ANDRÉSEN tidsålder representativ förf. Framför allt är han en skräckstämningens diktare. I Västeuropa är han huvudsaki. känd genom sina berättelser, av vilka ”Det röda skrattet” (1905) och ”Krigets ok (1915) skildra krigspsykosen inom småborgerlig miljö. Hans tvivels-utan mera framstående dramatiska alstring är däremot föga känd utanför Rysslands gränser. Hans mest betydande drama är ”Savva” (1906). Det skildrar en revolutionär, vars anarkism reser sig mot själva världsordningen. — A. stod en tid bolsje-vikpartiet nära men bröt med detta 1917, levde sedan i landsflykt och dog i Finland 1919. — Många av hans berättelser äro översatta till svenska, av de dramatiska arbetena endast ”Anatema” (1920) och ”Professor Storitsyn” (spelat i Stockholm 1921). Agr. Andrén, Olof Christian Telemaque, präst (1824—69), en av den svensk-luterska kyrkans pioniärer i Amerika, besökte Sverige som Augustana-synodens ombud 1860 och igångsatte framgångsrikt en stor insamling till synodens blivande läroverk. A. stannade av hälsoskäl kvar i Sverige och dog som kyrkoherde i Asarum. S.N. Andrén, Anders Viktor (Vicke), tecknare, dekoratör (f. 7/i2 1856), elev vid Konsthögsk. V. Andrén. Etsning av Zorn. 1876—82. Tidigt förvärvade A. anseende som skicklig illustratör och utförde från 1887 teckningar för skämttidningen ”Kasper”, från 1880 för ”Ny illustrerad tidning” samt därtill otaliga illustrationer för boktryck och tidningar. Som dekoratör har han framträtt med målningar i restaurang Du Nord, Vasateatern, Operahuset (plafonder i kaféet och salongen), Södra teatern och Oskarsteatern i Stockholm. A. har även gjort sig känd som framstående lutsångare och Bellmanstolkare. G.V. Andrén, Georg, universitetslärare och politiker (f. 10/i2 1890), fil. d:r och docent i statskunskap i Uppsala 1920, t.f. prof, i statskunskap och statistik i Göteborg 1928. 1924 invaldes A. i A.k. ss. representant för Uppsala län, men avsade sig 1928 uppdraget. Han tillhörde i riksdagen lantmanna- och borgarpartiet Förutom doktorsavhandlingen ”Federalismen i den tyska riksorganisationen 1871—1914, dess tillkomst och karaktär” (1920) har han utgivit ”Memoarkritikens psykologiska problem” (1923) och ”Huvudströmningar i tysk statsvetenskap” (1928) m.m. C.G.Th. Andre'na, sandbin, ett släkte bland steklarna (se d.o.), omfattande 40 arter inom vårt land. Andreo'li, Giorgio di Pietro, kallad Maestro Giorgio da Ugubio, italiensk keramiker 'och majolika-målare (o. 1465— 1553), verkade i Gubbio sedan 1485 och uppfann den berömda metalliska lysterfärgen. Jfr M a j o 1 i k a och Lyster. [A-f Al.] Andréossy [ädreåsi'], Antoine Fran-fois, fransk militär (1761—1828), divisionsgeneral och chef för art.- och ingenjörkåren 1799, ambassadör i London 1802, i Wien 1809 och i Konstantinopel (till 1814), deltog 1805— 07 i kriget i Tyskland, slöt sig efter Waterloo till bourbonerna och blev 1821 chef för arméns förplägnadsväsen. E.Bz. Andresen, K j e 1 d Nicolai Gotthard, norsk nykterhetsförkämpe (1808—51), jämte Asbjörn Kloster den äldre norska nykterhetsrörelsens främsta namn. Genom några till svenska översatta agitationsskrifter, ”Afhållsamhets-kate-chismus” (1846) och ”Om afskaffandet af brännvinets bruk” (1847), båda utgivna genom Svenska nykterhetssällskapets försorg, kom han även att öva ett visst inflytande på 1840-talets svenska nykterhetsrörelse. G.Cqt. Andrésen, Ivar Frithjof, norsk-svensk operasångare, bas (f. 27/? 1896), elev av G. Bratt, Sigfried Wag-ner och Kittel. A. debuterade å Kungl. teatern i Stockholm 1919 som kungen i ”Aida”. Efter engagemang därst. 1921—25 anställdes han 1926 på tre års tid vid Statsoper i Dresden; han har dessutom gästspelat på ett stort — 1069 — — 1070 —