ALLMÄN VÄRNPLIKT tingen av skogsstaten el. under dennas uppsikt av delägarna, d.v.s. innehavare av i mtl satt jord, efter en viss plan. 1 båda fallen tillkommer avkastningen delägarna efter oförmedlat mtl. I samband med storskiftet samt avvitt-ring ha inom Norrland och Dalarne avsatts betydande sockenallmänningar och besparings-skogar, om tillhopa 600,000 har. Åtskilliga Dalasocknar ha genom besparing av a:s avkastning bildat stora fonder, flera mill. kr. Härads- och sockenallmänningars hela skogsareal i Sverige uppgick 1026 till 831,000 har, — I Norge ansågos vid den historiska tidens början a. — varmed åsyftades de stora obrukade trakterna — tillhöra staten (”konungen”), men kringboende allmoge ägde där rätt till vedfångst och slåtter. Under 1700-talet skiftades dock många allmänningar och såldes till privata personer. I staden Bergen benämnes de stora öppna platserna a. — På Jylland tillhörde enl. Jydske Lov a. på 1200-talet kungen, men skogen därå bönderna, d.v.s. de sistnämnda hade rätt till vedfångst och bete (särsk. ollonsvin); liknande regel gällde i Skåne. Under 1700-talet delades socken- och byallmänningar i Danmark mellan delägarna. På ön Bornholm finnes ännu en stor, staten tillhörig a. — Litt.: C. G. Ihrfors, ”Om häradsallmänningar” (1916); Å. Holmbäck, ”Studier över de svenska allmänningarnas historia” (1920); N. Beckman, ”Två rättshistoriska småbidrag” (1927); K. G. Westman, ”Kungsådran i den svenska rätten under medeltiden” (1927). E.K. Allmänningsfiske, fiske i vatten, som hör till härads- el. sockenallmänning. Rätt till fiske äga de, som ha del i allmänningen. A. må dock enl. 9 § fiskelagen av delägarna för gemensam räkning utarrenderas, där enl. gällande föreskrifter om allmänningens förvaltning beslut därom fattas. Jfr Allmänna k r o-n o f i s k e n. N.R-n Allmän rådstuga, det organ, varigenom stadskommuns beslutande rätt utövas. I stad med över 1,500 inv. skall denna beslutanderätt uppdragas åt stadsfullmäktige, och i stad med mindre antal inv. må det ankomma på de i a. r. röstberättigade, om de vilja överlåta sin beslutanderätt till stadsfullmäktige. Som stadsfullmäktige införts i alla Sveriges städer utom Skanör och Falsterbo, har a. r. i alla övriga städer till nästan enda uppgift att välja stadsfullmäktige. A. r. består av samtliga stadens röstberättigade inv. Rösträtten är lika och allmän för alla såväl män som kvinnor, vilka kalenderåret förut fyllt 23 år med undantag av 1) omyndigförklarade, 2) i konkurs försatta 3) av fattigvården för varaktig försörjning mottagna, 4) personer, som häfta för obetalda kommunalutskylder för 2 av de 3 senaste kalenderåren, samt 5) de på gr. av ådömd straffpåföljd uteslutna. Förhandlingarna å a. r. äro offentliga. Röstberättigad äger genom fullmakt överlåta sin rösträtt å annan i östägande. Dock må ingen på gr. av fullmakt föra talan för mer än en. E.K. Allmän rösträtt, rätt för varje statsmedbor-gare, oavsett inkomst, förmögenhet, samhällsställning el. kön, att efter uppnående av viss ålder, personligen och aktivt deltaga i beslut om allmänna angelägenheter, vanl. väljande av en el. flera personer för utförande av allmänna värv, särsk. utseende av ombud i folk-representationen. A. r. vid val till A. k. infördes i Sverige 1909 för män och 1921 för kvinnor. Se Riksdagen och Rösträttsfrågan. Se även avd. Författning i art om de olika staterna. E.K. Allmänt kyrkligt möte. Sedan 1908 ha (med undantag för åren 1915, 1917 och 1918) årliga allmänna kyrkliga möten för präster och lekmän hållits i och för diskussion och behandling av kyrkliga spörsmål. Ss. inbjudare stå ett flertal kyrkliga institutioner och sällskap, och sedan 1920 har mötesplatsen varit Stockholm. Församlingarna och stiften sända valda ombud till dessa möten, och sedan 1919 ha även representanter för andra kyrkor varit närvarande. S.N. Allmänt kyrkomöte, se Kyrkomöte. Allmän väg, väg, som prövas för allmänna samfärdseln nyttig och nödig. A. v. skall läggas där den tarvas och varest den jämnast och gi-nast göras kan. Uppstår fråga om anläggning av a. v., skall ansökan göras hos länsstyrelsen. 1 enahanda ordning avgöras frågor om indragning och omläggning av a. v. el. en redan befintlig vägs förändring till a. v. Städerna skola själva anlägga och underhålla vägar och broar, så långt stadens ägor räcka. Å landet delas a. v. i två klasser, landsvägar och bygdevägar. I fråga om byggande och underhåll av a. v., bro och färja, utgör varje hd en gemensamhet för sig. I fråga om skyldighet att deltaga i vägs byggande och underhåll gäller en lag av år 1891 (väglagen), vilken f.n. (1929) är under omarbetning. E.K. Allmän värnplikt, en alla vuxna manliga statsmedborgare, vilka icke på gr. av sjukdom, ålder el. lyte äro därtill oförmögna, åliggande plikt att personligen värna det egna landet samt att för detta ändamål undergå nödig militär utbildning. A. v. fanns allmänt i forntidens samhällen, även i Sverige, och är sedan o. år 1800 bruklig i alla europeiska länder utom England. Gällande svenska värnplikts lag är av år 1925. Se Värnplikt. E.K. — 701 — — 702 —