ANGLAISE dess utflöde i Tonle-sap. Ruinerna bestå av pagoden Angkor-Vat, vilken enl. inhemsk tradition började byggas år 57 e. Kr. som ett tempel åt den bramanska Trimurti (se d.o.) men vid buddismens införande (enl. traditionen 638 e.Kr.) övergick till att vara en buddistisk pagod och som sådan ännu ej förlorat all betydelse som helgedom, samt de urskogshöljda resterna efter khmer-rikets forna huvudstad, Angkor-thom, enl. inhemsk tradition grundad av Prea-thong år 447 f. Kr. A.-ruinerna utgöra de förnämsta resterna av det forna khmer-rikets kultur. — Litt: L. Fournereau och J. som de enskilda tändernas ställning kan åstadkommas. H.Lqt. Anglebert [ägløbä'r], Jean Henri d’, Ludvig XIV:s hovklavecinist (se Clavecin och Klavicembal), företräder rokokons säregna sirlighetsideal inom klaverstilen. I hans samling ”Pièces de clavecin” (1689, omtr. i Farrencs stora samlingsverk ”Trésor des pia-nistes”), finner man en förteckning över rokokons samtliga musikaliska utsmyckningstecken jämte anvisningar, huru de böra utföras. A-f N. Angler, germansk folkstam. Deras boplatser låta sig icke med säkerhet fastställa. Tacitus Huvudingången till Angkor-Vat. Porcher, ”Les ruines d’Angkor” (1890); E. Aymonier, ”Le Cambodge” (3 bd, 1900—04). C.F. Anglaise [äglä'z], se A n g 1 ä s. Angle [äpgl], Edward Hartley, nordamerikansk tandläkare (f. 1855). A. har ägnat sig åt ortodenti, d.v.s. tandregleringskonst, och utgivit flera läroböcker, som varit grundläggande för behandlingen av oregelbundet sittande tänder. Han indelade de oregelbundna tandställningarna i tre klasser och föreslog metoder och apparater för behandlingen, vilka allmänt godtagits. Den viktigaste apparaten är den s.k. expansionsbågen, en elastisk metalltråd, som placeras utanpå tandraden och förmedelst vilken en förändring av såväl käkarnas (98 e.Kr.) förlägger dem till Tysklands kust, under det att Ptolemaios på sin karta upplager dem i det inre av landet, ung. i Thüringen. För det förra alternativet talar förekomsten av landskapsnamnet Ängeln i Slesvig, för det senare, att den i Thüringen gällande lagen benämndes lex anglorum. Olika teorier ha uppställts för att bringa uppgifterna i överensstämmelse med varandra. — I den germanska erövringen av Britannien ha a. deltagit; troligen hava de a., som därvid spelat en roll, tidigare varit bosatta på Frankrikes n. kust el. vid Rhens mynning. — Namnet a. fortlever i åtskilliga engelska ortnamn, i själva benämningen på landet England samt tydligast i det franska namnet på landet, Angleterre. S.Bln. — 1103 — — 1104 —