ALBY och benets organiska stomme. Det övergår vid kokning med vatten i lim (colla), som är lös-ligt i varmt vatten men bildar en gelémassa i kallt. Kokning och stekning av kött har till huvuduppgift att överföra kollagen till lim, varigenom köttet blir mört och lättsmält. Den naturliga buljongens egenskap att stelna vid avkylning beror på att köttets el. benets kollagen överförts till lim, vilket sedermera utlakats av spadet. Om limmets tekniska kemi se Lim. A. förekomma även rikligt hos lägre djur och ingå ofta i viktiga produkter från dem. Silkesmaskens munsekret innehåller fibroin och sericin, som sålunda äro huvudbeståndsdelarna i råsil-ket. Det senare är i motsats till det förra lös-ligt i kokande vatten el. såplut och kan därför avlägsnas genom kokning, varvid man erhåller det gräddvita degummerade silket. Spongin bildar badsvampens stomme, och konkiolin är mussel- och snäckskalens albuminoid. E.M.P.W. Albumi'npapper, se Albuminförfa-rande. Albuminuri'. Den friska människans urin är i allm. äggvitefri (undantag: efter starka sportprestationer och mycket kalla bad). A., d.v.s. avsöndring av en äggvitehaltig urin, kan uppträda ss. symtom vid flera olika sjukdomar, och ”äggvita” är sålunda ej någon självständig sjukdom. De äggviteämnen, som härvid avsöndras, utgöras i främsta rummet av albumin med en större el. mindre tillblandning av glo-bulin. Äggviteämnena härstamma antingen från urinvägarna, njurbäckenet, urinledarna, blåsa och urinrör (falsk a.) el. från njurarna själva (äkta a.). I förra fallet är orsaken vanl. en inflammation i el. blödning från urinvägarnas väggar (t.ex. biåskatarr, gonorré, njursten). I senare fallet avsöndra njurarna själva en abnorm, äggvitehaltig urin, beroende på inflammation av körtelvävnaden el. ock på gr. av toxisk (genom gifter förmedlad) påverkan (t.ex. kvicksilverförgiftning, febrar). Även förändringar i blodcirkulationen vid t.ex. hjärtsvaghet kunna medföra övergång av äggvita i urinen (ortostatisk och hypostatisk albuminuri). Se f.ö. Njursjukdomar. E.M.P.V. Albumoi'der, se Albuminoider. Albumoser [-må'-] äro brottstycken av äggvitan, vilka uppstå vid äggvitans digestion. Från den naturliga äggvitan skiljas de därigenom, att de ej kunna bringas till koagulation genom kokning, och från andra äggvitans klyv-ningsprodukter därigenom, att de kunna utsal-tas genom helmättning av lösningen med am-moniumsulfat. Begreppet inesluter många sinsemellan olikartade föreningar. I sällsynta fall avsöndras albumos i urinen (albumosuri). Flera albumospreparat ha förut vunnit medicinsk användning ss. näringspreparat, men torde sakna all betydelse. E.M.P.W. Albuquerque [alQokä'rke, eng. ä'lbakak], största staden i New Mexico, U.S.A., vid Rio Grande; 15,157 inv. (1920). A. är säte för Uni-versity of New Mexico, grundat 1892. J.C. d; Albuquerque [dalQokä'rke], Affonso, kallad ”den store”, Portugals andre ståthållare i Indien (1453—1515). A. erhöll sin uppfostran vid Alfons V:s hov, inträdde tidigt i krigstjänst och utmärkte sig under portugisernas härfärder till Nordafrika. 1503 kom han första gången till Indien och försökte 1507 att underkuva den för orienthandeln mycket viktiga ön Ormuz i Persiska vikens mynning, men misslyckades. Då A. 1509 blivit utnämnd till vicekonung över Indien, sökte han först skapa en fast medelpunkt för det portugisiska väldet genom att bemäktiga sig staden Goa på Malabarkusten 1510. Följande år erövrade han Malakka, Bortre Indiens viktigaste stapelplats, cch lyckades slutl. 1515 underlägga sig Ormuz. På återväg från denna expedition erhöll han underrättelse om att han avsatts på tillskyndan av sina avundsmän, och redan förut en bruten man, dog han utanför Goa 18/i2 s.å. — Litt.: H. M. Ste-phens, ”Albuquerque” (1892). H.R-r. Alburn el. Bochetta d’A r b o 1 a, pass på gränsen mellan Schweiz och Italien, kantonen Valais (Wallis), mellan Ofenhorn i n.ö. och Alburnhorn i s.v.; 2,410 m.ö.h. A. förbinder Binnental med Val d’Orsola. Det var känt redan under medeltiden. J.C. AIbu'rnum, bot., se V i t v e d. Albu'rnus, fisksläkte, se L ö j s 1 ä k t e t. Alby. 1) Municipalsamhälle i Borgsjö s:n, Västernorrlands län, vi i Ljungan och n. stambanan, 10 km. v.s.v. om Änge; 1,503 inv. (1928). Betydande industriella anläggningar ss. kraftstationer, fabriker för tillverkning av kalkkväve, kali jn.m. Taxeringsvärde å fast egendom 5,197,200 kr. (1927), till bevillning taxerad inkomst 1,072,390 kr. (1927). M.P. 2) Gods i Botkyrka s:n, Stockholms län, Södermanland, vid en vik av Mälaren, kallad Albysjön, halvvägs mellan Stockholm och Södertälje. A. utgör i allt 3 mtl; 501 har, därav 173 har åker; taxeringsvärde 254,500 kr. (1926), tillhörande valskvarn, mekanisk verkstad, såg — 525 — — 526 —