ANGKOR med olust, matthetskänsla och huvudvärk. Senare förorsakar den ofta betydande ansvällningen av gommandlarna häftiga smärtor vid sväljningsrörelserna, vilka smärtor ibland kunna omöjliggöra näringstillförseln. Feber förekommer alltid, men är av växlande grad. Särsk. hos barn förekomma betydande temperaturstegringar, ofta inledda med frossbrytningar. Lokalt synas mandlarna i början röda och svullna, likaledes närliggande delar av gombågarna. Senare uppträda på mandlarna gulvita, prickformiga beläggningar (A. lacuna'ris) el. mera sammanhängande membraner. Förloppet av en okomplicerad A. tonsillaris är i allm. kortvarigt. Efter några dagar inträder en sänkning av temperaturen och i samband härmed en förbättring av de subjektiva besvären. Beläggningarna falla av, och svullnaden och rodnaden av mandlarna gå tilbaka. I andra fall åter kunna svåra komplikationer uppträda. Ej sällan uppträder i anslutning till en A. tonsillaris värk i lederna (akut ledgångsreumatism), inflammation i hjärtats klaffar (endocardit), akut njurinflammation etc. Infektionen kan även sprida sig ut i blodbanan och giva upphov till en ytterst allvarlig, i många fall dödande allmän blodförgiftning (septicopyemi). Särskiljandet av en A. tonsillaris från en till mandlarna lokaliserad difteri kan många gånger vara ytterst svårt. Utbredda beläggningar, framför allt sådana, som gripa över på gombågar och bakre svalgväggen, göra difteri starkt misstänkt liksom måttlig feber i förening med svårt påverkat allmäntillstånd. I alla osäkra fall bör bakterieprov tagas från halsen för att kunna få avgjort, om difteri föreligger el. ej, då i förra fallet en serumbehandling omedelbart måste inledas. Beträffande behandlingen av A. tonsillaris bör patienten isoleras från den närmaste omgivningen, då sjukdomen lätt kan överföras till flera medlemmar i en familj; framför allt böra barnen skyddas. Sängläge, flytande sval kost, våtvarmt omslag om halsen, ev. acetylsali-cylsyra är vid de okomplicerade fallen den vanliga behandlingen. A. phlegmono'sa: ett övergripande av infektionen från mandeln till omgivningen med uppkomst av en varbildning (halsböld). A. Vince'nti: en genom speciella bakterier uppkommen sårbildning å en mandel. A. Ludovi'ci: en varig inflammation i munbottnen. A. pe'ctoris: anfallsvis uppträdande smärtor i hjärttrakten, i allm. beroende på åderförkalkning i bjärtkärlen, men även på inverkan av vissa gifter, t.ex. nikotin. T.S-g. Angiogra'f, detsamma som sfygmograf, apparat för registrering (uppteckning) av pulsådrornas rörelser, d.v.s pulsen. Angiologi' (till grek. angéi'on, kärl, och logos. lära). 1) Med., läran om blodkärlens byggnad och förlopp, se Anatomi. — 2) Arkeol., vetenskapen om vasers, dryckeskärls m.m. olika typer, benämningar, användning o.s.v. Angiom [-å'm], angioblastom, godartad svulstbildning av nybildade kärl med tillhörande stödjesubstans, el. svulstliknande bildning av tättliggande slingrande kärl. Oftast medfödda, kunna de senare tilltaga i storlek. Utgår svulsten från blodkärl, benämnes den h e m a n-g i o m, från lymfkärl lymfangiom (se d.o.). A. uppträda ofta multipla, ej sällan samtidigt flerstädes i kroppen. T.H-n. Angioneuros [-å's], sjukliga förändringar i verksamheten hos de nerver, som reglera blodtillförseln till olika kroppsdelar och organ. E.M.P.W Angiopati', sjukdom i kärlsystemet. Angio'pteris, mer el. mindre trädartade ormbunkar, tillhörande fam. Marattia'ceæ. O. 30 arter i Ostindien och Polynesien. Ett par arter odlas i varmhus. [A.V-e.] Angiosarkom [-å'm], svårartad (malign) svulst, utgången från kärl, uppvisande särsk. stark och atypisk tillväxt av kärlväggcellerna. Se Hemangiosarkom, L y m f an g i o-s a r k o m, Endoteliom, Periteliom. Namnet användes även för alt beteckna kärlrika, vanliga sarkom, ibland även för kombina-lionssvulster av angiom och sarkom (se d.o.). T.H-n. Angiospe'rmer, Angiospe'rmæ, se G ö m f r ö i-ga växter. Angiostenos [-å's], förträngning av blodkärlen. Angiotomi', vetenskapen om kärlsystemets byggnad. Angivare, jur., den som anmäler en person för brott hos någon, som är behörig alt föranstalta om åtal därför. I åtskilliga av lagen uttryckligen angivna fall är allmän åklagare icke behörig att åtala förrän efter angivelse av målsägande (se Angivelsebrott). Ang. bestämmelser härom se Kungl. förordningen 18/? 1864 om strafflagens införande. Den som (alskeli-gen angiver annan för brott, straffas enl. 16 kap. strafflagen även för det fall, att åtal icke följt på angivelsen. Cl.L. Angivelsebrott, jur., brott, som icke av allmän åklagare el. annan, som äger tala å brott, må åtalas förrän efter angivelse av målsägande. Åtalsrätt för åklagaren föreligger emellertid i så fall, även om det ej uppgives, vem som är den skyldige. Cl.L. Angkor, de förnämsta ruinerna i det stora ruinområdet i prov. Siem-Reap i Kambodja, nära provinshuvudstaden Siem-Reap på h. stranden av floden Siem-Reap ej långt från — 1101 — — 1102 —