ANACHARSIS terna av en annan växt av samma fam., Seme-ca'rpus anaca'rdium. O.Gz. Anacha'rsis, en skyt av furstlig släkt, företog i 6:e årh. f.Kr. vidsträckta resor för att tillfredsställa sin kunskapstörst och försökte därefter införa främmande seder och bruk hos sitt folk, ett företag, som kostade honom livet. A. gjordes i senare framställningar till en vän till Solon och till en överklok man, som tror sig veta mer än andra. Berömd är ”Voyage du jeune A. en Grèce” (1788) av J. J. Barthélemy (se denne), vilken låter sin A. färdas i Grekland några år före Alexander den stores födelse och ge livfulla skildringar av detta land. [WJV.] Anacle'tus, påvar. 1) A. I, helgon, som enl. traditionen var Petrus’ andre efterträdare och led martyrdöden, möjligen o. 91. Festdag 13/7. — 2) A. II, motpåve till Innocentius II 1130— 38. Mest tack vare den helige Bernhards hjälp lyckades Innocentius besegra A., men han vann allmänt erkännande först efter A:s’ död. T.S-d. Anaconda [änokå'nda], stad i v. Montana, U.S.A., 30 km. v.n.v. om Butte; 11,668 inv. (1920). Här finns världens största kopparsmältverk. Den största gruvan är Anaconda copper and silver mine. A. grundades 1864. O. 1900 hade staden med förorter 50,000—60,000 inv. M.P. Anaco'nda, en orm. Se Anakonda. Ana'creon, grekisk skald. Se Anakreon. Anacy'clus, växtsläkte, tillhörande fam. korgväxter och omfattande 12 i Medelhavsländerna inhemska arter. A. officina'rum och A. pyre'-thrum äro officinella och lämna tysk, resp, romersk bertramsrot, som innehåller inulin jämte ett hartsartat ämne med brännande smak, pyre-thrin, använt som medel mot tandvärk. Rötterna av den senare arten, som odlas i Nordafrika, utgöra en viktig exportvara. O.Gz. Ana'doli, se A n a t o 1 i e n. Anadyome'ne (grek.), den ur havet ”uppdykande” Afrodite (se d.o.). En berömd tavla av Apelles i templet på Kos, föreställande Afrodite till hälften uppstigen ur havet, lyckades kejsar Augustus förvärva mot att han efterskänkte skatterna; han uppställde den i Rom som en bild av stammodern för det juliska huset. [WJV.] A'nadyr, flod i n.ö. Sibirien, 475 km. lång och med ett nederbördsområde av 291,000 kvkm. A. upprinner på Stanovojbergen och utfaller i A.-bukten i Berings hav. A. är isbelagd under 8 mån. H.S-n. Anaerob [-rå'bl kallas en organism, som kan leva utan tillgång på fritt syre (vissa bakterier och svampar m.fl.). Se A e r o b och Andning. — Anaerobiont, anaerob organism. Anafor [-å'r] (grek, anafora', eg. återförande, återbärande), retorisk upprepning av samma ord, särsk. om användande av samma ord i början av två el. flera koordinerade satser. Som ex. må anföras ur en dikt av Runeberg: Grumla icke flickans själ, Aldrig skall den klarna se’n, Aldrig spegla himlen mer. J.S. Anafo'risk, sprdkv., hänsyftande till en föregående sats el. satsdel, t.ex. anaforisk ellips (se Ellips), anaforiska pronomen (se Pronomen). J.S. Anafo'rta, ort nära Suvlabukten å Gallipoli-halvöns västkust. Under engelsmännens land-stigningsföretag i aug. 1915, varvid bl.a. en grupp landsattes å Suvlakusten, ägde häftiga strider rum om höjderna vid A., särsk. dagarna 7/s—10/s och 21/s. Angriparnas ansträngningar strandade dock här på det energiska försvaret. T.H-m. Anafrodisi', anafroditism, felande könsdrift. Anafrodi't, individ utan könsdrift, även individ med outvecklade könsorgan (afrodit). Anafylatoxi'n. Enl. en teori för anafylaxiens (se d.o.) uppkomst framkallar injektionen av ett artfrämmande äggviteämne i organismen mot detta riktade antikroppar (se d.o.). Om man, då dessa uppnått tillräcklig mängd, vartill en viss tidrymd åtgår, åter injicerar samma äggviteämne, komma detta och dess antikroppar i beröring med varandra, varvid ett gift, a., bildas, som framkallar de anafylaktiska fenomenen. A.Fl. Anafylaxi', överkänslighet för artfrämmande äggvita, om dylik en viss tid förut insprutats i organismen. Anafylaxien är mest studerad i djurförsök, där som anafylaxifram-kallande substans oftast artfrämmande blod-serum användes. Symtomen variera alltefter olika djurarter och äggviteämnets appnkations-sätt och kunna yttra sig antingen i nekroser i huden, långsamt avtynande m.m. el. också i våldsamma, ofta dödliga akuta sjukdomstecken, s.k. anafylaktisk chock, bestående i kramper, andningssvårigheter, sjunkande blodtryck m.m. Har djuret överlevat ett anafylaktiskt anfall, är det sedan för en kort tid okänsligt för ny tillförsel av det annars anafylaxiframkallande äggviteämnet, är antianafylaktiskt (bättre uttryckt ananafylaktiskt). — A. antages uppstå sålunda, att den vid den första, sensibiliserande injektionen tillförda äggvitan verkar ss. antigen (se d.o.) och framkallar specifika antikroppar (se d.o.), vilka, då nytt antigen tillföres, förena sig med detta och bilda ett gift, som framkallar de anafylaktiska fenomenen. — Hos människan möter man en del tillstånd, vilkas uppkomst anses bero på a. Hit höra serumsjukdomen (se d.o.) —- 951 — — 952 —