ALBA kyrkan förekommer enbart a. som liturgisk dräkt mindre ofta. I sv. kyrkan användes a. som underdräkt till mässhaken, mässkjorta. A. utan mässhake användes mera sällan, av ordinandi vid prästvigning och ibland av s.k. ritualister, då vanlig prästdräkt annars är re gel, t.ex. vid skriftermål. Den a., som brukas i svenska kyrkan, har vida ärmar. Jfr R ö k 1 i n. — Litt.: J. Braun, ”Die liturgische Gewandung” (1907). T.S-d. Alba, stad i prov. Cuneo, n.v. Italien, vid floden Tanaro, 50 km. s.o. om Turin, 13,710 inv. (1921). Biskopssäte; katedral från 1486. Sidenspinneri. A. är det gamla Alba Pom-peja. M.P. Alba [a'lQa], Fernando Alvarez de T o led o, hertig av A., spansk fältherre (1508 —82). Som högste befälhavare över de kejserliga trupperna kuvade A. under det schmalkal-diska kriget de protestantiska städerna i Sydtyskland, bidrog kraftigt till Karl V:s seger vid Mühlberg 1547 men kunde ej återerövra Metz från fransmännen. När efter Filip II :s tronbe-stigning 1556 påven Paul IV började krig och fick Frankrike på sin sida, ryckte A., då ståthållare i Neapel, mot Rom och besatte Kyrkostaten men måste återställa erövringarna, då Filip och påven försonades för att med gemensamma krafter upptaga kampen mot kätteriet. Då oroligheter utbröto i Nederländerna (”bildstormen”), yrkade A. på kraftåtgärder och sändes 1567 med 10,000 man från Italien genom Burgund och Lothringen till Flandern. Ståthållarinnan Margareta av Parma nedlade regeringen, och A. fick oinskränkt myndighet att återställa ordningen. Skoningslöst gick han till väga. En utomordentlig domstol, av befolkningen kallad ”blodsrådet”, tillsattes med A. som ordf.; under 4 år fällde den 1,800 domar, nästan alla till döden. De mest bekanta offren för detta våldsregemente voro grevarna Egmont och Hoorn. Många sökte genom flykt rädda liv och egendom. Sedan A. på detta sätt slagit ned allt motstånd och injagat skräck hos befolkningen, sökte han utvidga konungens myndighet och ekonomiskt lamslå landet. Kränkande Generalstaternas bevillningsrätt påbjöd han nya, ständiga skatter, bl.a. en skatt av 10 °/o vid varje varuomsättning, vilken drabbade borgerskapet hårt. Det jäsande missnö jet bröt 1572 ut i full låga med det nederländska frihetskriget. Trots framgångar lyckades A ej slå ned frihetsrörelsen, som ej minst på gr. av A:s hårda krigföring växte sig allt starkare. A. återkallades 1573 och föll i onåd. 1580 erövrade han genom ett kort fälttåg Portugal, på vilket land Filip gjorde arvsanspråk. R.G. Albacete [alQa|>e'te]. 1) Prov, i ö. Spanien; 14,863 kvkm.; 291,833 inv. (1920). A. ligger i s.ö. delen av iberiska mesetan, vars s. brottrand, Sierra Morena, i Sierra de Alcaraz når 1,797 m.ö.h. I s.ö. når A. fram till Betiska kordilleran. A. genomflytes i n. av Jücar och i s. av Segura. Maria Christinakanalen för vatten från Jücar för konstbevattning. Åkerbruket frambringar spannmål och vin. På stäpperna tillgodogöres espartogräset. — 2) Huvudstad i prov, med samma namn vid bevattningskanalen Maria Christina, 685 m.ö.h.; 31,960 inv. (1920). A. är sedan gammalt berömt för sin knivtillverkning. G.N. Albaco'ra, en art tillhörande tonfisksläktet (se d.o.). Alba de To'rmes [a'lQa], stad i prov. Sala-manca, n. Spanien, vid floden Tormes; 3,620 inv. (1920). Ruiner av hertigens av Alba palats. G.N. Alba Fucentia [foèe'-], ort i mellersta Italien. Se A 1 b e. Alba Ju'lia, ty. Karlsburg, ungerska Gyula-fehérvår, stad i Transsylvanien, v. Rumänien, på floden Maros’ h. strand vid järnvägen ned till ungerska slätten; 9,645 inv. (1922), magya-rer och rumäner. A. är sedan slutet av 1000-talet säte för en romersk-katolsk biskop. I den gotiska Michaels-katedralen från 1443 äro flera av Siebenbürgens furstar begravda. I A. finnes prästseminarium med ett värdefullt bibliotek. Staden kallades ända till början av 1700-talet Weissenburg. På dess plats låg den romerska kolonien Apulum. 1542—1616 hade furstarna av Siebenbürgen sitt residens i A. Den Via 1918 förklarade här Transsylvanien sin anslutning till Rumänien. Trakten kring A. är berömd för sina vinodlingar. M.P. Alba Longa, forntida stad i Latium, sannolikt belägen mellan Monte Crescenzo och Ca-stel Gandolfo, varest man funnit betydande rester av en forntida nekropol. Enl. sagan grundades A. av Aeneas’ son Ascanius och förstördes av konung Tullus Hostilius i Rom. Om A. L:s historia är eljest föga el. intet känt. W.N. Alban [äTban], helgon, Britanniens förste martyr (död o. 309). Legenden om honom möter redan i Bedas kyrkohistoria; hans namn omtalas tidigare. Berättelsen om martyriet är — 475 — — 476 —