AMFITEATER Amfion och Zethos. Hellenistisk relief. Palazzo Spada, Rom. stenarna fogade sig själva tillsammans vid tonerna av A:s lyra. A. äktade Niobe (se denna); deras 12 barn föllo offer för Apollon och Artemis, emedan Niobe skrutit med att hon ägde flera barn än Leto. A. skall ha givit sig själv döden i sorg häröver. [W.N.] Amfipo'der, Amphipo'da, en underordning bland ledkräftorna. Se M ä r 1 d j u r. AmfFpolis, forntida stad i ö. Makedonien vid floden Strymon, grundlagd som attisk koloni 437 f.Kr. av Hagnon. A. var en viktig handelsstad och nådde — trots yttre och inre oroligheter — ett betydande välstånd. Romarna gjorde A. till huvudstad i ”Macedonia nova”. Under medeltiden kallades A. icke Chrysopolis (”guldstaden”), ss. ofta uppges, utan Popolia. W.N. Amfipro'stylos, ett (vanl. mindre) tempel omgivet av kolonnrader blott på smalsidorna. Se Grekisk konst. AmfFssa, S a 1 o n a, stad i nomos Fthiotis och Fokis, Grekland, 10 km. n.v. om Delfi; 5,164 inv. (1920). Biskopssäte. A. har tobaks-, spannmåls- och olivodling. Hamnstad är Itea. M.P. Amfiteater [a'm- el. -fi'-] (grek, amfi', omkring, och the'atron, skådeplats), byggnad av i allm. elliptisk form, bestående av en likaledes oval skådebana, runtomkring omgiven av ter-rassformigt och koncentriskt anordnade åskå-darbänkar, hos forntidens romare använd för gladiatorsspel, atletföreställningar, strider mot vilda djur (venatio'nes) o.d. Den i mitten befintliga platsen för de uppträdande, belagd med ett tjockt lager av sand (lat. are'na), avgränsades från sittraderna genom en mur, på vilken honoratiores, ss. kejsarhusets medlemmar, ves-talerna m.fl. hade sina platser, skyddade av bröstvärn och gallerverk (jfr Podium). Under arenan funnos i allm. murade rum för förvaring av vilda djur, scenisk apparat m.m. Då en a. stundom togs i bruk för fingerade sjödrabbningar (nauma'chice), kunde hela arenan sättas under vatten. Med tillhjälp av höga master, vilande på kragstenar vid ytter-murens övre kant, utspändes väldiga tältdukar över hela åskådarrummet till skydd mot sol och regn. — Gladiatorsspel torde urspr. ha ägt rum på torgen, som kringbyggdes med läktare av trä för åskådarna. Ur sådana anordningar utvecklade sig den äldsta byggnadstypen, amfi-teatern av trä. Upprepade olyckor, vållade av dylika amfiteatrars sammanstörtande, ävensom eldfaran tvungo till solidare konstruktionssätt. Den äldsta kända amfiteatern, den i Pompeji (uppförd o. 85 f.Kr.), är en nedgrävd a., vars arena och undre åskådarplatser ligga under marknivån, medan de översta vila mot en mur, stödd av en rad arkader i endast en våning, ett byggnadssätt, som uteslöt all risk för instörtande och lämpade sig för stenen ss. byggnadsmaterial. I andra fall gav man amfiteatern en hög yttermur av sten men lät inredning och sittplatser fortfarande bestå av trä; av detta slag antages Roms äldsta ”stenamfi-teater”, byggd år 30 f.Kr. av Statilius Taurus, ha varit. Den arkitektoniskt och tekniskt mest fulländade typen representeras av kejsartidens Flaviska amfiteatern i Rom, kallad Colosseum. — 885 — — 886 -