ANMÄRKNING mars 1816 av Fredrik Cederborgh (se denne); dess uppgift skulle vara att behandla ”de allmänna inrättningarna, sederna och litteraturen”, och den förklarade sig stå öppen för artiklar av alla slag utom politiska nyheter. Förtjänsten av det uppsving, som tidningen småningom erhöll, tillkommer G. Scheutz (se denne), som från nov. 1817 blev medutgivare. 1820 blevo utgivarna oense, varefter Cederborgh fortsatte att utgiva A. och prenumeranterna dessutom erhöllo den av Scheutz utgivna publikationen ”Anmärkarne”; denna senare uppgick mot årets slut i ”Argus” (se d.o.), men Cederborgh fortsatte med sitt blad till 1824, då det övertogs av P. A. Granberg, vilken senare 1827 överlät det till Th. Sundler, varefter publikationen i mars 1829 upphörde. Ceder-borghs bidrag inskränka sig i allm. till humoristiska småsaker och godmodigt gyckel med honom misshagliga personer och förhållanden; genom Scheutz erhöll A. dessutom betydelse av oppositionstidning, med skärpa beivrande myndigheternas maktmissbruk, näringstvång o.d. Uppseende väckte särsk. tidningens behandling av det s.k. Värmdömålet 1819: en länsman hade försökt pina en anklagad till bekännelse, Scheutz skrev en rad artiklar, ”Scener på Vaxholm”, vilka föranledde Karl XIV Johan att genom justitiekanslern beivra maktmissbruket. Det var det första exemplet i Sverige på pressens makt; L. J. Hierta har vittnat, att A:s artiklar väckte honom till medvetande om hans blivande livsuppgift. — Litt.: F. Böök, ”Minnesteckning över F. Cederborgh” (1925). G.Cqt. Anmärkning, kam., framställes av vederbörande revisor, i s.k. anmärkningsme-m o r i a 1, vid granskning av allmänna räkenskaper. Medgives ej a. av den redovisnings-skyldige, går målet till Riksräkenskapsverket, därifrån till Kammarrätten och Regeringsrätten. En viss anmärkningsprocent å i anledning av a. influtna medel tillföll före 1920 anmärkaren. E.K. Statsr. Finner medlem av svenska riksda gen el. annat utskott än Konstitutionsutskottet, att det finnes ”anledning till anmärkning” mot statsrådet el. någon av dess ledamöter för det sätt, på vilket statsrådsämbetet utövats, äga vederbörande att anmäla detta för kamrarna, varvid jämlikt § 57 R. O. visst formulär skall användas. Själva anledningen till anmälan får ej uppgivas annat än till Konstitutionsutskottet. Remiss till nämnda utskott får ej av kammare vägras utan skall genast verkställas (d.v.s. utan föregående bordläggning el. debatt). Huruvida frågan skall förfalla el. leda till åtgärder jämlikt §§ 106 och 107 R. F. är beroende av Konstitutionsutskottet allena. Yttrande bör i alla händelser av utskottet avgivas. Som anmälan kan ske när som helst under riksdagens lopp, behöver dyl. yttrande ej avgivas i samband med det s.k. dechargebe-tänkandet (se d.o.) utan kan upptagas i särskilt memorial, sedan nämnda betänkande redan avlämnats till kamrarna. Ett sådant fall förekom vid 1924 års riksdag. J.E.N. Anna, mynt i Brittiska Ostindien = Vie ru-pee = 8,5 öre. Delas i 4 pice å 3 pie. Präglas i valörerna 4 och 2 (silver och nickel), 1 (nickel) och V2 a. (koppar). [N.L.R.] Anna, Marias moder. Uppgifterna om Marias föräldrar, Anna och Joakim, härstamma från vissa apokryfa evangelier. De betvivlades av de äldsta kyrkofäderna, men på 300-talet utbildades i den orientaliska kristna kyrkan en omfattande dyrkan av A. ss. gudamoderns moder. I S. Anna. Träskulptur av Haaken Gulleson 1520, Enånger, Hälsingland. — 1151 — — 1152 —