ALMQU1ST till A. 3), 4) och 5). Litt.: J. A. Almquist, ”Kontraktsprosten Abraham A:s fäderne- och mödernehärstamning” (1916). G.Cqt. 1) Erik Jonas A., teolog (1729—1808), lektor i Gävle, kyrkoherde, prof, i dogmatik i Uppsala 1790, riksdagsman. A. ägde en omfattande teologisk lärdom, som kom till synes såväl i ”Inledning till den heliga skrifts läsning” (1775) som i ”Commentarius theses theologiæ dogmaticæ Jo. Aug. Ernesti, observationibus dogmaticis, exegeticis et polemeticis illustrans” (1804), vilka äro hans förnämsta arbeten. Det förra, den första större svenska inledning till bibeln, hävdar, ehuru det skrevs i apologetiskt syfte, en moderat exegetik. A:s ”Commentarius” var länge ett dogmatiskt standardverk och användes som lärobok vid universiteten. S.N. 2) Erik Abraham A., den föregåendes son, teolog (1767—1830), e.o. prof, och teol. adjunkt i Uppsala, riksdagsman, biskop i Härnösand 1812. I sina filosofiska studier var A. påverkad av Kants kritiska filosofi och försökte åstadkomma en syntes mellan denna och den kristna trosläran; härigenom kom han i en viss spänning både till den äldre filosofiska skolan och till teologiens målsmän, som av den kritiska filosofien fruktade för tron negativa resultat. Hans akad. bana avbröts genom att han blev förbigången vid utnämningen till den professur i dogmatik och symbolik, som hans far innehade, och som sonen skött under faderns sista år. 1809 blev han riksdagsman; vid riksdagen 1810 verkade han ivrigt för Bernadottes val till tronföljare. Ss. biskop fortsatte han sin riksdagsmannaverksamhet, vilken i många avseenden var betydelsefull; så yrkade han t. ex. på skråtvångets upphävande och utjämnande av ståndsolikheterna, och genom en inlaga, där han förordade lättare tillgång för de bildade klassernas barn till praktiska yrken, bidrog han till grundande av Tekniska högskolan (1825). I sitt stift fick han taga ställning till de s.k. nyläsarna, vilka han behandlade med tolerans. Ss. stiftschef vårdade han sig även om undervisningsväsendet. Något mera omfattande förf:skap medhann han icke. S.N. 3) Carl Jonas Love A., den föregåendes brorson, förf. (28/ii 1793—26/9 1866). Fadern, lantbrukaren och krigskommissarien Carl Gustaf A., var en praktisk, affärsintresserad man; modern, Birgitta Lovisa Gjörwell, dotter till den lärde C. C. Gjörwell, död i lungsot, när sonen var 13 år gammal, skildras av denne som en svärmisk naturäls-kande person. Född och uppfostrad i Stockholm, mottog A. för sitt författarskap betydelsefulla intryck av vistelsen på faderns gård i Antuna i Roslagen. Med morfadern som studieledare blev han redan vid unga år en lärd i smått. Han inskrevs som student i Upp- sala 1808, blev mag. 1815, e.o. kanslist i ecklesiastikexpeditionen 1816 och ord. kanslist 1822. Följande år tog han avsked från sitt ämbete och flyttade till Värmland (Gravsund, Köla s:n); han gifte sig här med Anna Maria Anders-dotter Lundström, som varit barnpiga på Antuna. Efter någon tid återvände han till Stockholm, blev 1826 vikarierande lektor vid Karlbergs krigsskola, 1828 lärare vid Nya elementarskolan, som strax förut inrättats för att pröva nya undervisningsmetoder, och rektor därst. 1829. Till en början var han varmt intresserad av denna syssla och författade i åtskilliga ämnen läroböcker, bland vilka ”Svensk rättstaf-ningslära” (1829, 20 uppl. 1881) och ”Svensk språklära” (1832, 4 uppl. 1854) äro de mest bekanta. Men skolarbete tröttade honom i längden och lämnade icke mycket tid över för författarskap. Han såg sig därför cm efter någon annan befattning; 1837 avlade han teol. examina och blev prästvigd i Uppsala; följande år sökte han och speciminerade för den Norbergs-ka professuren i moderna språk och estetik vid Lunds univ. men blev förbigången av K. A. Hagberg. Ar. 1839 började han medarbeta i liberala tidningar, främst ”Aftonbladet”. Året där. på tog han tjänstledighet från rektoratet och for på en studieresa till Paris och London. Vid hemkomsten 1841 lämnade han definitivt Nya elementarskolan och försörjde sig sedan som förf, och journalist. Efter att 1840 ha blivit varnad av Uppsala domkapitel, under vilket han som prästman lydde, kallades han 1842 till svaromål inför samma myndighet Numera icke bunden av någon syssla förde han en kringflackande tillvaro; 1843 slog han sig med sin familj ned i närheten av Jönköping, i slutet av år 1845 och början av 1846 vistades han i Köpenhamn, där han i Skandinavisk Selskab höll ett uppmärksammat föredrag ”Om skandinavismens utförbarhet”. I jan. 1845 började han — 729 — — 730 —