ANDAMANERNA Samma mineralsubstans uppträder också i annan kristallform ss. sillimanit och d i s t e n (se d.o.). [Æ.A.G.] Andama'nerna, ögrupp i Bengaliska bukten, mellan 10° 30' cch 13° 45' n.br., skilda från Ni-kobarerna i s. genom Tiogradskanalen; 6,495 kvkm.; 17,814 inv. (1921), därav 15,551 män. A. bestå sammanlagt av mer än 200 öar, av vilka 4 äro större. Jämte Nikobarerna utgör ögruppen de högsta delarna av den troligen först i tidig kvartär sänkta bergskedja, varmed Arakan-Yoma i Burma fortsätter till Sumatra. Berggrunden består av yngre krita och äldre tertiär. Av de större öarna är Nord-Andaman 1,513 kvkm. och har den största höjden, Saddle Peak, 730 m. Mellan-Andaman är 1,961 kvkm.; Syd-Andaman, som är 1,392 kvkm., skiljes genom Duncanpassagen från Lilla Andaman. Medeltemperaturen är i Port Blair: jan. 26,8°, april 29,s°, sept. 26,5°. Nederbörden uppgår till mer än 2,000 mm. om året. A. ha yppig skog på en sammanlagd yta av 5,675 kvkm. (1926), som bl.a. lämnar andaman-rödträ. 266 kvkm. är odlad jord, öarnas viktigaste produkter äro te, kokosnötter, bananer, kautschuk och timmer. Infödingarna, 786 till antalet 1921, äro negritos och kallas med ett oriktigt namn min-kopier; de äro mörkhyade och ullhåriga, och medellängden är endast 138—148 cm.; de leva på en låg kulturnivå och äro de enda negritos, som bevarat sitt språk. A:s huvudstad är Port Blair på Syd-Andaman med 13,373 inv. (1925), fångar inberäknade. Efter det stora indiska upproret 1857 inrättades här en straffanstalt, som dock nu skall nedläggas. 1925 funnos 8,139 fångar. Goda hamnar ha dessutom Port Corn-wallis och Stewart sound. A. utgöra tillsammans med Nikobarerna en prov, i Brittiska Indien. M.P. Andama'nsjön, ett randhav i ö. delen av Bengaliska bukten, mellan Malacka och ögrupperna Andamanerna och Nikobarerna; 797,600 kvkm.; medeldjup 870 m. Största kända djupet, 4,177 m., är uppmätt i v. delen. M.P. Andame'nto (ital.), mus., gång, liksom d i-vertimento (se d.o.) mellansats i fuga (se d.o.). F.S-l. Anda'nte (av ital. anda're, gå), tempobeteckning i musiken. Tempot betecknar ett lugnt gående, promenerande, icke militärisk marschtakt, som är något snabbare. A. är således någonting konstant, grundläggande, varifrån långsammare såväl som hastigare tidsmått kunna bestämmas. Med a. betecknas även ett musikstycke av lugn karaktär. Diminutivformen a n d a n t i'n o betecknar en hastigare takt; ss. subst. en kort andantesats. Pre. Anddrag, se Andsträck. Ande. 1) Fil. Redan den engelske 1600-talsfilosofen John Locke fäster i 3:e boken av sin ”Essay om det mänskliga förståndet” uppmärksamheten vid, att benämningarna för det andliga äro lånade från det sinnliga och att särsk. ordet ande [s pir it) ursprungi. betyder andedräkt (jfr Ande 2) och A n i m a). Rätt långt upp i den grekiska filosofiens utveckling spåras också detta betydelsesamband. Genom att förfina föreställningen om det andliga ss. ett fint, fläktlikt ämne når spekulationen efter hand fram till föreställningen om ”anden” ss. något över huvud ogripbart, en det materiella motsatt och förnuftig princip. I Anaxagoras’ (se denne) lära om världsförnuftet ss. det tunnaste och finaste av alla ämnen möter man en kvarleva av denna äldre åskådning. Men hos Aristoteles (se denne) är den avskuddad och sammansmälter begreppet a. med begreppet förnuft, så att den högsta delen av människosjälen, det skådande el. aktiva förnuftet, blir dennas odödliga del, samtidigt som världsförnuftet framstår som den rena stofflösa formen, källa till all rörelse och målet för all utveckling. Inom nyplatonismen fattas sedan a. ss. en utströmning ur en ännu högre princip, det gudomliga ”Ena”. Ur denna ande utströmma i sin ordning världssjälen och de enskilda själarna. Hos Hegel möter långt senare läran om anden ss. världsprincipen, framträdande i vårt förnimmande, kännande, tänkande och viljande ss. ”subjektiv” a., inom rätt, moralitet och sedlighet ss. ”objektiv” a., inom konst, religion och filosofi slutl. ss. ”absolut”, självmedveten a. I Eduard v. Hartmanns filosofiska system fattas världsgrunden omvänt ss. ”omedveten” a. — I motsats till dessa rent metafysiska uttolkningar av begreppet a., ss. innebärande en självständig verklighet av högre, osinnlig art, äger tvillingbegreppet ”anda” i regel endast figurlig betydelse. I denna bemärkelse brukas uttrycken ”kåranda”, ”kamratanda”, ”folkanda”, ”tidsanda” ss. enbart sammanfattande beteckningar för vissa utmärkande drag hos grupper, folk el. hela tidsåldrar. A-f N. 2) Religionsv. I religionernas språkbruk användes ordet a. än om människans a., än om översinnliga: demoniska el. gudomliga andar. Människoanden tänkes då vanl. som en självständig varelse, detsamma som hennes själ (se Animism). Enär emellertid den primitiva psykologien uppfattar själslivet som en mångfald av existenser, komma de högre funktionerna, det principiella livet, att motsvara det, vi beteckna som a. Där det finnes ett utvecklat gudsbegrepp, anses denna a. ofta som omedelbart härrörande från gudomen. Sålunda i den hebreiska skapelsehistorien (1 Mos. 2: 7), — 999 — — 1000 —