ANALYSATOR sammansättning: vilket särsk. användes vid analys av fett. Vid densimetriska analyser beräknar man ur spec. v. av lösningar deras halt av bestämda beståndsdelar (se A r e o m e t e r, A 1-koholometer, Sackarometer). Sammansättning och konstitution av t.ex. legeringar bestämmes ofta genom att undersöka smält-punkterna och deras variation med sammansättningen (termisk analys). Med spektralanalys kan man upptäcka och bestämma de minsta mängder sällsynta ämnen; fotografering med ultraviolett ljus i kvartsspektograf (se d.o.) är en metod, som får allt större betydelse för analys av särsk. organiska ämnen. En viktig och betydelsefull nyhet inom den kemiska analysen är den av den svenske Nobelpristagaren Sieg-bahn utbildade röntgenspektrografien (se d.o.). Litt.: L. Ramberg, ”Grunddragen av den kemiska analysens teori” (2 uppl., 1921); J. M. Lovén och L. Ramberg, ”Kvalitativ kemisk analys” (2 uppl., 1920); G. Bergh, ”Kortfattad handledning i titreranalys” (2 uppl., 1920); F. P. Treadwell, ”Kurzes Lehrbuch der analyti-schen Chemie” (12 Aufl., 1922—23); F. Pregl, ”Die quantitative organische Mikroanalyse” (2 Aufl., 1923); F. Hoppe-Seyler & H. Thirfelder, ”Handbuch der physiologisch- und patologisch-chemischen Analyse” (9 Aufl., 1924); ”Che-misch-technische Untersuchungsmethoden”, hrsg. von G. Lange & E. Berl (7 Aufl., 1921— 24). — I ”Svensk författningssamling” finnas föreskrifter angående utförande av officiella kemiska analyser. Lj. 3) Matem. A. har olika betydelse i äldre och nyare språkbruk. För grekerna var a. liktydig med den analytiska metoden för problembehandling, vilken, till sin logiska utformning sannolikt återgående på Platon, i geometrien infördes av Eudoxos. Enl. definitionen i Eukli-des’ 13 :e bok utgår a. från det sökta objektet betraktat som bekant och söker ur problemets betingelser forma sådana relationer, som kunna leda till detsammas bestämning. I motsats härtill söker syntesen ur problemets data en direkt konstruktion av den obekanta. Principiellt ger a. så till vida en ofullständig lösning, att den endast formulerar villkor, som den sökta storheten måste uppfylla; påvisandet att villkoren äro tillräckliga och att en funnen storhet verkligen löser problemet (beviset, verifikationen, ”insättningen”), är en syntetisk komplettering, som kan underlåtas endast i det fall, att a:s alla steg äro omvändbara, så att ur de slutliga relationerna också följer, att problemets ursprungliga fordringar äro uppfyllda. Som undersökningsmetod är det analytiska förfaringssättet ojämförligt smidigare och generel-lare; matematikens utveckling har också gått i riktning mot övervägande analytisk metodik. Med bokstavsräkningens utbildning till genomförd teckensymbolik fick sålunda algebran sin definitiva karaktär av a 1 g e b r a i s k a., och över huvud blev kalkylen, det formella räknandet med vare sig bekanta el. obekanta storheter, det viktigaste matematiska instrumentet. — Efter Newton och Leibniz började a. i överförd mening användas som benämning på den av dem skapade differential- och integralräkningen. Enl. detta språkbruk, som sedan blivit allmänt vedertaget, betyder a. numera, vanl. i sammanställningen matematisk el. högre a., sammanfattningen av infinitesimalkalkylen med alla de grenar av matematiken, som utvecklat sig ur denna, ss. variationskalkylen, teorierna för differential- och integralekvationer, funktionsteori etc. (se dessa ord). Gemensamt för dessa sinsemellan nära sammanvävda områden är att de bygga på grundbegreppen v a-r i a b e 1 och funktion och att med oändlig-hetsbegreppets införande gränsvärde s-bildningar och konvergensbetraktelser spela en dominerande roll. Z-n. 4) Mus., undersökning av ett tonverks forma-la uppbyggnad, de olika motivens sammankedj-ning och förvandling. Jfr Frasering. 5) Språkv., undersökning av el. utredning om språkligt material med hänsyn till beståndsdelarna el. användningarna. Ljudanalysen bestämmer de olika ljud, varav ett ord består. Den etymologiska a. undersöker ordens bildningssätt och skiljer på rötter, baser, stammar, avledningsändelser m.m. Satsanalysen uppdelar meningarna i satser och satserna i satsdelar. J.S. Analysa'tor, anordning för undersökning av polariserat ljus. Bildar jämte polarisatorn (se d.o.) de båda huvuddelarna av en polarisa-tionsapparat. Se Polariserat ljus. A.L-dh. Analysis situs (lat.), ordagrant lägesanalys, läran om sådana kvalitativa läges- och sam-manhangsförhållanden hos geometriska figurer, vilka ej påverkas av kontinuerlig deformation. Se T o p o 1 o g i. Z-n. Analylisk, upplösande, sönderdelande. Analytiska funktioner, se Funktionsteori. Analytisk geometri, ordagrant varje med analytiska hjälpmedel arbetande geometri, omfattar efter gängse uppfattning den räknemäs-siga undersökning av geometriska figurer, som möjliggöres genom att de element (vanl. punkter, men även räta linjer, plan o.s.v.), av vilka figurerna uppbyggas, till sitt läge bestämmas genom tillordnade tal el. k o o r d i n a t e r. Varje lägesbestämning är nödvändigt relativ, måste — 963 — — 964 —