, fisk och betelnötter. M.P. Akyanoblepsi', föråldrad benämning på en form av färgblindhet. A la (fra.), eg. med ett underförstått ma-nière de el. mode de, på liknande sätt som, på liknande vis, förekommer i uttryck som å Vonglaise, på engelskt sätt, å la grecque, på grekiskt sätt, o.s.v. Al, el (arab.), bestämd artikel, sammanskri-ves alltid med det följande ordet, varvid 1-lju-det assimileras med uddljudande dental, sibi-lant, n och r. — Arabiska personnamn föregångna av art. böra i denna uppslagsbok sökas under själva namnet, t.ex. al-K indi m.fl. G.O-r. Al, kemisk beteckning för grundämnet alu-mi,nium. E.M.P.W. Al, dansk benämning på den i en podsolerad (se P o d s o 1) markprofil förekommande ortstenen, som är en utfällning i djupare lager av ämnen utlösta ur ytlagret, framför allt humusämnen och järnoxid men även lerjord. A. är en illuvialhorisont (se d.o.). A. är särsk. känd från Jyllands hedslätter, där hedpartiet kring Karup, s.v. om Viborg, kallas Alheden. K.A.G. AI, trädslag, se Alsläktet. Ala (lat., vinge). 1) Bgggn., benämning på (vanl. 2) sidorum i bakre delen av ett forn-romerskt atrium, öppnande sig mot detta i hela sin bredd (d.v.s. utan dörr el. dörröppning). — 2) Rom. krigsv., flygelkår av bundsförvanter; i inskränktare mening kavalleriavdelning. H.Sj. Ala, s:n i Kräklinge ting, Norra hd, Gotlands län, v. om östergarnhalvön; 30,»7 kvkm., därav 30,85 kvkm. land; 341 inv. (1928; 11 inv. pr kvkm.); 6,22 kvkm. odlad jord (1919; 20 °/o av landarealen), 22,77 kvkm. skogs-, hag- och myrmark. S. hälften av A. upptages av skogsmark, och i n. hälften ha myrmarkerna (Stor-, Dynge- och Tingsmyrarna) stor utbredning. Kyrkan är från 1200-talet. — Pastorat: Kräk-lingbo, Anga och A., Medelkontraktet, Visby »tift. J.C. Ala, tingslag i s.ö. Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län, omfattande socknarna Skog med Lingbo församling, Söderala med Ljusne och Bergviks kapell, Norrala, Trönö, Mo och Rengsjö; 1,325,03 kvkm., därav 1,196,85 kvkm. land; 26,256 inv. (1928); 116,so kvkm. odlad jord (1919, 9,7% av landarealen), 918,83 kvkm. skogs- och hagmark. — A., som omfattar ett 25—40 km. brett område vid Bottenhavet, omslutande Söderhamn som medelpunkt, genom-flytes av Ljusnan i dess nedersta lopp med sjöarna Bergviken och Marman. Tingslaget har en mycket kuperad terräng med Höleklack (352 m.) och Nybohocken (330 m.) som högsta punkter. Kustområdet, som i A:s s. del blir bredare, är med undantag av floddalarna och från kusten inskjutande lägre flikar ett glest bebyggt och skogbärande område. Först längre mot v., vid övergången till den högläntare delen blir bygden tätare, framför allt koncentrerad vid de talrika sjöarna. — Förnämsta näringar äro jordbruk, skogsbruk, trävaru- och järnindustri. Åtskilliga stora industriella anläggningar äro belägna inom A., ss. Ljusne järn bruk och Ala sågverk. Norra stambanan går genom tingslagets v. del och Ostkustbanan genom dess ö. Dessutom går järnvägen från Askesta sågverk till Sandarne lastplats. — A. tillhör Ala kontrakt, Uppsala ärkestift. H.S-n. Ala, kontrakt i Uppsala ärkestift, Gävleborgs län, omfattande pastoraten Mo, Rengsjö, Söderala med Ljusne och Bergvik, Hanebo och Segerstad, Söderhamn och Sandarne, Norrala och Trönö samt Skog och Lingbo; A. har 44,372 inv. (1928). H.S-n. Ala, ångsåg i Söderala s:n, Gävleborgs län, nära Ljusnans mynning; tillhör Bergvik och Ala nya a.-b. M.P. Ala, stad i prov. Trento, n. Italien, vid floden Adige och Brennerbanan, 2,836 inv. (1921). Sammetsfabriker. Före 1919 österrikisk gränsstation mot Italien. M.P. Ala., förkortning av Alabama (se d.o.). Alabama [älabä'ma], förkortat A la., stat i s.ö. U.S.A. vid Mexikanska golfen, men avskild från denna utom i s.v. hörnet av staten Florida; dess gräns i n. är 35 :e breddgraden. 134,669 kvkm. (därav 132,807 land); 2,348,147 inv. (1920); Större delen av A. ligger inom den Atlantiska kustslätten (se F ö r e n t a staterna). Endast n.ö. delen av A. hör till den sydvästligaste delen av den Appalach-iska bergskedjan och den Appalachiska (el. Piedmont-) platån (se Appalacherna). Djupa dalar genomskära platån, som därigenom får en ganska ojämn terräng. Vid övergång från platån till kustslätten bilda floderna fall. Vid denna ”fallinje” (se d.o.) ha bl.a. städerna Tuscaloosa och Montgomery uppstått. Närmast fallinjen består kustslättens berggrund av lös kritkalksten, i vilken Tombigbee river, Alabama river och deras bifloder eroderat så djupt, att denna för sin myllrika svarta jord bekanta slätt (”svarta prärien”, A:s fruktbaraste bomullsdistrikt) ligger något lägre än den utanför liggande, av hårdare kalksten bestående, sandiga och mindre fruktbara delen av kustslätten. Kusten är låg och åtföljd av sandrevlar. Floderna Alabamas och Tombig- — 457 — — 458 —