ANDNING skjutna fåglar, som trots hunden ej kunnat åtkommas, kunna ofta återfinnas uppkrupna på land, om man med fågelhunden några timmar efter den första jakten genomsöker stränderna. F.A.Bn. Andler [ädlä'r], Charles, fransk historiker och filosof (f. 1866), prof, vid Sorbonne, bar bl.a. författat ”La philosophie de la nature dans Kant” (1891) och ”Les origines de so-cialisme d’état en Allemagne” (1897). Mot den tyska socialdemokratien vände han sig i ”Le socialisme impérialiste dans 1’Allemagne con-temporaine” (1912); under världskriget utgav A. ”Le pangermanisme: Les origines” (1915), ”Le pangermanisme colonial” (1916) och ”Le pangermanisme philosophique” (1917). A. har även utarbetat en större Nietzsche-biografi (6 bd, 1920—25). [A-f N.] Andliga förbehållet (lat. reserva'tum eccle-sia'sticum), ett tillägg till riksdagsbeslutet vid religionsfreden i Augsburg 1555, vilket stadgade, att om någon katolsk prelat tillhörande Tysklands andliga ständer överginge till protestantismen, han skulle förlora ämbete och landområde. Denna bestämmelse, som ytterligare skärptes genom restitutionsediktet (se d.o.) 1629, bidrog till 30-åriga krigets utbrott och togs upp till fcrnyad behandling i Westfaliska freden 1648. S.N. Andliga riddarordnar, se Orden. Andlig släktskap, en term i romersk-katolska kyrkans kanoniska rätt, som beteckna förvantskap mellan fadder och dopbarn och faddrarna sinsemellan samt mellan dopför-rättaren och ovan nämnda parter. A. utgör hinder för äktenskap; dopförrättaren, som i regel är präst, är emellertid redan genom sitt celibatslöfte utestängd från äktenskap, och för de andra parterna äro de praktiska konfliktfallen få; vid behov kan dessutom dispens relativt lätt erhållas. S.N. Andmat, vattenväxt, se L e m n a. Andning, respiration, r e s p i r a t o-riskt gasutbyte, den hos levande organismer skeende transporten av vid ämnesomsättningen bildad kolsyra från organismens inre till dess yttre omgivning samt en transport av syrgas i motsatt riktning. I princip finns ingen olikhet i a. mellan växter och djur. I båda fallen är a. en diffusion, d.v.s. en rent fysikalisk process, som följer tryckskillnadens lag. Enär kolsyretrycket inuti organismen är större än i det omgivande mediet, diffunderar kolsyra ut, och då motsatsen vanl. är fallet med syrgasen, diffunderar denna in i organismen. Syrgasen hämtas (absorberas) antingen från fria luften (luftandning) el. från den luft, som är löst i vatten (vattenandning). A. W-d;H. W-n. A. hos växterna. Medan den s.k. kolsyre-assimilationen (se d.o.), vid vilken kolsyra upptages och syrgas avgives, äger rum blott i växtens klorofyllhaltiga dilar och vid medverkan av ljus, försiggår a. i alla levande celler och även i mörker. Alldenstund växterna i regel sakna särskilda andningsorgan, sker utbytet av syrgas och kolsyra (det respiratoriska gasutbytet) både direkt genom ytlagret (epidermis) och i förgrenade håligheter mellan cellerna, till vilka luften tränger in genom klyvöppningarna. Ogynnsamt ställda beträffande syrgastillför-seln äro rötterna av sådana växter, som fästa i slam, där syrgashalten är mycket liten, t.ex. mangroveträden (se d.o.). Hos dem utvecklas särskilda andningsrötter, som växa upp ur slammet och som i sitt inre äro försedda med stora håligheter, till vilka luften kan diffun-dera genom särskilda öppningar. — A:s intensitet är mycket olika hos olika växtarter och växtdelar. Bekanta för sin stora andningsin-tensitet äro vissa svampar, som däri kunna överträffa t.o.m. de varmblodiga ryggradsdjuren. I alla de växtdelar, som äro stadda i utveckling, ss. groende frön, knoppar, blommor, försiggår också en livlig andningsverksamhet O.Gz. A. hos djuren och människan. Hos sådana djur, som sakna särskilda andningsorgan (se d.o.), försiggår det respiratoriska gasutbytet genom kroppsytan (hudandning). De högre djuren ha i regel sådana organ, men dock spelar, t.ex. hos groddjuren, hudandning en viktig roll. Man kan nämligen på en groda bortoperera lungorna utan fara för livet, om blott yttertemperaturen är låg och grodan icke rör sig. Gasutbytet genom huden är då tillräckligt för att tillfredsställa andningsbehovet. Andningsrörelser. Ett viktigt moment i a. är den rytmiska förnyelsen av det respiratoriska mediet i el. omkr. andningsorganen. Detta sker genom andningsrörelser. Hos fiskarna sker vanl. förnyelsen så, att vatten su-ges in genom munnen cch pressas ut genom gälspringorna, varvid det föres över gälarna. Hos de luftandande ryggradsdjuren upptages luften vid inandning (inspirationen) genom samma öppning, som den genom utandning (exspirationen) lämnar kroppen. Enär behållaren för luften (lungorna) vanl. är säckformig och icke kan fullständigt tömmas, blir förnyelsen av det respiratoriska mediet alltid blott partiell. De luftandande djurens andningsorgan verka på samma sätt som en kolvspruta. En egendomlig särställning intaga groddjuren. Hos dem suges luften genom näsborrarna in i munhålan (aspiration). Då och då stängas näsborrarna, struphuvudet öppnar sig, och genom — 1037 — — 1038 -