ALBULA kedjor anordnade konidiner (se d.o.), vilka spridas genom vinden. I växtdelarnas inre uppstå oosporer (se d.o.). Se Svampar. O.Gz. ATbula, biflod till Hinterrhein (Bortre Rhen), kantonen Graubünden, Schweiz. — A 1-bulaalperna sträcka sig n.v. om Engadin. De tillhöra de Rätiska alperna (se d.o.). Högsta topp Piz Kesch (3,422 m.ö.h.). — Albula-passet, 2,315 m., mellan Piz Kesch och Piz d’Err, förbinder Ponte (i Oberengadin) med Bergüm (i Albuladalen). — Albulajärn-vägen, Europas högsta (1,823 m.) och svåraste järnväg, mellan Thusis och S:t Moritz. J.C. AFbula, fisksläkte tillhörande fam. Albu’li-dæ, förekommande i varmare hav. A. genomlöper en metamorfos liknande ålens. Larverna äro genomskinliga, avlånga, banformiga med mycket litet huvud; de kastas ofta i stora massor av vågorna upp på stränderna. Vid metamorfosen minska de, liksom ållarverna, avsevärt i längd. N.R-n. Album (lat., eg. ”något vitt”, vit anslagstavla), bok för autografer, minnesverser o.d., el. för fotografier, teckningar el. frimärken m.m.; i sht förr: inskrivningsbok, matrikel, särsk. vid univ. el. skola; tryckt samling av bidrag från förf. el. konstnärer (jfr titlarna ”Poetiskt album”, ”Litterärt album”). E.Hqt. Albu'men, fröäggvita. — Albumen ovi s i c c u m, farm., torr hönsäggvita. Album græcum [grekum], ett av medeltidens vidriga, ur djurriket hämtade läkemedel, som användes i medicinen ända till in på 1700-talet. A.g. utgjordes av de torra, genom sin rikedom på kalksalter vita hundexkrementer, som uttömmas, då hundar utfodras med benknotor. J.H. Albumina't. Genom inverkan av utspädda syror och baser kunna alla äggvitekroppar omsättas till nya modifikationer: albuminat. Med syror erhållas acidalbuminat och med baser alkaliabuminat. Dessa ämnen äro olösliga i vatten, men gå vid tillsättning av små mängder bas, resp, syra i lösning under saltbildning. Alkaliabuminaten ha endast intresse ss. labora-tionsprodukter. Acidalbuminater bildas däremot regelbundet under matsmältningen genom den saltsyrehaltiga magsaftens inverkan; de äro sålunda äggvitans första omvandlingsprodukter vid nedbrytningen i tarmkanalen. E.M.P.W. Albumi'ner äro enkla äggviteämnen, vilka besitta dessas alla karakteristiska egenskaper. De förekomma rikligt tillsammans med de närbesläktade globulinerna (se d.o.) i blodet (serumalbumin), i mjölk (laktalbumin), i ägg (ovalbumin) samt i växlande mängd i urinen vid albuminuri (se d.o.). De förekomma vidare i de flesta organiska vävnader. A. ha i vissa fall kunnat bringas att kristallisera. De lösas lätt i vatten och utfalla vid uppvärmning denaturerade ur vattenlösningen (koagulera), om salter finnas närvarande. Från globulinerna skiljas de därigenom att de ej fällas (”utsaltas”) genom halvmättning med ammo-niumsulfat el. genom helmättning med magnesiumsulfat i neutral lösning. De kunna däremot utsaltas genom helmättning med ammonium-sulfat och även med magnesiumsulfat, om lösningen är sur. Ofta användes ordet albumin mera oegentligt ss. beteckning för äggvita i allm. Albumin i urinen är i själva verket en blandning av albium och globulin. Detsamma gäller i tekniken använd albumin, som framställes av blod el. hönsäggvita. Dylik albumin användes för framställning av albumin-papper (se Albuminförfarande), vid tygtryckning för fixering av torra färger samt till klarning av grumliga vätskor. E.M.P.W. Albumi'nfärger. Den egenskap albuminlösningar ha att koagulera i värme begagnar man sig av för att vid tryckning på vävnader få färgämnen sådana som ultramarin, cinnober, kromgult, färglacker, lösliga anilinfärger m.fl. att fastna på tyget. Som albumin använder man antingen hönsäggvita el. blodäggvita, av vilka den förra, som är dyrast, endast kommer i fråga för ljusa färger. Med a. erhållas tvättäkta färger, som dock icke alltid äro slitstarka Lj. Albumi'nförfarande, en inom fotograferings-konsten använd metod för framställning av ut-kopieringspapper (albuminpapper), bestående i att det ljuskänsliga klorsilvret inbäddas i ett albumin skikt. Lj. Albuminoi'der el. albumoider äro enkla, naturliga äggviteämnen, som utmärka sig därigenom, att de i organismen i allmänhet förekomma i olöst form och äga stor motståndskraft mot äggviteämnenas vanl. lösningsmedel. På gr. härav äro de formbildande, d.v.s. de ge form åt djurorganismens stödjevävnader på samma sätt som cellulosan och ligninet ge form åt växten. De gå på gr. härav ofta under namnet stödjeäggvitor el. skleroproteiner. Hit räknas keratinet, som är huvudbeståndsdelen i naglar, hovar, horn, äggskal och hår. Ylle består sålunda huvudsaki. av keratin. Keratinet utmärker sig kemiskt sett genom sin stora sva-velhalt och genom sin fullständiga motståndskraft mot matsmältningsvätskorna. Det kan därför ej i någon form tjäna ss. näringsämne, utan bortgår fullständigt oförändrat med uttömningarna. Kollagen (limgivande ämne) är en annan albuminoid, som bildar stödjesub-stansen i bindvävsfibrillerna samt i broskets — 523 — — 524 —