ALTAIDERNA Bergparti från Altai. det tertiära peneplanet bevarats på platåerna torde bero på att istäcket under istiden skyddade det, såframt terrängen ej var i så hög grad bruten, att erosionen därigenom främjades. De områden, vilka under istiden lågo lägre än snögränsen, ha genom det rinnande vattnets erosion förlorat sin plankaraktär och fått en mera ojämn terräng. Vid bergens fot utbreder sig det svagt kuperade tertiära landskapet. A:s högsta topp är Belucka (4,540 m.). Inom A. upprinna Irtysk, Ob och Jenisej. Se även Mongoliet och Sibirien. J.C. Altai'derna, sammanfattande namn för de i Asiens centrala delar belägna äldre (i pa-leozoisk tid uppbyggda) bergskedjor, vilka gruppera sig omkring Altaikedjan. K.A.G. Altair [-tä'ir] (arab., den flygande), stjärnan a i stjärnbilden Aquila (örnen), är av storleken 0,8# och tillhör den Pickeringska spektralklassen A 5. A. rör sig emot oss med en hastighet av 7 km. i sek.; dess avstånd från oss är 13,7 ljusår. C.V.L.C. AIta'iska språk, sammanfattande benämning på de turkisk-tatariska språken (se d.o.), mongoliskan (se Mongoliska språket) och de tungusiska språken (se d.o.). Dessa tre språkstammar förete åtskilliga överensstämmande drag och äro med all sannolikhet inbördes besläktade. Därest så är fallet, måste det antagas, att de turkisk-tatariska språken ha avlägsnat sig avsevärt mycket mera från det gemensamma urspråket än de två andra språk stammarna, som äro av ett vida ålderdomligare skaplynne. Hos äldre förf, nyttjas namnet även om de uraltaiska språken (se d.o.) i deras helhet. Bj.C. Alta'j, se Altai. Altami'ra, grotta i kommunen Santillana del Mar i prov. Santander i n. Spanien, känd genom talrika naturalistiska målningar och inristningar från paleolitisk tid, med framställningar av bl.a. bison, uroxe, hjort och vildhäst. Några bilder återgiva möjl. till djur förklädda, dansande människor. Vid ingången till grottan påträffades kulturlager från Solutréen- och Mag-dalénien-perioderna (se d.o.). Målningarna i A. upptäcktes 1879. J.E.P. AltamuTa, stad i prov. Bari delle Puglie, Apulien, s. Italien, 40 km. s.v. om Bari; 27,165 inv. (1921). A. är biskopssäte och har en vacker katedral och ringmur. M.P. Alta'n, med bröstvärn försedd, obetäckt utsikts- el. viloplats, uppburen av murar, pelare el. arkader. En liknande anordning, fritt ut-springande från vägg, utan stöd av pelare el. dyl., kallas balkong. G.W.W. Alta'r, C e r r o de C o 11 anes, slocknad vulkan inom Cordillerernas ö. kedja i Ecuador, ö. om staden Riobamba; 5,404 m.ö.h. A. har glaciär. Traditionen, att toppen störtat in genom ett utbrott på 7 år omkr. 1460, saknar grund. G.N. Adtarbrun, en bård, som från altarskivan nedhänger över antependiet (se A n t e p e n-d i u m). । 1 j A'ltare (lat. alta're, av altus, hög), en upphöjning el. ett fast el. rörligt föremål, liknande ett bord, varpå offring el. dyl. kulthandling förrättas. I forntiden var a. härden, där offerelden tändes, och intog centralplatsen, t.ex. i det mykenska palatsets stora sal, me'garon (se d. o.), liksom i de fornnordiska hoven. A. kunde bildas helt enkelt av grus och torv el. av offerdjurens hopade ben och aska. Fasta hällar ha också brukats som a. I senare tider användes som material därtill tuktad el. huggen sten, trä Väggmålning av bison i Altamiragrottan. — 787 — — 788 —