ANCYLUS Den 10—15 mm långa A. duode-na'le lever i människans tunntarm, där den med sina starka tänder biter hål i väggen och suger blod. Den härvid uppkomna sjukdomen kallas egyptisk c h 1 o r o s, enär den är mycket utbredd bland befolkningen i Egypten, el. tunnelsjuka, emedan den ofta härjat bland arbetarna vid tunnel- el. gruvarbeten. Larvutvecklingen äger rum i vattenpölar, varefter djuren intränga i huden el. inkomma med födan i kroppen. E.D-r. A'ncylus, ett släkte bland lung-snäckorna (se d.o.), med mössformat skal utan spira; lunga saknas; andningen sker medelst sekundärt utvecklade, bladformiga gälar. Ett par arter finnas i Sverige. E.D-r. Ancylussjön, en fas av Östersjöns kvartära utveckling. Vid inlandsisens avsmältning och landets samtidiga höjning i v. avstängdes Östersjön från öppen förbindelse med världshavet och blev en insjö med sött vatten, som över Närke (Sveaäl-ven, se d.o.) hade förbindelse med världshavet genom Vänerfjorden (se Vänern, geo-lcgi). A:s vattenyta låg i s. betydligt lägre än Östersjöns nuv. yta, sannolikt ända till 50 m. För Danmark var Ancylustiden en fastlandstid. I mellersta Östersjöns område stod däremot A:s nivå åtskilligt högre än Östersjöns nuv. yta, ss. bäst kan ses av strandvallar med skal av sötvattenssnäckan A'ncylus fluvia'tilis (se fig.) på Gotland och Öland (Ancylusgränsen). För den sv. sötvattensfau-nans invandring och spridning var Ancylustiden synnerligen betydelsefull. Därigenom att landhöjningen avlöstes av en landsänkning, fick sedermera Ancylussjön i s. och s.v. fri och öppen förbindelse med världshavet genom bildningen av Bälten och Öresund. Dessa voro under en tid djupare och bredare än nu, och Östersjön blev därigenom ett inhav med salt vatten, L i t o-rinahavet (se d.o.). K.A.G. Ancylustiden, se Ancylussjön; jfr även Stenåldern. Ancy'ra, forntida stad, se A n k v r a. Ancylussjön vid tiden för transgressionsmaximum. 1 utloppet (Svea älv) före och 2 efter detta skede; 3 isobas för Ancylussjön; 4 israndens läge. Enl. M. Sauramo. Anczyc [a'ncüts], Wlady sia w Ludwik, polsk förf. (1823—83), verksam i Kraköw, skrev en rad på sin tid beaktade dramatiska folkskildringar,”Bondearistokrater” (1851) m.fl. [Ayr.] And, äldre ord för ”skörd”; jfr A n d f r i d och A n d t i d. And, se Dykänder, Änder och Andjakt. And, Andreas Andre æ, se Andreas, sp. 1,059. Anda, ett växtsläkte, tillhörande fam. Eu-phorbia'ceæ (törelväxter) med endast 1 art, A. gome'sii, ett ståtligt träd, som förekommer i Brasiliens kustområden. Av de mandelsmakande fröna erhålles en olja, a n d a o 1 j a, som verkar avförande. H.W-n. Andalu'sien, spa. Andalucia, landskap i s. Spanien, omfattande prov. Huelva, Sevilla, Cå-diz, Cördoba, som bilda Andalucia Occidental, och Målaga, Jaén, Granada och Almeria, som utgöra Andalucia oriental; 87,265 kvkm.; 4,225,667 inv. (1920). I stort sett består A. av Andalusiska låglandet och Betiska kordilleran. Iberiska mesetan (se d.o.) slutar i s. med en brottrand, Sierra Morena, till vilken Andalusiska låglandet sträcker sig. Men A:s n. gräns går här och var in på mesetans område. Andalusiska låglandet, som alltmer avsmalnar mot n.ö., består av tertiära och kvartära avlagringar, vilka floderna särsk. i ö. delen sönderskurit och — 995 — — 996 — Ancylus fluviatilis.