ANALYS Fig. 1. Volymetriskt bestämmas även beståndsdelarna i gasblandningar. Vid gasanalys (fig. 1) ledes en uppmätt volym av gasen genom gaspipetter, vilka äro fyllda med olika absorptionsmedel, så att de olika beståndsdelarna i tur och ordning kvantitativt boittagas; den därvid uppkommande volymminskningen bestämmes i en graderad gas-byrett. Man kan även bestämma t.ex. syre i en gasblandning, därigenom att man tillför en bestämd volym av en annan gas, t.ex. väte, och i ett graderat rör, eudiometer, antänder blandningen med en elektrisk gnista, varvid förbränning äger rum. Den därvid uppkomna volymsändringen uppmätes. — En snabb gasanalys kan göras medelst interferometer (se d.o.). Enhetliga organiska föreningar bestämmas medelst elementaranalys el. förbränningsanalys. De flesta organiska ämnen bestå av kol, väte och syre. Dessa bestämmas därigenom, att en avvägd mängd av provet förbrännes i en syrgas-ström, varvid kolet övergår till kolsyra och vätet till vatten. Förbränningen utföres i ett förbrän-ningsrör av svårsmält glas, som upphettas med gas el. elektricitet i en särskilt konstruerad ugn Fig. 3. till ammoniak, som efter tillsats av alkali avdestilleras, uppsamlas och bestämmes medelst titrering. — På senare tid har mikroanalysen i hög grad utvecklats; den har särskilt aktualiserats av biokemien, där man i många fall endast har mycket små mängder till förfogande. En av föregångsmännen här var Ivar Bang i Lund. österrikaren Pregl erhöll 1923 Nobelpriset för sin omändring av den organiska elementaranalysen för mikroändamål. Substansen vä-ges på mikrovågar, vilka tilllåta vägning på 0,ooi mg. Med tillhjälp av Widmarks mikro-byrett kan man göra titrerings-analyser med användning av vätskemängder, som endast äro bråkdelar av droppar. Metoder för mikrogasanalys äro utarbetade av den danske Nobelpristagaren Krogh. Kvalitativa mikroanalyser göras under mikroskop; mikroskopiska kristaller framställer man i borax- el. fosfor-saltpärlan el. i lösningar; deras form bestämmes el. deras vinklar mätas med mikrogonio-meter. Små mängder, som icke kunna upptäckas i mikroskop, kunna genom partiklarnas ljusreflexer upptäckas i ultramikroskop (se d.o.). För de organiska ämnena finns icke någon gemensam analysgång som för de oorganiska. Såväl för den kvalitativa som kvantitativa bestäm- Fig. 2. (förbränningsugn) (fig. 2). Förbränningsgaserna ledas över glödande kopparoxid, varefter den bildade vattenångan upptages av klorkalcium i ett förut noggrant vägt rör (klorkalciumrör) och den bildade kolsyran av kalihydrat i en likaledes vägd s.k. kaliapparat. Den uppkomna viktsökningen bestämmes, och härav kan mängd kol och väte beräknas i provet. Innehåller provet kväve, kan detta bestämmas därigenom, att det vid förbränningen frigöres och uppsamlas över kalihydrat i ett graderat rör, azotometer (fig. 3). Kvävet bestämmes även enl. Kjeldahl-metoden, varvid provet kokas med koncentrerad svavelsyra med tillsats av kopparsalter el. kvicksilver som katalysatorer, då allt kväve reduceras Uppslagsbok. I. ____ ggj __ 31 ningen i blandningar få specialmetoder användas. — Det är en mängd hjälpmedel, som slår den möderne analytikern till förfogande. Med kolorimeter (se d.o.) bestämmes vissa lösningars koncentration genom tillsats av färgade reagen-ser, varvid den uppkomna färgstyrkan jämföres men den, en normallösning av känd halt ger. Finnas i en lösning så små mängder, att endast giumling uppkommer med reagenset, uppmätes denna medelst nefelometer (se d.o.). Lösningars polarisationsförmåga lämpar sig t.ex. för bestämning av socker medelst polarimeter (se d.o.), deras ljusbrytningsförmåga kan man bestämma medelst refraktometer (se d.o.) och därav draga slutsatser om deras kvantitativa — 962 —