ALKEKUNG En ömvändning av a. är acidimetri, d.v.s. bestämning av halten av syra genom neutralisa-tion med kali. [E.åf.P.W.] Alkalinuri', avsöndring av alkaliskt reagerande urin. Sådan urin är ofta redan vid låtandet grumlig på gr. av utfällda fosfater men klarnar vid tillsats av syra. A. uppträder normalt efter rikligt förtärande av vegetabilier och frukter samt ss. sjukdomssymptom vid vissa infektioner i urinvägarna. E.M.P.W. A'lkalisalter, kalium- och natriumsalter (sällan de övriga alkalimetallernas salter). AIka'liska jordarter, oxider och deras hydrat av de alkaliska jordmetallerna kalcium, ba-rium och strontium. AlkaTisk luft, förr använd beteckning för gasformig ammoniak. Alka'Iisk reaktion, motsats till sur reaktion, föreligger, om en lösning innehåller överskott av baser, och betingas av närvarande hydro-xyljoner OH; ger sig tillkänna genom att giva tillsatta färgämnen, s.k. indikatorer (se d.o.), karakteristisk färg. Så blir t.ex. lackmus blå, fenolftalein röd. Styrkan av den alkaliska reaktionen kan angivas medelst pH (se Vät e-j o n k o n c e n t r a t i o n). Lj. AIka'Iisk smak, lutaktig smak, t.ex. av soda el. såpa. Alka'iiskt bad, se L u t b a d. Alkaloi'der (växtbaser), kvävehaltiga, ofta genom starka verkningar på djurorganismen kännetecknade substanser, vilka förekomma i växter. Bland monokotyledonerna äro endast Colchica'ceæ-väx.terna alkaloidhaltiga (kolchi-cin, veratrin); särsk. rika på alkaloider äro växter av fam. Papavera'ceæ, Sola'neæ, Ranun-cula'ceæ, Strychna'ceæ och Ru&ia'ceæ-släktet Cincho'na. Oftast förekomma a. i frukter, frön och bark, bundna vid syror. Ett fåtal äro flyktiga, vattenklara, starkt luktande, i alkohol, eter, kloroform och mestadels även i vatten lösliga vätskor; de flesta äro fasta, kristalliserande substanser med bitter smak, vilka äro svårlösliga el. olösliga i vatten men däremot lättlösliga i alkohol, ett flertal även i eter, bensin, amylalkohol och kloroform. De reagera starkt alkaliskt och giva med syror fasta salter. De flesta a. äro derivat av pyridin, kinolin el. isokinolin. En del äro pyrrolidinderivat, andra oxaziner; också purinderivat (koffein, teobromin) och alifatiska aminoföreningar (asparagin, betain) förekomma. Några a. kunna syntetiskt framställas (koniin, papaverin o.a.); de övriga erhållas ur växter. — De flesta a. äro de verksamma beståndsdelarna i läkemedel. Ofta innehåller samma växt flera a. Rena a. verka ofta på annat sätt än drogen, som även innehåller andra ämnen (t.ex. mor fin och opium). Bland a. finnas de starkaste växtgifterna (stryknin, akonitin, koniin, niko tin); de påverka huvudsakligen nervsystemet. Förgiftningar genom a. fodra snar läkarhjälp; tills sådan kan erhållas, söker man framkalla kräkningar och tillför tannin el. garvämne-haltiga drycker (kaffe) för att bringa giftet i olöslig form. Giftverkan av en del a. upphäves genom andra a., t.ex. morfin genom atropin och omvänt (antagonism). — Litt.: J. W. Brühl, ”Die Pflanzenalkaloide” (1900); R. Wolffenstein, ”Die Pflanzenalkaloide” (3 Aufl., 1922). [E.M.P.W.] Alkalure'tika, läkemedel, vilka framkalla avsöndringen av en alkalisk urin. Alka'menes, grekisk bildhuggare från Lemnos (400-talet f.Kr.), verksam i Aten, där han bl.a. utförde en Hermes, som stod vid uppgången till Akropolis (en med inskrift försedd kopia funnen i Pergamon); berömda i forntiden voro hans guld-elfenbensbild av Dionysos och den s.k. Trädgårdarnas Afrodite. E. Wrgl. Alkan kä'j, Charles Henri [-Valentin (Morhange), fransk pianist, pedagog och kompositör (1813—88), skrev originella, ofta bisarra pianoverk: preludier, etyder, marscher m.m. [F.S-Z.] Alka'nna, växtsläkte, tillhörande fam. Borra-gina'ceæ, omfattande o. 40 arter i Medelhavs länderna med i allm. blå blommor. A. tincto' ria odlas och lämnar drogen Radix alkannæ, alkannarot, som erhålles från Ungern och Orienten. Den innehåller ett rött, fettlösligt färgämne, alkannarött el. alkannin, som användes till färgning av feta oljor, stearinljus, pomader, smink m.m.; brukades förr även för kattun- och sidentryckning. J.H. Alkannarot, se A 1 k a n n a och L a w s o n i a. Alkaptonuri', en ämnesomsättningsanomali, som består däruti, att vissa av äggvitans bygg-nadsstenar, aminosyrorna, tyrosin och fenyla-lanin, ej omsättas normalt utan utsöndras i urinen ss. homogentisinsyra. Vid lufttillträde och tillsättning av lut färgas sådan urin mörk. Sjukdomen är ofarlig, men ger ofta patienten ett egendomligt utseende, därför att näs- och öronbrosk mörkfärgas. E.M.P.W. Alkasi'1, handelsbeteckning på ett natrium-silikat. Användes för blekning av pappersmassa, för framställning av konstgjord marmor, som impregneringsmedel samt även inom såp-och textilindustrien. C.E.v.S. Alkeides [-él'-], se A 1 k i d e s. Alkekung, Alle alle, en högnordisk alk-fågel; näbben är kort och tjock, huvud, fram-kropp och rygg svarta, buksidan vit; handpennor svarta, armpennor vitkantade; häckar inom det arktiska området på kusten av Grön Uppslagsbok. I. 21 — 641 — — 642 —