ANCYLOSTOMA de bördor avlägsnades, som gjorde staten till bondens hälftenbrukare. A. var mycket intresserad av konst, var v. preses i Fria konsternas akad. 1856—70, utställde själv målningar och understödde många unga konstnärer. A. var g.m. Sofia Ulrika Bonde, som innehade fideikommissen Bysta och Breven i Närke, och skötte dessa. S.S. 4) Michael Gustaf A., den föregåendes bror, konstbe-främjare och konstnär (1792—1878), ur-sprungl. militär, utgav på 1830-talet litografiska planschverk med utsikter från Sverige och Norge; var preses i Konst-akad. under många år och verkade livligt för konstens och konstnärernas bästa. E. Wrgl. Anckers, Ni la Elias (Andersson), etsare, sjöofficer (1858—1921), broder till konstnären J. A. G. Acke, antog namnet A. 1904, kommendör 1907, varvschef i Stockholm 1910—19. A. har etsat friska och stämningsfulla marinmotiv. G.V. Anckerska legatet, danskt legat, stiftat genom testamentariska bestämmelser av konstälskaren C. A. Ancker 1857. Legatet utdelas årl. till tre danskar, en kompositör, en författare och en bildande konstnär, av en kommitté, tillsatt av undervisningsministeriet i Köpenhamn. Det förpliktar till en studieresa utomlands. Åtskilliga betydande danska konstnärer ha innehaft legatet. E.A. Ancona [-kå'-]. 1) Prov, i Markerna (Mar-che), mellersta Italien, vid Adriatiska havet; 1,938 kvkm.; 345,238 inv. (1926; 178 inv. pr kvkm.). Det kulliga kustlandet övergår västerut i Apenninerna. Spannmåls-, vin-, frukt- och mullbärsodling. Silkes- och pappersindustri. 2) Huvudstad i prov. A., vid Adriatiska havet; 69.036 inv. (1926). Biskopssäte. Domkyrkan är från 1000- och 1100-talen, rådhuset från 1270. A. har en mycket god naturlig hamn och är en viktig flottstation, försvarad av fort. Industrien är betydande och omfattar tillverkning av siden, papper, läder, socker och tobaksvaror. A. äger flera minnesmärken från antiken. M.P. d’Ancona [-kå'-], Alessandro, italiensk litteraturhistoriker (1835—1914), prof, i Pisa, utgav många äldre och sällsynta italienska arbeten (bl.a. Campanellas skrifter 1854) och sysselsatte sig särsk. ingående med folkdiktningen. Av hans skrifter märkas ”Origini del teatro in Italia” (1877), ”La poesia popolare italiana” (1878), ”Studi di critica e storia lette-raria” (1880), ”Varietå storiche e letterarie” (2 bd, 1883—85) och ”Saggi di letteratura popolare” (1913). En fullständig förteckning över A:s skrifter finnes i festskriften ”Raccolta di studi critici dedicata ad A. d’A.” (1901). [A-fN.] Anconfår [ä'rjkan-], utterfår, en numera försvunnen ras av tamfår, med korta, krum-böjda ben och en kroppsform erinrande om taxens. Ra en uppkom av normala får 1791 i Massachusetts. E.D-r. Ancre [äkr], n. biflod till Somme, med största delen av loppet inom dep. Somme, n. Frankrike; längd 35 km. G.N. d’Ancre [däkr], fransk marskalk (d. 1617), eg. en florentinare vid namn Concino C o n-c i n i, som 1600 medföljt Maria de Medici till Frankrike; han gifte sig med hennes inflytelse Porta Pia i Ancona. rika kammarfru Leonora Galligai och blev under drottningens regentskap efter Henrik IV:s död 1610 allsmäktig gunstling, markis av Ancre (i Picardie) samt 1614 marskalk och förste minister. d’A. gjorde sig emellertid på gr. av sitt övermod allmänt hatad och föll 1617 offer för en adelssammansvärjning. Hans hustru blev kort efter hans död avrättad som häxa. [R.G.] Ancus Ma'rcius, enl. traditionen Roms fjärde konung, som skall ha anvisat Aventinska kullen till boplats åt besegrade latiner, befästat Janiculum och förenat denna höjd med staden medelst en pålbro över Tibern (pons subli'-cius) samt anlagt hamnstaden Ostia. H.Sj. Ancylo'poda, en utdöd underavd. bland hovdjuren (se d.o.), omfattande medelstora och stora, växtätande, femtåiga former, som levde i Patagonien under eocen- till äldre miocen-tiden. H. W-n. Ancylo'stoma, släkte bland rundmaskarna (se d.o.), parasiter hos människor och djur. Uppslagsbok. I. _____ 993 ___ 32 — 994 —