ANACARDIUM ken bl.a. predikade omdop av vuxna. Han var en av ledarna i bondeupproret, och hans program gick under i och med upprorets kuvande 1525, men fick dock en fortsättning i den s.k. döparrörelsen, som härstammade från Zürich och vars store ledare var Balthasar Hubmaier (se denne). Fördriven från Zürich bildade denne en församling i Mähren, och från denna tid började döparrörelsen kallas anabaptism, ehuru omdopet av vuxna ej var deras viktigaste programpunkt utan motståndet mot stats- el. folkkyrkoformen. På 1530-talet blev staden Münster centrum för döpar-cörelsen, och Jan van Leiden (se denne) grundade där sitt religiöst-kommunistiska Messias-rike. Münster intogs av de kringboende tyska landsfurstarna 1535, och Jan van Leiden avrättades. Döparrörelsen sprängdes nu i ett flertal sekter. Den samlades åter till en enhet med avskiljande av de revolutionära elementen av Menno Simonis (d. 1561) i en döparekyrka med centrum i Holland, de s.k. mennoniterna (se d.o.). Våra dagars baptister ha återupptagit kravet på omdop (se Baptister). — Litt.: E. B. Bax, ”Rise and fall of the Anabaptists” (1903); H. Bergmann, ”Die Täuferbewegung in Zürich” (1916); H. v. Schubert, ”Kommunismus der Wiedertäufer” (1919). S.N. Anabar, flod i n. Sibirien, utmynnar i Nordenskiölds hav o. 400 km. v. om Lena. Längd c:a 750 km. M.P. A'nabas, ett släkte benfiskar. Se K 1 ä 11 e r-f i s k. Ana'basis (grek.), ”uppmarsch”, d.v.s. från kusten till höglandet i det inre (av Asien), titel på två grekiska historiska verk, Kyros’ A. av Xenofon (se denne) om de 10,000 grekernas tåg mot Artaxerxes och Alexander den stores A. av Arrianos (se denne) om Alexandertåget. [W.N.] Anabios [-biå's] kallas det förhållande, att vissa organismer kunna återvända till ett aktivt liv, efter det de en längre el. kortare tid legat ”skendöda”, d.v.s. fört endast ett latent liv. H.W-n. A'nableps, ett benfisksläkte, tillhörande fam. tandkarpar, förekommande i färskvatten i Mellanamerika och Brasilien samt även i bräckt vatten vid kusterna, ögonen erbjuda en intressant anpassning till levnadssättet. Fiskarna leva vid vattenytan av företrädesvis sådana insekter, som förekomma på vattnet, ögonen äro stora och skjuta upp över det platta huvudet. Hornhinnan är genom ett band delad i två partier, och genom utskott från regnbågshinnan är pupillen uppdelad i två öppningar. Denna anordning gör, att då fiskarna simma vid ytan, de kunna se i luften med den övre delen av ögonen och i vattnet med den undre delen. Den mest bekanta arten är A. tetrophtha'lmus, fyr-ögon- el. dubbelögonfisken. H.W-n. Anaboli'sm, de processer i den levande organismen, genom vilka sådana ämnen uppbyggas, som äro nödvändiga för livet. H.W-n. Anacanthi'ni, ordn. bland benfiskarna. Se Mjukfeningar. Anaca'pri, liten stad på ön Capri (se d.o.), Italien. A. har härligt läge, c:a 270 m.ö.h. Anacardia'ceæ, Terebintha'cece, dikotyl växt-fam. av ordn. Sapindades, omfattande o. 500 arter, träd el. buskar med utbredning i tropikerna och Medelhavsländerna. Hithörande växter äro rika på garvämnen och harts, ha spiral-ställda blad, små, merendels enkönade blommor i täta blomställningar samt oftast stenfrukt. De viktigaste släktena äro Mangi'fera, Anaca'r-dium, Rhus och Pista'cia. O.Gz. Anacardium occidentale. Anaca'rdium, växtsläkte av fam. Anacardia'-ceæ (se d.o.), omfattande två i tropiska Amerika inhemska arter med stora, läderartade blad, små, i sammansatt klase anordnade, tvåkönade blommor och njurformig stenfrukt (s.k. elefantlus) på ett köttigt, päronlikt uppsvällt skaft. Mest bekant är A. occidentaTe, acajouträdet, från Brasilien och odlat överallt i tropikerna. Frukterna, s.k. västindiska elefantlöss, acajou-nötter, innehålla en i luften svartnande olja av brännande smak och begagnas till svartfärgning av bomull och ss. hudretningsmedel. Det gula, köttiga, syrligt söta fruktskaftet, av ett hönsäggs storlek, ätes av negerbefolkningen och användes därjämte till beredning av brännvin och ättika. Fröna innehålla en klar, välsmakande olja, acajouolja, använd som matolja och vid kakaoberedning. Av stammen erhålles acajou-gummi, som, till färgen topasgult el. brunrött, liknar akasiagummi, samt möbelvirke, s.k. vit mahogny. — Ostindiska elefantlöss äro fruk — 949 — — 950 —