ANATOMI som starkt påverkats av romarrätten, men har aldrig gällt i Norden och sedan 1900 bortfallit i Tyskland. E.K. Anasta'sius, bysantinska kejsare. 1) A. I, kejsare 491—518, lyckades genom en sparsam förvaltning bringa reda i rikets finanser. Han utkämpade krig med perser i ö. och bulgarer i n. samt kuvade många farliga uppror. I den religiösa striden mellan ortodoxa och monofysiter (se d.o.) tog han öppet parti för de sistnämnda. S.Bln. 2) A. II, kejsare 713—715, var kejsar Filippi-cus’ privatsekreterare och efterträdde honom. A. styrde riket med kraft, men störtades redan efter två år och gick i kloster. S.Bln. Anasta'sius, påvar. A. I regerade 398—401, A. II 496—498, A. III 911—913, A. IV 1153—54. Anasta'sius, abbot och påvlig bibliotekarie i Rom (död o. 879), översatte grekiska skrifter och utarbetade efter bysantinska källor det mycket anlitade verket ”Chronographia tri-partita”. [S.B/n.] Anasta'sius Grün, pseud. för den österrikiske förf. A. A. v. Auersperg (se denne). Anasta'tica, växtsläkte, tillhörande fam. korsblommiga. Se Jerikoros. Anasta'tiskt tryck, litografiskt förfaringssätt för omtryckning av äldre tryck. A. t. kan ske efter olika principer, varav här nämnas två. Antingen indränkes ett tryckt blad med salpetersyra och pressas mot en litografisk sten, varvid salpetersyran i papperet fräter stenen utom där den gamla tryckfärgen skyddar, så att en svag relief bildas, vilken efterbehandlas, el. också överdrages bladet försiktigt med ett slags klister, som ej fastnar på den gamla tryckfärgen, varefter bladet invalsas med färsk färg, vilken ej fastnar å klistret. Därigenom möjliggöres övertryck av texten på litografisk sten el. plåt (jfr Litografi). J.K. Anastigma't, fotografisk? objektiv, där de avbildningsfel, som härröra från astigmatism (se d.o.), upphävts genom lämplig kombination av linser. Se Fotografiska objektiv. A.L-dh. Anastigmat-aplana't, fotografiskt objektiv, som är både anastigmat och aplanat (se d.o.). Se Fotografiska objektiv. Anastomos [-å's], anat., förening av två rör medelst ett mellanstycke. Vid kapillärer, lymfkärl och vener, mera sällan vid artärer, ävensom vid nerv- och ganglieceller talar man om a. Anastomoser säkerställa kretsloppet, när en huvudgren har blivit omöjlig att passera, då närliggande grenar utvidga sig och bilda ett kol-lateralkretslopp. Härav begagnar sig kirurgien vid underbindning av ådror. [E.M.P.W.] Ana'stomus, ett släkte storkar. Se Gapnäbbar. Anata's, mineral, är titansyreanhydrid TiO2, liksom rutil och brookit (se d.o.), men skiljer sig från dem genom den tetragonala kristallformen. Till färgen indigoblå, brun el. gul, diamantglänsande; förekommer på sprickor och förklyftningar i granit och gnejs. [Æ.A.G.] Anate'ma (grek. ana'thema, ”uppställande”), hos forntidens greker en åt gudarna framburen, i templen uppställd offergåva; i den grekiska övers, av G. T. och N. T. det till försoningsoffer invigda föremålet (jfr uttrycket ”syndabock”). I kyrkospråket brukas ordet sedan 4:e årh. som en bannlysnings- och förban-nelseförmel (A. sit! ”förbannelse drabbel”). Se Bann. [S.N.] Ana'tidæ, se Andfåglar. Anati'næ, en underfam. inom fam. andfåglar. Se Änder, egentliga. Anato'lien, turk. A n a d o 1 i (eg. ”morgonlandet”, till anatole', [solens] uppgång), namn på Mindre Asien. Anatomiska banan, v. delen av Bagdad-banan (se d.o.). Anatomi' (av grek. anate'mnein, sönderskära), läran om organismernas form och byggnad, i vanligare bemärkelse enbart människokroppens. A. i förening med embryologi benämnes morfologi. A. indelas i mikroskopisk a. el. histologi, som behandlar de olika organens celler och vävnader, och m a-k r o s k o p i s k a., som behandlar de för obeväpnat öga iakttagbara formerna. Den senare indelas i topografisk el. kirurgisk a., behandlande organens inbördes läge, och sy s-t e m a t i s k el. d e s k r i p t i v a., behandlande de olika organsystemen, näml, bensystemet (o s t e o 1 o g i), bandsystemet ( s y n d e s m o-1 o g i), muskelsystemet (m y o 1 o g i), kärlsystemet (a n g i o 1 o g i), inälvorna (s p 1 a n c h n o-logi), nervsystemet (neurologi) och sinnesorganen (æ s t h e s i o 1 o g i). Den patologiska a. behandlar på motsvarande sätt den sjuka människokroppen, den jämförande a., behandlar i sammanhang de olika djurens organ och organsystem. — Anatomien betjänar sig dels av dissektion, d.v.s. frampreparerande av de olika organen med kniven som huvudsakligt instrument, dels av en serie andra undersökningsmetoder, som alla gå ut på att göra de olika delarna synliga, instruktiva och hållbara (se Anatomiska preparat och Mikro-tom). — Inom antiken är anatomiens utveckling bunden till de gamla kulturländerna Grekland, Egypten och Rom. I Grekland och Rom verkade förbudet mot dissektion av människolik förlamande på anatomiens utveckling; — 973 — — 974 —