ALCOFORADO geln och förvärvade inom kort stora rikedomar. Sedan 1522 är stormästarskapet förenat med spanska kronan. Celibatplikten upphävdes 1540, och klosterlivet upphörde. 1808 konfiskerades ordensinkomsterna; de återställdes endast delvis 1814. Sedan 1875 är medlemskapet i A. endast en personlig utmärkelse för militära meriter. Ordenstecken är grönt liljekors. T.S-d. Alcarraza [-ra'pa], förvaringskärl för dricksvatten sedan urminnes tider brukat i Egypten och delar av s. och s.ö. Asien; fördes med araberna till Spanien. Materialet är oglaserad, svagt bränd lera. A. håller vattnet vid en betydligt lägre temperatur än den omgivande luftens. J.E.F. Alcäzar [alka^arj (spa.), kastell, citadell; ordet är ufpkommet av det arabiska al-kasr, som återger det latinska castrum, slott, befästning. A. förekommer även i spanska och marockanska ortnamn, t.ex. A. de San Juan, A. Quivir. GO-r. Alcåzar [alka'[>ar], Baltasar del, spansk diktare (1530—1606). A. står under inflytande av renässansens antikstudium, särsk. den latinska poesien. Sin största betydelse fick han som satiriker och tog ss. sådan Martialis (se denne) till förebild. S.B.L. Alcåzar de San Juan [alka'|>ar de san zoa'n], stad i prov. Ciudad Real, mellersta Spanien; 16,117 inv. (1920). Tillverkning av tvål och spritdrycker. G.N. Alce'do, fågelsläkte. Se Kungsfiskare-släktet. Alce'laphus, Bu'balis, namn på släktet k o-a n t i 1 o p e r. Se Antiloper. Alces, namn på älgsläktet (se d.o.). Alce'ste, se A 1 k e s t i s. AlchemFlla, växtsläkte av fam. rosväxter med ett 60-tal arter, samtliga örter el. lågväxta buskar med handnerviga blad och små oansenliga, gröngula blommor, de flesta i Europas och Sydamerikas bergstrakter. I Sverige förekomma 3 arter. A. vulga'ris, daggkåpa, daggskål, med skålformiga, veckade blad, i vilka ofta träffas klara droppar av avsöndrat vatten, är allmän på ängar Daggkåpa. Alchemilla vulgaris. och gräsplaner. A. alpVna, fjällkåpa, med silvergrå, djupare flikade blad, växer huvudsaki. i fjälltrakter. A. arve'nsis, jungfrukam, en liten obetydlig ört, förekommande på åkrar i s. Sverige, har djupt treflikade blad. Hos flera arter utvecklas fröna utan föregående pollination (partenogenes, se d.o.). O.Gz. AlcibFades, se Alkibiades. Alci'den, se A 1 k i d e s. AlcFnous, se A 1 k i n o o s. Alcio'pidæ, fam. bland borstmaskarna (se d.o.). Alcira stad i prov. Valencia, ö. Spanien, på en ö i Jücarfloden, c:a 30 km. från dess mynning; 20,839 inv. (1920). Marknad för apelsiner, ris och silke. G.N. Alcis, namn på ett gudomligt brödrapar, som enl. Tacitus var föremål för dyrkan i en helig lund hos naharvalernas folk (i Schlesien?). Tacitus jämställer dem med den romerska mytologiens Castor och Pollux. S.Bln. Alcmæon [-me'-], se Alkmaion. Alcme'ne, se A 1 k m e n e. ■ Alcoba^a [-Qa'sø], stad i distriktet Leiria, mellersta Portugal, 15 km. från Atlanten; 2,661 inv. (1920). A. har ett berömt cistercienserklos-ter, i vars kyrka flera konungar ha sina gravar. G.N. Alcock [äTkåk], Sir Rutherford, engelsk diplomat och orientalist (1809—97). Urspr. marinläkare, blev A. 1844 konsul i Fu-chou och därefter i Shanghai. Då Japan 1858 öppnades för utlänningar, utnämndes A. till generalkonsul och 1859 till minister där och verkade som sådan kraftigt för handelsförbindelsernas utveckling. 1865—71 var A. brittisk ambassadör i Peking. A. väckte tidigt engelsmännens intresse för den japanska konsten, främst genom sina arbeten ”The Capital of the Tycoon” (1863) och ”Art and art Industries in Japan” (1878). H.W-r. Alcock [ä'lkåk], Sir John, engelsk aviatör (1892—1919), utförde 1919 den första flygningen över Atlanten och vann det av ”Daily Mail” härför uppsatta priset. A. störtade i dec. s.å. vid Rouen och dödades. F. Az. Alcofora'do, M a r i a n n a, ”syster Marian-na”, portugisisk nunna (1640—1723). Hennes kärleksbrev äga som dokument av kvinnlig erotik det största psykologiska, historiska och litterära intresse. Hennes älskade, en fransk greve, sedermera marskalk av Frankrike, lät 1669 utgiva dem under titeln ”Lettres portugaises”. Rousseau, som frånkände kvinnorna såväl förmågan att älska med verklig passion som litterär begåvning, beundrade breven, men förklarade, att han var övertygad om att de voro skrivna av en man. H.B-s. — 529 — — 530 —