ANDERSSON 1926 års riksdag beviljades medel till upprättande av en personlig professur för A. i östasiatisk arkeologi vid Statens historiska museum. Därmed förenades föreståndarskapet för Statens östasiatiska samlingar. Redan under sin första anställning i Kina hade A. vid sidan av de praktiska arbetena, som stodo i främsta rummet, gjort omfattande studier och samlingar i paleontologi och arkeologi. För att bereda A. tillfälle att fortsätta sina arbeten på dessa områden anskaffades, huvudsaki. på initiativ av A. Lagrelius, först medel på privat väg. Ar 1919 medgav riksdagen på härom gjord ansökan av den under tiden bildade ”Kinakommittén” (se d.o.), att en summa av 90,000 kr., som tidigare beviljats åt en planerad antarktisk expedition, finge tagas i anspråk för A:s undersökningar och utgrävningar i Kina. — De av A. från hans vidsträckta resor och i all sht de av honom från Kina hemförda samlingarna äro synnerligen omfattande och ha lämnat material till åtskilliga viktiga vetenskapliga avh. Särsk. torde de beträffande vår kunskap om Kina vara av grundläggande betydelse för en djupare kännedom om detta lands och dess befolknings äldsta historia. K.A.G. Andersson, Oskar Emil, tecknare (1877— 1906). Som skämttecknare, bl.a. för ”Söndags- Svärfadern-prosten (uppläser vigselformuläret). Jag, Anders P., tager dig Hulda P. till min äkta maka (repeteras av brudgummen) och lovar att älska dig i nöd och lust. Brudgummen (något döv). Att, va sa farbror?? Nisse” från 1897, tillhörde A. våra förnämsta. Hans teckning var kraftig och karaktärsfull, hans skämtlynne hade ofta en anstrykning av galghumor, och de figurer han införde voro släkt med Eulenspiegel, ehuru säkerligen mindre oförargliga. Signaturen ”O. A:s” mest bekanta bildserie, ”Mannen som gör vad som faller honom in”, utkom 1907 samt följdes (1914—21) av ett par samlingar karikatyrer. A. målade också i olja. G.V. Andersson, Dan, förf. (1888—1920). I den moderna författargrupp, som går under namnet ”proletärdiktare”, var A. utan tvivel den djupaste och mest intressante. Hans liv och dikt voro ett. Efter en hård ungdom — han hade bl. a. varit sjöman och en tid levat som skogsarbetare i Canada — dog han genom olyckshändelse (cyanväte-förgiftning) i Stockholm. Sin litterära bildning hade han förvärvat sig på egen hand. Hans prosa är påverkad av ryska ro- manförf., spec. Dostojevskij, hans lyrik i formellt avseende av Kipling; han har även översatt dikter av Baudelaire. Hans egen diktning, fragmentarisk som hans liv, ger uttryck åt en djup hemlöshetskänsla i tillvaron, överskyggad av beklämningen inför dödens gåta, mörk humor och starka religiösa anlag; hans miljö är ödemarkerna och skogarna. — A. har utgivit novellsamlingarna ”Kolarhistorier” (1914), ”Det kallas vidskepelse” (1916), romanerna ”De tre hemlösa” (1918) med fortsättningen ”David Ramms arv” (1919) samt diktsamlingarna ”Rol-vaktarens visor” (1915) och ”Svarta ballader” (1917). 1922 utkommo ”Samlade skrifter”. — Hans ballader och visor ha blivit tonsatta av Ture Rangström och Sven Scholander. Särsk. den senare har genom sina framsägningsaftnar och översättningar gjort hans diktning känd även utanför hemlandets gränser. — Litt.: T. Fogelqvist, ”Dan A.” (1922). Hj.G. Anderson, Axel Ivar, publicist och politiker (f. Z2/i 1891), fil. d:r i Uppsala 1917 på en avh. om ”Oppositionen och ministeransvarigheten. Parlamentariska strömningar i svensk politik 1809—40”. Sin tidningsmannabana började A. i ”Stockholms dagblad”, där han 1914 —17 var politisk medarbetare. 1917 blev han chefredaktör för ”Östgöta correspondenten”. A. har tillhört A.k. sedan 1925 och gjort sig känd som en av den yngre högerns bästa förmågor. Han har varit landstingsman (Östergötlands län) sedan 1926 och är styrelseled. i ett flertal sammanslutningar av journalistisk el. politisk karaktär. C.G.Th. Andersson, Carl Ingvar, historiker (f. 1#/« 1899), amanuens vid Landsarkivet i Lund sedan 1921, fil. d:r vid Lunds univ. 1928, docent s.å.; A. har av trycket utgivit bl.a. ”Källstu- — 1031 — — 1032 —