AMÖBOR ligaste är isobutylkarbinolen (CH3)2 : CH . CH2 . CH2OH, som utgör huvudbeståndsdelen i finkelolja (se d.o.), ur vilken den kan framställas. A. är i rent tillstånd en färglös, giftig vätska med genomträngande, till hosta retande lukt och kokar vid 129—132° G. A. är svårlöslig i vatten, men löses lätt i alkohol. A. har i tekniken mångsidig användning för framställning av andra amylföreningar (se Amylacetat), vid tillverkning av fruktessenser, nitrocellulosa-lacker, tjärfärgämnen m.m. samt ss. lösningsmedel för hartser m.fl. Lj. Amyla's, d i a s t a s, enzym, som nedbryter stärkelse till socker. Förekommer i saliv, bukspott, i levern, i malt m.m. E.M.P.W. Amyle'n, C5H10, kolväte av fettsyreserien, av vilket fem isomerer äro möjliga. Av dessa erhållas trimetyletylen (pental) ur jäsningsamyl-alkohol genom destillation med zinkklorid. [E.M.P.W.] Amyle'nhydra't, tertiär amylalkohol, dimetyletylkarbino l,C2Hg(CH3)2C . OH, bildas ur finkelolje-amylen genom skak ning med utspädd svavelsyra vid —20° och kokning av lösningen med vatten. A. använaes som sömnmedel. [E.M.P.W.] Amy'Initri't, CgH^ . O . NO, amylalkoholens ester med salpetersyrlighet, erhålles ur amylalkohol, natriumnitrit och sulfatsyra. Vätska med fruktdoft. Vid inandning av ångorna från denna vätska utvidgas blodkärlen, framför allt i huvudet och halsen. Nyttjas vid vissa hjärtsjukdomar, astma m.m. E.M.P.W. Amyloform [-få'-], pulver för sårbehandling och mot snuva; erhålles genom behandling av stärkelse med formaldehyd Amyloi'd, en produkt, som uppkommer, om cellulosa behandlas under kort tid med koncentrerad svavelsyra, och som liksom stärkelse färgas blå av jod; a. betecknar dessutom ett i cellväggarna förekommande kolhydrat, som även ger jodreaktion och som ansetts vara en övergångsform mellan stärkelse och cellulosa. Lj. Amyloiddegeneration, förhårdning, särsk. av levern, mjälten, njurarna, mag- el. tarmslemhinnorna. Beror på en allmän störning i organismen, framkallad av långvarig, svår tuberkulos, kroniska tuberkulösa varbildningar i bensystemet o.s.v. Härvid avlagras ett antagligen vid kondroitinsvavelsyra bundet ämne, som kallas amyloid (se d.o.). A. förekommer även hos djur, ofta hos hästen (uppmjukning och förstöring av levern), mera sällan hos nötkreatur pch hund (njurarna), kaniner, fasaner och höns (tarmen). [E.M.P.W.] Amylopekti'n, beståndsdel av stärkelse (se d.o.). Amylos [-å's], beståndsdel av stärkelse (se d.o.). A'mylum, stärkelse (se d.o.). — A. tri'tici, vetestärkelse; A. mara'nthæ, arrowrot. Amy'lväte, p e n t a n, C5H12, kolväte, som förekommer i 3 olika isomerer (se P a r a f f i-n e r). Amy'ntas, namn på flera makedoniska konungar, av vilka A. I (540—498 f.Kr.) var den förste, som trädde i närmare förbindelse med grekerna. [W.N.] Amyosteni', muskelsvaghet. Amyot [amjå'], J o s e p h, fransk jesuit (1718 —94), levde 1750—94 som missionär i Kina och var en av de första, som lämnade noggranna underrättelser om de östasiatiska folken; han författade ”Mémoires concernants 1’histoire, les Sciences et les arts des Chinois” (16 bd, 1776 —1814). [S.N.] Amyotrofi' (till grek, nekande a, mys, muskel, och trofe', näring), muskelförtvining. Amyraut [amirå'], Moiseel. M o ses A m y-r a 1 d u s, fransk reformert teolog (1596—1664), prof, i Saumur, deltog i striderna om arminia-nismen (se d.o.) och framställde i ”Traité de la prédestination” (1634) den s.k. ”hypotetiska universalismen”, d.v.s. att Guds nådesvilja är universell under betingelse av människornas tro, men till denna tro kunna endast de komma, som Gud därtill förutbestämt. A:s lära, även kallad ”amyraldism” el. ”salmuranism” gendrevs av de stränga kalvinisterna. S.N. A’myris, tropiskt och subtropiskt amerikanskt växtsläkte, tillhörande fam. Ruta’ceæ. O. 13 arter träd el. buskar. Ur barken av A. balsa-mVfera erhålles en välluktande balsam, som även nyttjas för medicinskt ändamål. Veden av detta träd är vit och användes under namn av västindiskt sandel- el. rosenträ till rökpipor, svarveriarbeten m.m. A.V-e. AmöboFdrörelse kallas hos cellen en sådan rörelseform, vid vilken på kroppens yta uppkomma längre el. kortare utskott (pseudopo-dier el. skenfötter). Särsk. bekant är den amöboida rörelsen hos amöborna, efter vilka den också erhållit sitt namn (se Amöbor), och hos de vita blodkropparna (se Blod). Även hos åtskilliga andra celler, som sakna fast vägg, förekommer denna rörelseform. Den anses bero på ändringar i ytspänningen. Om denna minskas på ett ställe av kroppen, pressas protoplasman dit av det högre tryck, som råder i övriga delar av kroppen, och ett utskott uppkommer. A. leder tydligen till en ställför-flyttning, om protoplasman under någon tid strömmar i en bestämd riktning. H. W-n. Amö'bor äro encelliga djur, urdjur (se d.o.), som inom klass Rhizopo'da, rotfotingar (se — 945 — — 946 —