ALASKA in i Kustkedjan; ha tillsammans en längd av 400 km., bredden 5—10 km., djupet 300—900 m.; de äro uppdelade i flera djupbäcken genom skiljande trösklar. Av liknande typ är Yaku-tat bay. Grundhavet utanför Stilla havs-kusten är smalt — utom utanför Alaskahalvön, där det är ganska brett — och övergår hastigt i djuphavet, Alaskagolfen. Utmed Berings hav och Norra Ishavet äro kusterna i allm. låga och jämna, med breda, öppna bukter (Bristol bay, Norton sound). Havet utanför är ett brett grundhav. Det 92 km. breda Berings sund är endast 50 m. djupt. — I fråga om yt- de största äro Malaspinaglaciären (▼. om Yakutat bay), som har en ytvidd av c:a 4,000 kvkm. och vars istäcke vid fjällens fot beräknas vara 500 m. mäktigt, och M u i r g 1 a-c i ä r e n, som skjuter ut i Muir inlet (en biflod till Glacier bay) med en nära 100 m. hög isvägg, från vilken isberg brytas av och föras ut av de strömmar, som bildas av isälvar, vilka mynna i tunnlar i isen, såväl under som ovan vattenytan; 2) Chugachbergen (innanför Prince William-sundet), som resa sig som en nästan oöverstiglig mur, endast på ett ställe genombruten, näml, där Copper river banar sig väg till bildningen kan A. uppdelas i fyra huvuddelar. Den sydligaste utgör det Pacifiska bergssystemet. Det bildas av flera, mer el. mindre parallella bergskedjor, vilka fortsätta dels åt v. i Alaskahalvön och Aleuterna, som antagligen äro en fortsättning på Al a ska b ergen, dels åt s. i British Columbias kustkedja och Alexanderarkipelagen. De största bergskedjorna äro: 1) S:t E 1 i a s-k e d j a n (högsta topp Mount Logan, 6,050 m., på kanadensiskt område, strax invid gränsen), från vars snöklädda toppar talrika glaciärer strömma ned och vid bergens fot bilda väldiga, platåartade ismassor (”piedmontglaciärer”, se d.o.), av vilka havet; 3) n. därom Wrangellbergen med den ännu verksamma vulkanen Mount Wrangell (4,267 m.) och 4) Alaskabergen med Nordamerikas högsta topp, Mount Mac Kinley (6,187 m.). — Centralplatån el. Yukonbäc-k e n e t är en stor, vågig högslätt, över vilken här och där höja sig mindre platåberg. I detta platåland ha floderna (Kuskokwin river, Yukon river) skurit sig ner i tämligen djupa och breda dalgångar, som utgöra de odlingsbara delarna av det inre A. Ät n. övergår Centralplatån med jämn stigning i Endicottbergen, ett av flera parallella bergskedjor uppbyggt bergssystem, som förr ansågs vara Klippiga bergens — 469 — — 470 — ALASKA Skala 1:20 mili.