ALPERNA Befolkning. Under äldsta historiska tid bodde i A. de med etruskerna sannolikt besläktade rätierna och folk av keltiskt ursprung. Underkuvade av romarna ocn romaniserade, undanträngdes de senare av germanerna. Dock torde rätoromanerna och ladinerna (o. 60,000) i En-gadin och Münstertal i Schweiz samt i mellersta Tyrolen vara en rest av de romaniserade kel-terna och rätierna. I dalarna på Karniska och Juliska å'pernas sydsida bor ett med rätoroina-nerna språkligt besläktat folk, friauler (c:a 180,000). Den del av A., som hör till Italien, bebos till största delen av italienare (något över 3 mill.), v.A. bebos av fransmän (c:a 2,# mill.), sydöstligaste A. av slovener (c:a 1,2 mill.), den övriga delen av tyskar (över 4,5 mill.). J.C. Ekonomisk geografi. Åkerbruket spelar en underordnad roll. Gränsen för sädesodlingen ligger i medeltal på 1,300—1,400 m. De viktigaste åkerbruksprodukterna äro råg, korn, havre och potatis. Majs odlas på A:s sydsida, lin och hampa i ötztal. Vinodlingen är betydande i Ti-cino och Sydtyrolen; vidare förekommer den i Valais, Vaud, franska A., Piemont, Krain, Steier-mark och Niederösterreich. Fruktodling i skyddade dalar och lägre bergstrakter; på A:s sydsluttningar odlas även äkta kastanj, oliv och mullbärsträd. Långt större betydelse har boskapsskötsel och mejerihanteringen, i sht i de trakter, där fäbodsväsendet (Sennwirtschaft, se Fäbod) är utvecklat (bäst i Schweiz, Allgäu och Föralperna). Detta drives på de över skogs-gränsen belägna fjällbetesmarkerna, som i Schweiz kallas för alpen, i Österrike almen. Även drives en högtstående kreatursavel med flera berömda raser. Får och getter äro de viktigaste husdjuren i s.A. Skogsbruket har endast inom österrikiska A. någon större betydelse. Därifrån exporteras en ansenlig mängd trävaror. — A. har få brytvärda mineralfyndigheter, och bergsbruk förekommer endast inom östai-perna. Järnmalm brytes i Steiermark (Eisenerz m.fl.) och Kärnten. I Kärnten utvinnes också bly (Bleiberg och Raibl), zink och kvicksilver i Krain. Salt brytes i Tyrolen, Salzburg och Salz-kammergut, brunkol på flera ställen i Steiermark, marmor i Salzburg och Tyrolen, granit och porfyr i Sydtyrolen, gnejs och granit vid Gotthardbanan, skiffer i Glarus. Sedan man börjat bygga kraftstationer vid de talrika alpforsarna, har en livlig småindustri uppstått med övergång till stordrift inom bomullsbranschen (S:t Gallen, Appenzell-Ausserhoden, Glarus och Vorarlberg), siden- (Grenoble, Como), järn-, trä-och pappersindustrien (i östalperna). Även hemslöjden har inom vissa delar av A. (Ammergau, Berchtesgaden, Salzkammergut, Brienz, Gröden, Ticino) stor betydelse (träsnideri, halmflätning, knyppling, broderi, mosaikarbeten m.m.). Av vikt är också framställning av aluminium, karbid och kväve. Utomordentligt stor betydelse för A:s näringsliv har turisttrafiken. De mest besökta platserna äro Chamonix, Berner Oberland, A:s randsjöar både på nord- och sydsidan, En-gadin, Ortler, ötztalalperna, Dolomiterna. Berömda vinterkurorter äro Davos, Arosa m.fl., S:t Moritz är ett världscentrum för vintersport. Samfärdsel. Redan under förhistorisk tid gingo över A. färdvägar, som användes av handelsmän och senare av erövrare från n. och s. Romarna anlade goda alpvägar, av vilka de över Mont Genèvre (Mons Matronæ), St. S:t Gotthard (Mons Jovis) och Brenner voro de mest betydande. Under medeltiden voro alpvägarna över St. S:t Gotthard och Brenner de mest trafikerade. F.ö. förföllo de gamla, av romarna anlagda vägarna under denna tid, och färden över A. var ända in på 1700-talet mycket besvärlig. 1387 byggdes den första för vagnar användbara vägen över A. Napoleon I lät bygga goda vägar över Simplon, Mont Cenis och Mont Genèvre. Sedan dess ha vägar byggts över alla viktigare alppass. De mest betydande alpvägarna (benämnda efter de pass, över vilka de gå, se A:s topografi) äro: Col di Tenda från Nizza till Cuneo, Col du Lautaret och Mont Genèvre från Grenoble till Brian^on och Oulx, Mont Cenis från Modane till Susa och Torino, St. S:t Bernhard från Martigny till Aosta, Simplon från Brig till Domodsosola, S:t Gotthard från Andermatt till Airolo, Furka från Rhöne till Andermatt, Oberalp från Andermatt till Vorderrhein, Splü-gen från Chur till Chiavenna, Julier från Tiefen-kasten till Silvaplana, Albula från Thusis till Oberengadin, Bernina från Pontresina till Tira-no, Brenner från Innsbruck till Bozen samt Semmering från Gloggnitz till Bruck. — På 1850-talet började man bygga järnvägar i A. De viktigaste järnvägarna i A. äro: Semmering-banan (fullbordad 1853) mellan Wien och Trieste, Brennerbanan (1867) mellan München och Venedig, Mont Cenisbanan (1871) mellan Måcon och Torino, Pontebbabanan (1872) mellan Vil-lach och Udine, S:t Gotthardbanan (1882) mellan Zürich och Milano, Arlbergbanan (1884) från Innsbruck till Rhendalen, Albulabanan (1903) mellan Cur och S:t Moritz, Simplonbanan (1905) mellan Lausanne och Milano, Tauern-Karawanken-Wocheinerbanan (1908) mellan Salzburg och Trieste, Berninabanan (1910) mellan S:t Moritz och Tirano, Lötschbergbanan (1913) mellan Thun och Brig samt banan över Furka- och Oberalppassen, som fullbordades 1914 och öppnades för trafik 1926. Flera av järnvägarna drivas med elektricitet, likaså de talrika bergbanorna, som anlagts för turisttrafi — 765 — — 766 —