AMUR tionen någon gång passerat över geografiskt okända områden. Redan vid denna tidpunkt hade A:s ansträngningar att väcka intresse och skaffa medel för en tilltänkt Nordpolsfärd genom luften givit resultat. Amerikanen Ellsworth och Norsk luftsejladsforening gåvo A. sitt ekonomiska stöd, och det beslöts, att man från Kingsbay på Spetsbergen skulle starta med två flygmaskiner, förda av de norska flyglöjtnanterna Riiser-Larsen och Dietrichsen. 21/s skedde starten, men man måste nödlanda redan på 87° 43' n.br. och 10° 20' v.l. och koncentrera sina krafter på att med den ena maskinens hjälp söka återvända. Radioutrustning saknades, och man var helt och hållet hänvisad till sig själv. Först 15/e lyckades maskinen starta och föra expeditionen den 850 km. långa vägen tillbaka till Spetsbergen. Därmed var det första försöket att nå polen med flygmaskin till ända; någon geografisk betydelse hade det näppeligen, men det var en sportsbragd, som bådade gott för kommande företag. Redan följande år var A. åter ute för att erövra Nordpolen luftvägen, nu med ett av dåv. italienske översten Umberto Nobile konstruerat luftskepp, som ombyggdes och inrättades för ändamålet i Italien och döptes till ”Norge”. Amundsen och Ellsworth voro luftskeppet till mötes från Spetsbergen, och n/s skedde starten. Som meteorolog medföljde svensken Finn Malmgren, som tidigare tillhört Maudexpeditionen. Morgonen därpå passerades polen, och landningen skedde lyckligt i Teller 100 km. n. om Nome i Alaska. Men redan en vecka innan A. lyckats nå polen, hade amerikanen Byrd med aeroplan från Spetsbergen passerat densamma. Hade A. under sin första flygfärd mot polen kunnat konstatera ett av packis uppfyllt hav, kunde han efter den andra tillägga, att intet land syntes existera kring polen. Den följande expeditionen med luftskeppet ”Italia” 1928 (se U. Nobile) ändades som en av de största tragedier polarforskningen känner. Utan tvekan ställde A. sin person och sin stora erfarenhet till förfogande i det räddningsarbete, vari främst de skandinaviska länderna hade utsikt att lyckas. 18/« startade A. från Tromsö ombord på den franska flygmaskinen ”Latham”, förd av Guilbaud, i avsikt att nå Nyålesund på Spetsbergen, varifrån hjälpexpeditionen skulle utrustas. Maskinen, som hade bränsle för c:a 30 timmar, har sedan icke avhörts, varför all anledning finnes att tro, att samtliga ombordvarande omkommit. Med A. har den polarforskare gått ur tiden, som uppnått de betydelsefullaste praktiska resultaten. Rörande de av A. ledda expeditionernas vetenskapliga resultat se Maudexpeditionen, Nordvästpassagen och P o-larforskning. — Litt: ”Nordvästpassagen” (sv. övers. 1907—08); ”Den norske sydpolsfærd med Fram 1910—12” (2 bd, 1912); ”Maudfær-den langs Asiens kyst 1918—20. H. U. Sverd-rups ophold blandt tsjuktsjerne, Godfred Han-sens depotekspedition 1919—20” (1921); ”Genom luften till 88° nordlig bredd” (sv. övers 1925); Amundsen & L. Ellsworth, ”över polhavet” (sv. övers. 1926); ”R. A:s opdagelses-reiser. Minneutgave” (1928 ff.); O. J. Skattum, ”A.” (i ”Norsk biografisk leksikon”, 1, 1923); ”Maud-ekspeditionen 1918—25” (i ”Ymer”, 46, 1926). H.R-r. Amundson, Karl Albert Byron, militär (f. 2®/n 1873), underlöjtnant vid Fortifikationen 1894, kapten 1904, militärattaché i Paris 1911 —15 och i Bryssel 1913—18, major 1915, led. av Krigsvetenskapsakad. 1915, chef för Fälttelegrafkåren 1915— 20 och 1924—25 samt för Svea ingenjörkår 1920—24, överste 1924, chef för Flygvapnet 1925, generalmajor vid Flygvapnet 1926. A. ägnade redan tidigt stort intresse åt det militära ballong- och flygväsendet, vilket han studerat i ett flertal länder. Vid ett stort antal internationella kongresser för luftsegling och luftfart har A. varit Sveriges representant. På gr. av hans stora sakkunskap inom det militära flygväsendet utnämndes A. till det genom 1925 års härordning beslutade självständiga flygvapnets förste chef. A.W.G. Amungen, sjö på gränsen mellan Dalarne och Hälsingland, 227 m.ö.h. A. avrinner genom Böleån—Svärdsjöån över Runn till Dalälven. H.S-n. Amu'r. 1) Flod i Östasien, 4,480 km. lång och med ett flodområde av 2,010,000 kvkm. A., som med avseende på flodområdets storlek är Asiens fjärde flod, uppstår av de båda käll-floderna Shilka från Jablonojbergen och Argun från St. Chinganbergen i Manchuriet. Floden bildar under större delen av sitt lopp gräns mellan Manchuriet och Yttersta östern-området. Med sina bifloder, av vilka de viktigaste äro Sungari och Ussuri från s., bildar A. ett segelbart flodnät på 14,000 km. och har som huvudsaklig förbindelseled inom ett av jordens största råvaruområden stor betydelse Floden — 941 — — 942 —