AMINOFF vistas utomlands, men blev, innan han hunnit lämna svenskt område, på gr. av bland Armfelts papper nyfunna brev, häktad och, trots att han förnekade ail kännedom om dennes planer, i sept. dömd för högförräderi till livstids fängelse och jämte sin vän J. A. Ehrenström insatt på Karlstens fästning. Rehabiliterad av Gustav IV Adolf, återfick A. sitt reg. och blev 1799 generalmajor. Under kriget 1808—09 ställdes A. vid överbefälhavarens sida i högkvarteret, men erhöll ej tillfälle till självständigare insats som chef för någon truppavdelning; han tillhörde Klingspors och Johan Fredrik Aminoff. Adlercreutz’ skarpaste kritiker, men synes ej ha ägt någon önskan att själv ta ledningen. Efter krigets slut stannade A. i Finland; i spetsen för en deputation finska officerare lyckades han av kejsar Alexander utverka bibehållande av den finska militärens löneförmåner och förvärvade sig vid detta tillfälle sådant förtroende hos kejsaren, att denne gjorde honom till medlem av kommittén för de finska ärendena 1811, geheimeråd s.å., greve 1819 och slutl. v. kansler för Åbo univ. 1821 med presidents titel sedan 1823. I sistnämnda egenskap fungerade A. till 1827, men gjorde sig illa omtyckt, då han alltför villigt lät sig brukas av myndigheterna som redskap vid deras trakasserier mot föregivna revolutionära tendenser vid universitetet. G.Cqt. 2) G u s t a f A., militär (1771—1836), överstelöjtnant och chef för karelska jägarkåren 1805, var under 1808—09 års krig med bl.a. vid Revolaks och Lappo, erhöll avsked ur sv. tjänst med generalmajors rang 1810 och var 1810— 27 landshövding i Savolaks’ och Karelens län. G.Cqt 3) G r e g o r i A., militär (1788—1847), deltog i 1808—09 års krig, bl.a. vid Ora-vais, samt i 1813—14 års krig, varunder han var med om striderna vid Gross-Beeren och Dennewitz, slutl. överste. A:s ”Relation om f.d. Sawolaks brigadens deltagande i 1808 & 9 årens fälttag” (1839) anses vara en av de bästa källskrifterna om finska kriget. G.Cqt. 4) I w a n Tönnes Edvard A., militär och förf. (1868—1927), publicerade, vanl. under pseud. R a d s c h a, en lång rad krigsskildringar från rysk-japanska kriget, Balkan- och världskrigen, detektivromaner och äventyrsböcker. H.E. 5) G r e g o r i A., mineralog (f. % 1883), fil. d:r och docent vid Stockholms högskola 1918. prof, och intendent vid Riksmuseets mineralogiska avdelning. A:s förf.-skap rör sig inom mineralogiens och kristallografiens område, såväl inom den moderna röntgenografiska kristallforskningen som inom den deskriptiva mineralogien. Han har bl.a. bestämt kristallstrukturen för åtskilliga mineral samt beskrivit en del nya el. ofullständigt bekanta från de rika värmländska fyndorterna Långban, Nordmarken m.fl. A:s närmaste arbetsuppgift är bearbetandet av mineralen från Långban (se d.o.), världens rikaste mineralfyndort, varifrån nära 500 arter mineral äro kända, av vilka knappast 100 äro närmare beskrivna. — A. har också gjort sig känd som målare och är redaktör för den naturvetenskapliga avdelningen av ”Nordisk familjeboks’ 3:e uppl. K.A.G. A'minoffska kolugnen, så benämnd efter uppfinnaren ingenjör H. Aminoff (f. 7/i2 1869), se Träkolning. AmFnoföreningar kallas de talrika viktiga kvävehaltiga organiska ämnen, vilkas kemiska sammansättning karakteriseras av att de i molekylen innehålla ammoniakrester, d.v.s. nå- — 895 — — 896 —