ANDNINGSRÖTTER Från bergen i Andorra. huden med i det inre nedhängda bladformiga veck. Tr akégä lar, som förekomma hos de i vatten andande insektlarverna, utgöra till formen växlande utskott från kroppen och innehålla rikt förgrenade trakéer. Hos lungsnäc-korna (se d.o.) är mantelhålan omdanad till en s.k. lunga, d.v.s. på insidan av densamma finnes ett rikt kärlnät, genom vilket gasutbytet äger rum. H.W-n. Andningsrötter, pneumatoforer, äro för särsk. ändamål ombildade rötter hos tropiska sump- och mangroveväxler, vilka ha till uppgift att förse växtens i syrefattigt slam befintliga delar med det för andningen erforderliga syret. Andningsrötterna äro negativt geotro-piska (se Geo t ropi sm), växa på gr. därav vertikalt uppåt samt äro försedda med en svam-pig s.k. luftvävnad (aerenkym, se d.o.), som med särskilda andöppningar står i förbindelse med den yttre luften. Se Mangroveväx-t e r. O.Gz. Andnöd, se Andning. Ando, japansk stormannaätt, numera med vicomte-titel. A. Nobumasa var en av den japanska shogunatregeringens sista ledare. Se Japan, historia. B.K. Ando'kides, attisk keramiker, verksam mot slutet av 6:e årh. f.K., företrädande övergången från svartfigurig till rödfigurig teknik. Jfr Vasmåleri. H.Sj. Ando'rra, fristat i ö. Pyrenéerna, mellan Frankrike och Spanien; 462 kvkm.; 5,231 inv. (1922), belägen helt och hållet på bergskedjans s. sida och omfattande Valiras flodsystem, som dräneras till Ebro genom dennas biflod Segre. A. är ett vilt bergland (högsta toppen Coma Pedrosa, 2,945 m.ö.h.), fyllt av skarpa kammar och höga platåer, genomskurna av djupa dalklyftor. Där dessa vidga sig, ligger den fasta bygden. Huvudstad: Andorra-la-Vieja, 900 inv., 1,050 m.ö.h. Störst är dock San Julia-de-Loria nära spanska gränsen. — Befolkningen lever av åkerbruk, boskapsskötsel och odling av tobak, som med stor förtjänst smugglas till grannländerna. Mellan 1,580 och 2,000 m. högt ligga sommarbyarna (cortals och bordes), där man vistas från april till jul, och där man odlar potatis, sommarråg och foderväxter. Ännu högre ligga de vidsträckta fjällbetena med de egentliga fäbodarna (caba-nes). Från 21/a—Vio håller man här nästan hela A:s boskapsbestånd och dessutom tusentals djur, som sändas hit över sommaren från andra trakter. Dessa rika fjällbeten äro A:s största naturtillgång. Boskapsskötseln är med skäl huvudnäring. — Invånarna äro till språk och utseende katalaner. Söderut längs Valira går också den enda bekväma kommunikationsleden, medan det lägsta passet, som för till Frankrike (Port de Fontargente), ligger på 2,252 m:s höjd. Landet styres av ett råd. be stående av ombud från de olika dalarna, och av två co-seigneurs, av vilka den ene är biskopen i Urgel och den andre Frankrikes president. — A. är den enda kvarlevan av de oberoende staterna i Pyrenéerna. Med tvivelaktig rätt tillskrives Karl den store äran av att ha upprättat A. Under medeltidens första skede var A. ett stridsämne mellan grevarna av Castelbo och Foix å ena sidan och biskoparna av Urgel å den andra. Genom en traktat 1278 delades överhöghetsrättighetcrna mellan frans — 1047 — 1048