AMFITEATRALISK Theseus och Amfitrite. I mitten Athena. Grekisk rödfigurig skål. helt och hållet av sten och ovan jord uppförda amfiteatrar, vilka med sina jättelika dimensioner och för romersk arkitektur karakteristiska valvkonstruktioner, vilka uppbära sittplatserna, ännu ss. ruiner höra till de mest imponerande bland alla minnesmärken av forntidens byggnadskonst. Man beundrar hos dessa ej blott den ur skönhetssynpunkt tilltalande gestaltningen av den väldiga yttermuren, som le-vandegöres genom indelning i arkadvåningar, smyckade med halvkolonner i den helleniska arkitekturens klassiska stilarter, utan även det med underbar teknisk fulländning genomförda platsfördelningssystemet, som gjorde det möjligt att på några få minuter tömma byggnaden på den kolossala åskådarmängden. Ruiner av antika amfiteatrar finnas i stort antal, ss. i Rom, Capua, Pozzuoli, Verona, Arles, Nfmes, Pola (Istrien) och El Djem (Tunis). Störst och praktfullast var den av Vespasianus och Titus byggda Flaviska amfiteatern, känd under namnet Colosseum (se d.o.). I fråga om nutida teatrar användes ordet a. stundom ss. beteckning för en viss (vanl. mitt för scenen belägen) del av salongen, försedd med stigande bänk- el. stolrader. H.Sj. Amfiteatra'lisk, trappstegsvis och kretsfor-migt anordnad, ss. på en amfiteater (se d.o.); hörande till el. påminnande om en dylik. H.Sj. Amfitea'trov, Alexander Valentinovitj, rysk tidningsman och förf. (f. 1862), har utgivit en serie skisser, som kvickt men samtidigt ofta rätt ytligt skildra ryskt borgerligt liv på 1880- och 1890-talen, offentliggjorde 1902 i sin tidning ”Rossija” novellen ”Fa miljen Obmanov”, vari anspelades på kejsar-husets medlemmar. På gr. härav förvisades han till Sibirien, varifrån han efter några år benådad fick återvända. Revolutionsåren 1905 —06 utgav A. i Paris en radikal tidning ”Röda fanan”; återkom 1917 till Ryssland, men lämnade landet åter år 1920, då han icke kunde förlikas med den bolsjevikiska regimen; är f.n. (1928) bosatt i Levanto, Italien. Agr. Amfitrite, grek, myt., dotter till Nereus och Doris, maka till Poseidon, havets gudinna och härskarinna över dess innevånare. A. hade icke någon egen kult. Hon avbildas ofta sittande bredvid Poseidon på en av delfiner el. tritoner dragen vagn. [W.N.] AmfFtryon (lat. Amphi'truo), grek. myt.. konung i Tiryns, son till Alkaios, sonson till Perseus, dödade av misstag sin blivande svärfar Elektryon och begav sig därför jämte Alkmene (se denna) till Tebe, där hans morbror Kreon renade honom. Då A. var på ett hämndetåg mot tafierna, vilka dödat Alkme-nes bröder, födde denna åt Zeus sonen Herak-les. A. föll i kampen mot minyerna. Han har varit föremål för lustspel av Plautus och Molière, och Kleist har behandlat sagan om A. och Alkmene. [W.N.] Amfoly't, amfoter elektrolyt, kemisk förening, som i vattenlösning avspjälkar såväl vätejoner som hydroxyljoner och därigenom kan uppträda både som syra och bas och giva salter med bådadera. Så t.ex. ger alumi-niumhydroxiden med syror vanliga aluminium-salter av typen A1C13, aluminiumklorid, och med baser s.k. aluminater, t.ex. NaH2AlOg. Aminosyrorna (se d.o.) äro även typiska amfolyter. Lj. A'mfora (grek, amfi', på båda sidor, och ferein, bära), större långsträckt kruka (vanl. av lera) med två grepar, hos de antika folken nyttjad till förvaring av vin, olja o.d. samt ss. Rödfigurig amfora. Kykladisk amfora. — 887 — — 888 —