AMBOLAND Amboland, ett område i n. delen av brittiska mandatet Sydvästafrika, n. om Etoshaträsket. Bebos av ovambo (se d.o.). G.N. Ambolt, tekn., se Städ. Ambo'n, Amboina. 1) ö bland Molucker-na, Nederländska Indien, s.v. om Ceram, på 3° 30' s.br.; 761 kvkm.; o. 40,000 inv., till V» kristna, resten muhammedaner. A. består av två delar, Hitu och Leitimor, skilda genom en djup vik och blott sammanhängande med en 1 m. hög landtunga. A. är bergig och uppbygges av trakyt, men har ej verksamma vulkaner. Högsta punkten är 1,221 m.; stränderna äro i allmänhet branta. Klimatet är i stort sett hälsosamt. Skogarna lämna utmärkt virke. Viktigaste kulturväxter äro muskotnötträdet, kokos- och sagopalmer samt krydd-nejliketrädet, som en tid av holländarna uteslutande odlades på ön. A. upptäcktes 1512 av portugiserna, som härifrån grundade sitt välde över Moluckerna, vilket 1605 övertogs av holländarna. — 2) Huvudstad i resident-skapet Amboina, Nederländska Ostindien, på n.v. kusten av Leitimor; 11,726 inv. (1926). A. är en betydande handelsplats, som lång tid hade monopol på handeln med kryddnejlikor. Staden hemsöktes svårt av en jordbävning 1898 och består till största delen av envåningshus av bambu. Stadsplanen är regelbunden med breda gator. M.P. Ambra, grå ambra, orientalisk bärnsten, gall- el. tarmsten hos pottvalen; förekommer flytande på havet i små stycken, emellanåt i stora massor (ända till 50 kg.), och i tarmen hos sjuka el. döda pottvalar. A. är grå till färgen och har en egendomlig, angenäm lukt; består av kolester inartat ambrafett (ambrain) och flyktig olja. Det användes förr som nerv- och magstärkande medel samt vid beredning av finare maträtter, numera vid framställning av parfymer. Forntidens a. var sannolikt en av Liquida'mbar styraci'flua (se Liquidambar) erhållen, välluktande produkt. [E.M.P.W.] Ambra'kia, nu Arta, stad i Thesprotis, vid floden Arachtos, grundlädes av kolonister från Korint under Gorgos, son till Kypselos. A. genomgick under tidernas lopp skiftande öden. Sin glansperiod hade staden under konung Pyrrhus, vilken hit förläde sitt residens. A. erövrades 189 f.Kr. av romarna, vilka förde dess många konstverk till Rom. W.N. Ambra'kiska viken, se Artaviken. Ambras, slott i Tyrolen, se Amrassam-lingen. Ambraträd, se Liquidambar. Ambrogini [-ji'-], italiensk diktare, se P o-1 i z i a n o. Ambro'ner, folk av obekant, troligen keltisk härstamning. De räknas av vissa forskare till germanerna. A. deltogo i kimbrernas och teu-tonernas plundringståg och ledo samman med teutonerna år 102 mot romarna ett förkrossande nederlag vid Aquæ Sextiæ. S.Bln. A'mbronn, Friedrich Anton Leopold, tysk astronom (f. 1854), observatör och prof, i Göttingen, ledde den tyska polarexpeditionen till Cumberlandsundet och har författat flera för den praktiska astronomien oumbärliga verk, bland vilka märkes ”Handbuch der astronomi-schen Instrumentenkunde” (1899). W.N. A'mbros, August Wilhelm, österrikisk musikhistoriker (1816—76), eg. jurist, 1850 anställd i Prags landsrätt, prof, vid univ. och lärare i musikhistoria vid konservatoriet, från 1872 verksam i Wien, dels i justitiedep., dels vid konservatoriet. Fastän A. var produktiv som tonsättare (med bl.a. en mässa, pianokompositioner, opera och sånger), ligger hans eg. betydelse på musikhistoriens område. Hans huvudarbete är ”Geschichte der Musik”, vilken sträcker sig till början av 1600-talet, men senare fullföljdes av yngre forskare. Musikens historia skildras av A. mot bakgrunden av kulturhistorien som helhet; han har genom denna metod vidgat betraktelsesättet inom den musikhistoriska forskningen. Omtalat är också hans arbete ”Die Grenzen der Poesie und Musik” (1856; riktat mot Hanslicks ”Vom Musi-kalisch-Schönen”). E.A. Ambrosi [-rå'-], Ferdinand, italiensk operasångare, tenor (1846—91), fästad vid Kungl. teatern i Stockholm 1868—72, gästspelade på samma scen 1887. A. ägde en stämma av mindre vanligt omfång, vilken utan att stödjas av vare sig yttre företräden el. dramatiska anlag förskaffade honom stor popularitet. G.M. Ambro'sia, grek, myt., gudarnas mat, vilken tillsammans med deras dryck, nektar, förlänade dem ungdom och odödlighet. [W.N.] Ambro'sia, växtsläkte av fam. korgväxter, med 15 huvudsaki. i Amerika förekommande arter, samtliga strävhåriga, en- el. fleråriga örter med skildkönade blommor. Fyra arter äro inhemska i Medelhavsländerna, däribland A. artemisiæfo'lia, som stundom träffas förvildad i vårt land. Växten lämnar surrogat för kinin. O.Gz. Ambrosiabaggar har man kallat en del skalbaggar, tillhörande fam. barkborrar (se d.o.). Larverna leva i åtskilliga växters ved, i greniga gångar, vilkas väggar äro tapetserade med fina svamptrådar. Dessa, som kallas ambrosiasvam-par, få sin näring ur veden. De äro av olika slag och bilda egendomliga cellhopar, ”ambro-sia”, som utgöra larvernas huvudsakliga, i vissa — 855 — — 856 —