AMFIBRACHYS Genomsnitt av hornblände, visande prismavinkeln. A. kristallisera i tre olika kristallsystem, näml, företrädesvis i det monoklina, men även undantagsvis rombiskt och triklint. Bland rom-biska a. märkes a n t o f y 11 i t, innehållande magnesium och järn, grovstråligt kristallinskt, nejlikbrunt, förekommer vid V. Silvberg i Da-larne. De vanligaste monoklina a. äro tremo-lit, strålsten och hornblände i inskränkt bemärkelse. Tremolit el. grammatit innehåller kalcium, magnesium och järn i växlande mängd och är ett vitt el. grått mineral, förekommande i kalksten och dolomit som kontaktmineral. Strålsten el. aktinolit innehåller något mera järn och är till färgen grön, vanligen i mörkare nyanser. Fintrådiga, något dekomponerade varieteter av de två sist omtalade a. kallas asbest (se d.o.) och ha stor praktisk betydelse. Hornblände i inskränkt betydelse är ännu mera järnrikt och mörkt samt förekommer såväl i vulkaniska bergarter (basaltiskt hornblände) som i kristallinska skiffrar, amfi-boliter och hornbländeskiff-rar. — Sällsynta natriumhal-tiga a. äro de i Grönland i pegmatitgångar förekommande arfwedsonit (monoklint) och æ n i g m a t i t (tri- klint) samt i kristallinska skiffrar förekommande glaukofan. — Till a., närmast strål-stenen, hör också den kulturhistoriskt viktiga nef riten (se d.o.). K.A.G. AmfFbrachys (grek., ”kort på båda sidor”), versfot, som utgöres av en kort, en lång och en kort stavelse (^-^). W.N. AmficöT el. bikonkav kallas en kota, som har kroppen urhålkad i både främre och bakre ändan. Se Kota 1). Amfi'der el. a m f i g e'n a ämnen, kem., äldre benämning, som infördes av Berzelius och varmed han betecknade grundämnena syre, svavel, selen och tellur. Dessa, av vilka syret var det viktigaste, kunde genom förening med andra element giva upphov till såväl syror som baser. Genom förening av en sådan syra och bas uppkom sedan ett a m f i d s a 11, t.ex. natriumsulfat, enl. Berzelius en förening av basen natriumoxid och syran svavelsyreanhydrid och symboliserad genom formeln Nao0. SO3. Syret vid metallen kallades amfidsyre. Lj. Amfigoni', könsfortplantning. Amfika'rp, bot., se Aerokarp. Amfiktyo'ner (grek., kringboende), benäm-des i det forntida Grekland medlemmar av en amfiktyoni, d.v.s. ett förbund av grannstater med uppgift att skydda och för valta en gemensam central helgedom. Sådana grannförbund funnos i Kalaureia, Onchestos, på Delos o.s.v.; mest betydande var det, som staterna i n. och mellersta Grekland slutit till skydd för Demeters helgedom i Anthela vid Thermopyle och som sedermera (antagl. efter det första s.k. heliga kriget; se d.o.) fick en andra och viktigare sakral medelpunkt i det delfiska Apollontemplet. Ss. den p y 1 a-i s k-d elfiska amfiktyonien fick det efter hand allgrekisk karaktär, omfattande så gott som alla grekiska folk i moderlandet, och blev i sin mån en enande faktor i det splittrade Grekland. Medlemmar voro urspr. 12 folkstammar, av vilka var och en, stor el. liten, genom sina representanter, hieromnemones och pylagorer, förfogade över 2 röster i förbundsrådet, där presidiet innehades av de thessaliska delegaterna. A:s uppgifter voro främst rent sakrala: att vårda och förvalta nyssnämnda tempel och deras egendom, leda de pythiska spelen (se d.o.) m.m., men därjämte vakade de även över vissa folkrättsliga bestämmelser, ss. att ingen medlem av amfiktyonien fick ödelägga en till densamma hörande stad el. avskära den från tillgång till vatten. De vidtogo även reformer inom myntväsendet. Urspr. utan nämnvärd politisk betydelse läto a. sedermera såväl Filip av Ma-kedonien som aitolerna begagna sig ss. verktyg för deras egenmäktiga politik. Från 146 f. Kr. stodo de helt under romerskt inflytande. H.Sj. AmfFlochos, grek, myt., siare, son till Am-fiaraos (se denne) och Erifyle; A. hämnades jämte sin bror Alkmaion sin fars död, deltog i epigonernas tåg mot Tebe och i tåget mot Troja, instiftade jämte Mopsos oraklet i Mallos; de blevo ovänner härom och stupade i tvekamp. W.N. Amfilogi't, miner., se G 1 i m m e r. Amfi'macer (grek. amfi'makros, lång på båda sidor), versfot, som utgöres av en lång, en kort och en lång stavelse (-^-). Kallas vanl. cre'ticus. W.N. Amfimi'xis kallas föreningen av anlagen från de båda föräldrarna, vilken äger rum hos den nya individen vid äggets befruktning (se d.o.). Amfi'on, grek, myt., son till Zeus och An-tiope, blev jämte sin tvillingbroder Zethos utsatt på Kitharion och uppföddes där av herdar. Sedan de vuxit upp, togo de hämnd på Lykos, vilken bortfört Antiope, och hans maka Dirke; den senare bundo de fast vid hornen på en vild tjur, vilken sedan släpade henne till döds. På befallning av Hermes byggde de sedan upp en mur kring Tebe, varvid — 883 — — 884 —