ALLMÄNNA UTSKYLDER Allmänna utskylder, skatter till det allmänna, d.v.s. stat och kommun. Allmänna valmansförbundet, det svenska högerpartiets riksorganisation sedan 1904. Dess ändamål är ”att åstadkomma och vidmakthålla en nära sammanslutning och enig samverkan mellan svenska män och kvinnor ur skilda samhällsklasser, som på kristlig, nationell och folklig grund i enlighet med högerns program vilja främja en sund och livskraftig, från klassförtryck fri samhällsutveckling”. Detta program har av A. v. vid olika tillfällen ytterligare utlagts och understrukits i syfte att klart fastslå högerns speciella åskådning till skillnad från andra politiska partiers. Initiativet till A. v:s bildande utgick från riksgäldsfullmäk-tiken d:r G. F. Östberg, som jämte ett antal riksdagsmän, bl.a. Chr. Lundeberg, H. Andersson i Skivarp och K. Persson i Stallerhult, utfärdade inbjudan till diskussion om en ny partiorganisation. Kallelsen hörsammades av ett stort antal kända högermän inom och utom riksdagen, vilka i okt. 1904 fattade beslut om A. v:s tillkomst. Enl. förbundets stadgar är ledningen anförtrodd åt en riksstämma, ett representantskap, en överstyrelse och ett arbetsutskott el. verkställande utskott. Riksstämman, som sammanträder de år, under vilka allmänna val hållas (i regel vartannat, jämnt år), är rekryterad av ombud för de lokala sammanslutningarna. Det s.k. representant-skapet sammankommer de år, då riksstämma ej hålles, och utgöres av vissa representanter för lokalavdelningarna, överstyrelsen utses av stämman och skall (sedan 1919) i likhet med lokalavdelningarnas styrelser till 1/a bestå av kvinnor. Verkställande utskottet utväljes av och inom överstyrelsen, som jämväl anställer ordinarie tjänstemän. Lokalavdelningarna äro sammanslutna till större enheter, omfattande en el. flera riksdagsvalkretsar. Varje svensk man el. kvinna, som fyllt 18 år, äger vinna inträde i förbundet. G. F. Östberg efterträddes 1912 som ordf, av konteramiral A. Lindman, som alltsedan kvarstått med undantag av en kort tid 1917, då han var utrikesminister. I A. v:s tjänst ha varit anställda män som G. Gustafsson, J. Folcker och A. Jäderin. Ombudsmän i förbundet äro nu (1928) B. Petersson och L. Kolmodin, vilka tillika äro sekreterare. Är 1920 tillkom ”Allmänna valmansförbundets centrala kvinnoråd” (ordf. d:r Alexandra Skoglund) med uppgift att verka för högerns sak bland kvinnorna (kvinnoklubbar, kvinnokom-mittéer). A. v. har ombesörjt utgivandet av en mängd valhandböcker, broschyrer och skrifter, bl.a. under flera år ”Politisk årsbok”, och har sedan 1915 som organ tidskriften ”Medborgaren” (red. B. Petersson), som utkommer en gång i mån. A. v., som till en början hade svårt att nå alla delar av landet, har nu vunnit stor jämnhet med hänsyn till utbredningen och har genom en ständig agitations- och upplysningsverksamhet betytt mycket för spridandet av högerns idéer. Medlemssiff-ran är f.n. (okt. 1928) uppe i c:a 100,000. C.G.Th. Allmänna änke- och pupillkassan i Sverige, ömsesidig försäkringsinrättning med kontor i Stockholm, grundad 1784 genom sammanslagning av två äldre pensionsinrättningar (Civil-och Militiestaternas änke- och pupillkassor). Inträde i kassan står öppet för varje sv. man el. kvinna före fyllda 60 år, vilken önskar tillförsäkra efterlevande (oberoende av släktskap) årl. pension. Kassans årsvinst användes till förhöjning av de betingade pensionerna. Vid 1927 års slut var antalet delägare i kassan 532 och kassans omslutning 15,5 mill. kr., varav 6,s rnill. kr. voro placerade i sv. obligationer och 7,# mill. kr. i lån mot inteckningssäkerhet. Under år 1927 utbetalades i pensioner c:a 590,000 kr. Kassan förvaltas av en direktion på 12 led., vilka röstberättigade delägare utse bland sig. B.L-th. Allmänning, jord (oftast skog el. betesmark) jämte tillhörande vatten, som äges (el. får nyttjas) av en samfällighet. Sådan mark har funnits i alla germanska länder. Den kallas i England common, i Tyskland Allmende, i Danmark och Norge Allminding. — I Sverige ha funnits by-, s:n-, hds- och landsallmänningar. Urspr. togs endast den odlade jorden i anspråk med äganderätt, övrig mark fick vem som ville fritt nyttja. Senare göra de olika samhällena (byar etc.) anspråk på att ensamma få disponera kringliggande marker, allmänningar, vilka åtminstone sedan 1200-talet betraktades som samfällighetens egendom. Endast i Norrland kvarstod den stora riksallmänningen, där en var fick göra intagor. Med växande statsmakt gör dock Kronan anspråk på obygderna (Gustav Vasas brev till nordlanden 2% 1542). Sedan äldre tid äga byamännen dela byns a. samt oskiftad skog, tillhörig flera byar, mellan sig genom skifte; likaså de jordägande sockenborna sockenallmänning. Närmare regler därom finnas i kungl. förklaring 5 A 1739 och Skogsordningen 1805. Genom kungl. brevet 16/s 1824 tilläts, under inflytande av frihandelsidéer, delning även av härads- och länsallmän-ningar mellan jordägarna. Av de gamla lands-el. länsallmänningarna finnas nu inga kvar. Sedan den ekonomiska uppfattningen ändrats, medgav kungl. förordningen 21/« 1894 icke längre delning av häradsallmänning, och sådana finnas nu i 10 län med en sammanlagd areal av över 100,000 har. De förvaltas an — 699 — — 700 —