ALBERT engelsmännen betraktades A. emellertid med en viss misstro, vilken bl.a. tog sig uttryck däri att parlamentet nedprutade hans apanage. Under baron Stockmars ledning satte sig A. in i statsangelägenheterna och vann småningom genom sin takt och sin obestridliga duglighet de ledande statsmännens förtroende samt började aktivt deltaga i behandlingen av de statliga ärendena. Han blev drottningens förtrogne rådgivare, privatsekreterare och ”den faktiske innehavaren av kronans makt och myndighet” (Strachey). I sitt arbete var A. Drottning Viktoria och prins Albert 1860. outtröttlig och intresserad för allt. Uteslutande på A:s initiativ och endast tack vare den kraft och klokhet, med vilken han bekämpade motståndet inom parlamentet, kom världsutställningen 1851 till stånd, vilken blev en ur alla synpunkter glänsande framgång. För sina omsorger om universitetet i Cambridge blev A. 1847 dess kansler. Han omorganiserade hushållningen vid hovet och vid de kungliga godsen, lät upprätta ett permanent militärt övningsfält vid Chobham, förbättrade ”trasskolorna” och intresserade sig för andra sociala frågor o.s.v. Icke minst deltog han i sina barns uppfostran. 1857 fick A. titeln prince-consort. — Under A:s inten siva arbete försvagades hans hälsa, och då han 1861 drabbades av tyfoidfeber, dukade han under. Drottningens sorg var lika överväldigande som rörande, och det engelska folket, som aldrig till fullo uppskattat A., förstod snart den förlust det lidit. ”Denne tyske prins”, yttrade Disraeli, ”har under en tid av 21 år styrt England med en klokhet och en kraft, som ingen av våra kungar någonsin ådagalagt” (Strachey). — Ett flertal minnesmärken ha rests över A. och en mängd institutioner uppkallats efter honom (Victoria and Albert Museum, Albert Hall m.fl.). — Se vidare England, historia. — Litt.: Th. Martin, ”The life of the Prince Consort” (5 bd, 1875—89); L. Strachey, ”Queen Victoria” (1921, sv. övers. s.å.). H.W-r. Albert [albä'r], Paul, fransk litteraturhistoriker (1827—80), visar sig i sina litteraturöversikter vara lärjunge till Sainte-Beuve. Bland hans arbeten märkas ”La poésie” (1869), ”La prose” (1870), ”Histoire de la littérature ro-maine” (1871), ”Littérature fran<;aise depuis ses origines jusqu’au XVHIe siècle” (1872—85). H.E. Albert, M i c h a e 1, siebenbürgisk skald (1836 —93), lärare i Schässburg 1861, efterbildade Rückerts och Heines lyrik, skrev dramer och folkliga berättelser (”Altes und Neues. Sieben-bürgische Erzählungen”, 1890, m.fl.). — Litt.: A. Schullerus, ”Michael A.” (1898). [7?f7i.] Albert, hertig av York, näst äldste son till konung Georg V av England (f. 1895), är sedan 1923 g.m. Lady Elisabeth Bowes-Lyon of Strathmore and Kinghorn och har i sitt äktenskap en dotter Elisabeth (f. 1926). Så länge A:s äldre bror, den engelske tronföljaren Edvard Albert av Wales (se denne), är ogift, kann-stöpes flitigt om A. och hans familj. S.Bln. d’Albert, Eugen, tysk pianist och komponist (f. 1864). A:s vackraste verk torde vara en-aktsoperan ”Die Ab-reise” (1898) i vårdad konversationsstil. Den mera stort anlagda ”Tiefland” (1903) blev en världssuccé. Scenlycka hade bland de senare operorna särsk. ”Die toten Au-gen” (1914). Ett intressant körstycke med orkester är ”Der Mensch und das Le-ben” (opus 14, 1894). d’A. har även skrivit klaverkonserter och kammarmusik. G.m. pianisten Teresa Carrefio (se denna) 1892—95. Pre. — 499 — — 500 —