ALISMATACEÆ Alismata'ccæ, Alisma'ceæ, växtfam., se Svaltingsväxter. Ali'so, romerskt kastell mellan Rhen och Weser, uppbyggt av Drusus 11 f.Kr. A. anses ha spelat en stor roll i de romersk-germanska krigen. Frågan om var A. var beläget har livligt sysselsatt de tyska fornforskarna och givit upphov till en rikhaltig litteratur men kan ännu icke anses löst. S.Bln. Alison [-zå'], fransk skådespelare (o. 1600), hans verkliga namn obekant. A. spelade i början av 1600-talet i teatern i Hötel de Bourgogne i Paris, och hans namn blev stående i den samtida repertoaren i fråga om hans rollfack, som voro subretter i komedien och duennor i tragedien. G.K-g. Alison [ä'lisan]. 1) Sir Archibald A., engelsk historiker (1792—1867). A. utgav den i strängt toryistisk anda hållna ”History of Europé from the commencement of the French revolution to the restoration of the Bourbons” (10 bd, 1833—42), bekämpade i ”Principles of population” (1840) Malthus’ teorier och utgav vidare bl.a. ”The life of the Duke of Marlbo-rough” (1847) och ”Lives of Lord Castlereagh and Sir Charles Stewart” (1861). [R.G.] 2) Sir A r c h i b a 1 d A., den föregåendes son, engelsk general (1826—1907), deltog i Krimkri-get, följde 1857 Lord Clyde till Indien, kommenderade i Ashantikriget de europeiska regementena och 1882—83 den engelska ockupa-tionshären i Egypten. [R.G.] Alivisa'tos, Hamilcar, nygrekisk teolog (f. 1887), prof, i kanonisk rätt och pastoralteologi vid univ. i Aten, deltog som en av grekiska kyrkans delegater i Ekumeniska mötet (se d.o.), medlem i Ekumeniska fortsättnings-nämnden. S.N. Alix [ali'ks], Pierre Michel, fransk kop-parstickare (1762—1817), bosatt i Paris, där han utfört porträtt i akvatintamaner och färggravyr, flera efter J. F. Garnerary. G.V. AIizari'n, se A 1 i s a r i n. Aljechin (el. Aljochin) [alå'zin], Alexander, rysk schackmästare (f. 1892). Framgångsrik turnerings- och matchspelare, erhöll A. 1927 världsmästaretiteln genom att besegra Capablanca (se denne). Cl.-G.Bt. Alkaios [-käFås], grekisk skald (o. 600 f. Kr.). A. tillhörde en högadlig familj i Mytilene på Lesbos, tog livlig del i sin hemstads politiska fejder och levde tidvis i landsflykt. Näst efter sin samtida och landsmaninna Sapfo (se denna) är han den främste representanten för den inom det aioliska dialektområdet blomstrande, starkt personligt färgade lyriken. I hans fragmentariskt bevarade diktning omväxla häftiga utfall mot politiska motståndare (däribland den demokratiske diktatorn Pittakos) med överdådiga feststämningar, hövisk kärlekslyrik (diktväxling med Sapfo) och soldatsånger av ridderlig bravur. Motiv och former ur A:s’ diktning ha flitigt lånats av Horatius, som dock förlänar dem helt nytt innehåll och stämnings-värde. A. är utg. jämte engelsk övers, av J. M. Edmonds i ”Lyra graeca”, 1 (1922), av E. Lobe? (1927). — Litt.: E. Zilliacus, ”Grekisk lyrik” (2 uppl. 1928); F. Poulsen, ”Fra Europas Foraar” (1921). I.H. Alka'isk strof, fyrradig, orimmad strofform, urspr. utbildad i den forngrekiska för solosång avsedda lyriken, uppkallad efter skalden Al-kaois (se denne). Schema: Si J_ Strofformen återupptogs inom den latinska poesien av Horatius (se denne) och blev hans favoritversmått (c:a Vs av samtliga Horatius’ lyriska dikter). I sv. litteratur är den sällsynt och då vanl. fritt behandlad (t.ex. Tegnér, ”Träden”). I.H. Alka'ld, svensk form för alcalde (se d.o.). A'lkali, oxiderna och motsvarande hydrat av de s.k. alkalimetallerna litium, natrium, kalium, rubidium och cesium. Till a. räknas också ammoniak och tidigare även karbonaten av ovannämnda metaller. Araberna benämnde a. (arab. kalj, aska) den lösliga beståndsdelen av växtaska, som efter sjö- och strandväxter huvudsaki. bestod av natriumkarbonat (soda), efter landväxter huvudsaki. av kaliumkarbonat (pottaska), och skilde dessa fixa a. från det flyktiga ammoniumkarbonatet. Starka och svaga a., se B a s e r. Lj. A'lkali-albumina't, kem., se A 1 b u m i n a t. A'lkaliblått, ett trifenylmetanfärgämne; i alkalisk lösning ger det ylle en rent blå färg; se Anilinblått. A'lkalibrunt, azofärgämne, ger direkt med bomull en brun färg. A'lkalimetaller, de envärda grundämnena kalium, natrium, rubidium, cesium och litium, till vilka man även brukar räkna radikalen ammonium. De oxideras synnerligen lätt i luft och av vatten och måste därför förvaras i petroleum el., bättre, flytande paraffin. [E.M.P.W.] Alkalimetri', bestämning av mängden baser i lösningar genom titrering (se Analys, kemisk). Syrelösning med bestämd halt tillsättes, tills neutralisation uppnåtts, vilket iakttages genom färgändring hos en tillsatt indikator (fenolfta-lein, lackmus, metyl- el. etylorange) el. genom potentialen i förhållande till vissa elektroder. — 639 — — 640 —