ALLMÄN ÅKLAGARE Allmän åklagare är i stad stadsfiskalen, å landet landsfogden och landsfiskalen, en var inom sitt distrikt. A.å. äger åtala brott i allmänhet. Jfr Åklagare. Alloa [ä'loa], stad i Clackmannanshire, mellersta Skottland, vid innersta delen av Firth of Forth; 12,240 inv. (1921). A. har stora spinnerier och bryggerier, färgerier, glasbruk, ler-kärlsfabrikation och skeppsbyggeri. Främst utföres kol, öl och whisky. M.P. Allobro'ger, ett keltiskt folk i narbonensiska Gallien mellan Rhöne, Isère och Genèvesjön. De underkuvades 121 f.Kr. av romarna. Huvudstaden var Vienna (Vienne). [S.B/n.] Allo'd (från ty.; av ett fty. alöd, av al-, all, jfr A 11 f a d e r, och öd—öd i Uppsala-öd), eg. tyskt rättsuttryck för arvegods, som besittes med full äganderätt. I de äldsta tyska folkrätterna innefattar allodium även familjens dyrbara lösöre (klenoder), senare avses med a. endast fast egendom. Dess motsats var länet (feudum). Under 1700-talet skedde en omfattande allodifikation av de nordtyska godsen, så att de befriades från länsskyldigheter-na. I Sverige förbjöds konungen genom Norrköpings beslut 1604 ”att allodialiter bortgiva” Kronans gårdar. Då förbudet icke åtlyddes, drabbades de sålunda bortgivna gårdarna av reduktionen 1682. E.K. AIlodia'lrätt, från tyskan hämtat rättsuttryck med samma innebörd som svenska arve-frälserätt; brukades särsk. under 1600-talet i Sverige. Jfr A 11 o d. E.K. AIlofa'n, ett vattenhaltigt kolloidalt lerjords-silikat, oftast uppträdande ss. inkrustationer el. stalaktiter. Allofanliknande mineral förekomma i våra vanliga lerarter (se Ler a) och antagas spela en viktig roll i de där försiggående reaktionerna. K.A.G. Allofansyra, NH2 . CO . NH . COOH; dess ester bildas, då cyansyreånga inledes i alkoholer samt vid inverkan av urinämne på klor-kolsyreester; är i fritt tillstånd obeständig. [E.M.P.W.] Allogami', se Korsbefruktning. Allokroi'1, miner., manganhaltig varietet av granat (se d.o.). Allokto'na avlagringar, geol., sådana avlagringar, som ej bildats på det ställe, där de nu finnas, utan bestå av dittransporterat material. Uttrycket användes särsk. om stenkolsflötser; allokton stenkolsflöts är bildad av drivved, autokton av torvmosse. Jfr Autoktona avlagringar. K.A.G. Allokution [-Jo'n](lat. allocu'tio, tilltal), högtidligt tal till en större församling, särsk. om påvens anförande i kardinalkollegiet ang. någon viktig fråga. Allomo'rfa kallas substanser, som visserligen kemiskt sett ha analog byggnad men som dock ej visa någon likhet i fråga om kristallformen; jfr I s o m o r f i. [E.M.P.W.] Allomorfo'ser, se Pseudomorfoser. Allonge [alå'pj] (fra. allonger, förlänga), växelr., pappersblad, som häftas vid en växel för att bereda plats till ytterligare endosse-mént, sedan originalväxelns baksida fullskrivits. E.K. Allongeperuk [alå^rjf-], peruk med stundom ända till midjan räckande lockar. A. uppstod Allongeperuk. vid 1600-talets mitt ss. en direkt följd av modet att bära långt, yvigt hår, vilket blev modernt på 1630-talet. Frankrike, som var ledande på modernas område, var ursprungslandet även för a., vilken snart kom i bruk i hela Europa och bars ända till efter mitten av 1700-talet, ehuru barockens överdrivet tunga och yviga samt ofta över hjässan upptornade a. in på 1700-talet småningom efterträddes av kortare, elegantare former av peruk (se d.o.). I det i yttre ceremonier konservativa England kvarlever ännu en form av a. i den wig (se d.o.), som tillhör domareng ämbetsdräkt. I.H.l. Allons [alå'] (fra.), låtom oss gå; upp, fram! Allons, enfants de la patrie (”Framåt, I fäder- — 703 — — 704 —