ALBINONI ifrån härstammande bildningar. Huden är sålunda rent vit el. genomlysande rosafärgad, alla hår, fjädrar o.s.v. vita; ögonens regnbågshinna är blekt rosenröd och pupillen djupröd (blodets färg i näthinnan). Albinistiska individer (albi n o s) äro svagare än normala, ha svårt att se i fullt dagsljus men se bättre än normala i skymningen. A. är ärftlig (se Ärftlighet s-1 ä r a) och känd hos människan (oftare hos negrer än hos vita), kaniner, råttor, duvor m.fl. En speciell form av a. är s k ä c k i g h e t, d.v.s. vita fläckar. Hos den vita rasen framträder denna form endast som vita fläckar i håret. J.R. Albino'ni, T o m m a s o, italiensk tonsättare och violinvirtuos (1674—1745). A. skrev en mängd kammarmusik, varav violinkonserterna fingo historisk betydelse (Joh. Seb. Bach). Mindre värde äga hans 51 operor. Bach skrev 3 fugor över temata av A. E.A. AlbFnos, se A 1 b i n i s m. AlbFnus, Decimus Clodius S e p t i-mius, romersk kejsare (d. 197), utnämndes av Commodus till ståthållare i Britannien och erkändes 193 av Septimius Severus ss. medregent (Cæsar). A. antog Augustustiteln men blev 197 av Septimius Severus besegrad och dödad vid Lugdunum (Lyon). H.Sj. A'lbion, ett av antikens namn på ön Britannien, belagt sedan det 6:e årh. f.Kr. Namnet, som var känt även under medeltiden, brukas stundom ännu. S.Bln. A'lbionmetall, bly överdraget med ett tunt lager tenn. AlbFreo, stjärnan P i stjärnbilden Cygnus (Svanen); storlek 3,24, tillhör den Pickeringska spektra Iklassen Kp; rör sig emot oss med en hastighet av 23 km. i sekunden. A. är dubbelstjärna. C.V.L.C. Albiruni, se a 1-B i r u n i. ATbis, bergsrygg i kantonen Zürich, Schweiz, på v. sidan av Zürichsjön; längd 20 km. A. består av molass och nagelfluh. Högsta punkten är Bürglen, 918 m.ö.h.; Ütli är 873 m. M.P. AlbFt, ett fältspatmineral, innehållande natron. Se Fältspatgruppen. AIbitise'ring, se Metamorfos. AlbFzzia, ett Aca'cia närstående växtsläkte (Legumino'sæ, underfam. Mimosoi'deæ), skilt från detta genom mer el. mindre sammanväxta ståndare; 50 i tropikerna förekommande arter med parbladiga blad och i klotrunda huvuden anordnade blommor. I Sydaustralien förekommer A. (Acacia) lopha'nta, som innehåller i stammens barg garvämne, i roten saponin. A. (Acacia) lebbek (lebbachträd, siriusakasia), ett i Egypten vanligt alléträd, lämnar sirsaträ, gummi och garvämne. O.Gz. Albladloppan, se Bladloppor. Albo, hd i Kristianstads län, omfattar socknarna Fågeltofta, S:t Olof, Rörum, S. Mell-by, Vitaby, Eljaröd, Andrarum, Brösarp och Ravlunda; 303,os kvkm., allt land; 10,226 inv. (1928); 129,37 kvkm. odlad jord (1919; 42,5% av arealen), 114,55 kvkm. skogs- och hagmark. Området upptages till största delen av Linde-rödsåsens urberg, endast i s.v. finnes kambro-silur. Jordmånen utgöres huvudsaki. av morän och rullstensgrus. Utom jordbruket är fisket av betydelse och har givit upphov till fiskelägena Vitemölla, Kivik och Vik. A. genomdrages av ö. Skånes, Ystad—Brösarps och Ystad— Gärsnäs—S:t Olofs järnvägar. A. bildar tingslag i Gärds och Albo domsaga och tillhör Albo och Järrestads kontrakt med undantag av Fågeltofta, som ingår i Färs kontrakt, Lunds stift. M.P. Albo och Järrestads kontrakt, Lunds stift, omfattar följande 10 pastorat: Ravlunda och Brösarp, Andrarum och Eljaröd, S. Mellby och Vitaby, ö. Vemmerlöv och Rörum, Simrishamn och Järrestad, Gladsax och ö. Tom-marp, Simris och ö. Nöbbelöv, Vallby och Bolshög, Stiby och S:t Olof, Borrby; 23,812 inv. (1928). M.P. Albo, J o s e p h, spansk-judisk teolog och re-ligionsfilosof (o. 1380—1444). I sitt verk ”Ik-karim” (”Grundläror”) sammanfattade han judendomens dogmer i tre artiklar: tron på Gud, uppenbarelsen och odödligheten jämte vedergällningen efter döden. [G.A.] Alboga, s:n i Gäsene hd, Älvsborgs län, ö. -om Sämsjön; 26,24 kvkm., därav 24,73 land; 381 inv. (1928; 15 inv. per kvkm.); 5,»6 kvkm. odlad jord (1920; 24,i °/o av landarealen), 17,os kvkm. skogs- och hagmark. — Pastorat: Od, Molla, A. och öra; Ås kontrakt, Skara stift. G.N. AIboi'd, förnicklad britanniametall (se d.o.). A'Iboin, langobardernas konung o. 560—572. Tillsammans med avarernas hövding Baianus låg A. i strid med gepidernas konung Kuni-mund, som han 567 besegrade och dräpte, varefter han äktade hans dotter Rosamunda. Kort därefter bröt han med sitt folk upp från Pannonien och tågade mot Italien i syfte att vinna nytt land. Han erövrade också hela n. och mellersta delen av halvön. Är 572 bragtes A. om livet. Sägnen har livligt sysselsatt sig med A. och har mycket att förtälja om hans liv och död; han mördades enl. den av sin hustru, som han tvingat att dricka ur sin faders huvudskål. S.Bln. Alboli't, konststenmassa el. cement, bestående av bränd magnesia och kiselsyra (vanl. dia-toméjord), som hårdnar för vatten. K.A.G. — 515 — — 516 —