ANKOBER Anko'ber, stad i s.ö. delen av abessinska platån, Abessinien, n.ö. om Addis Abeba; c:a 2,000 inv. Var förr huvudstad i Schoa. G.N. Anko'gel, berggrupp i östligaste Hohe Tauern, östalperna. Högsta topp 3,253 m.ö.h. J.C. Anko'le, distrikt i s. Ugandaprotektoratet, Brittiska Östafrika, ö. om Edvardsjön. På savannerna ypperligt bete för boskapen. Huvudort är Albarara. A. har inhemsk konung. G.N. Ankra, fälla, kasta el. låta gå ankaret är att låta ankaret falla till sjöbotten för att kvarhålla ett fartyg på önskad plats. Har ankarsättningen god hållbotten (lera), sticker man kätting till 3 å 4 gånger djupet, vid dålig hållbotten (sten, sand) bör man sticka mera. A. i h a n f o t är att ankra med två på avstånd från varandra kastade ankare. Mindre svajrum erfordras då för fartyget. A. för spring är att vid ankringen ha ena ändan av ett från fartygets akter kommande tåg (spring) fast vid ankaret. Genom att hala hem på springet och sticka kätting kan man ge fartyget annan riktning än den, vind el. ström giver det. H.S-k. Ankringsordning, det bestämda läge, som ör-logsfartyg till ankars el. förtöjda vid bojar å samma ankarplats intaga i förhållande till varandra el. till land; ankringslinje, den linje, som tänkes sammanbinda de platser, där ankarena fällts el. avses att fällas. H.S-k. Anksim, en av de enklaste formerna av konstsimning; förflyttningsflytning framlänges (kroppens framsida nedåt) med huvudet före. Förflyttningen åstadkommes genom vrickande rörelser bakåt med händerna, som hållas under höfterna (därav benämningen). O.K-gh. Ankult, dyrkan av fädernas el. på det hela taget släktens avlidna andar, förekommer ännu i primitiva religioner och även i högre ss. Kinas och Japans samt försvagad i somliga former av helgonkult. Jfr A n i m i s m. Edv.L. A'nkus (sanskr. ankuga, hake, krok, pikstav), pikstav, som av de indiska elefantdrivarna (hindi mahäwat, eng. mahout) användes för elefanternas pådrivande. C.F. Ankyloble'faron, medfödd sammanväxning av ögonlockskanterna. Missbildningen kan i vissa fall hävas genom operation. Ankylome'ter, krökningsradie. Se K r ö k-n i n g. Ankylos [-å's], ledstyvhet (se d.o.). Ankylo'stoma, se Ancylostoma. Anky'ra (lat. Ancyra), forntida stad i Fry-gien, numera Angöra (se d.o.). A. skall enl. sagan ha grundlagts av konung Midas, vilken uppkallade staden efter det ankare (grek. a'n-kyra), som han fann här. En av väggarna i Augustus- och Romatemplet i A. bar den berömda inskrift (Monument um Ancyranum, se d.o.), vilken innehöll kejsar Augustus’ uppteck ningar om sin regering (o. 23 f. Kr.—6 e. Kr.). A. nådde sin högsta blomstring under den romerska kejsartiden och var en viktig knutpunkt för samfärdseln i denna del av riket. W.N. Anlag. 1) Biol. Från allmänbiologisk synpunkt är a., arvsanlag el. ge n = förutsättning för utveckling av vissa egenskaper — kroppsliga el. själsliga, normala el. sjukliga —, vilka känneteckna den ifrågavarande arten el. individen (hos människan t.ex. ögonfärg, konst-närsanlag). En mindre del av arvsanlagen har man tämligen ingående kunnat klassificera med hjälp av korsningsexperiment (se Ä r f t-lighetslära). Anlagen till en individs utveckling finnas i den befruktade äggcellen. De stamma delvis från det obefruktade ägget, delvis från sädescellen. (Märk dock, att den obefruktade äggcellen under vissa förhållanden kan ge upphov till en individ, partenogenes, se d.o.). Allt eftersom celldifferentieringen fortskrider under individens utveckling, avtar i allm. möjligheten av fullständig individutveckling ur en enda cell. Dock kan t.ex. hos människan en fullständig individ utbildas ur var och en av de båda första klyvningscellerna (enäggiga tvillingar), och hos lägre djur liksom hos växter ser man ej sällan, att anlag till fullständiga individer ligga slumrande i celler el. cellkomplex, tillhörande ganska sena cellgenerationer, ja, t.o.m. i den färdigbildade organismen. Så kan t.ex. en ny sjöstjärna utbildas från en amputerad arm, en avhuggen mask utväxa o.s.v. Jfr Regeneration och Knoppning. T .H-n. 2) Embryol. Embryologiskt betecknar a. de första utdifferentieringarna, cellavgränsningar-na, vid utbildning av organ och vävnader hos djur el. växter, t.ex. leveranlag, lunganlag, blomanlag, bladanlag. De första anlagen till extremiteter hos foster framträda som små knoppar på kroppens sidopartier. T.H-n. 3) Med. Anlag (pre-) disposition för sjukdom, sjukdomsanlag föreligger, då organismen el. enskilda organ på gr. av vissa förhållanden äro mindre motståndskraftiga än normalt mot sjukdomar, d.v.s. de normala gränserna för organismens el. organens fysiologiska anpassningsförmåga mot livets påfrestningar överskridas lättare än vanligt, varvid ett sjukligt, patologiskt tillstånd inträder. Dylika a. kunna vara ärftligt betingade el. förvärvade. a) De ärftliga sjukdomsanlagen skilja sig principiellt ej från de ovan under 1) omnämnda anlagen. Ett sådant ärftligt a. är givetvis medfött, men det därav betingade sjukliga tillståndet kan eventuellt komma till synes relativt sent el. t.o.m. helt utebliva under gynn — 1147 — — 1148 —