ANNALER liga linjen av huset Romanov 1730 utdog, valde de ryska stormännen A. till kejsarinna mot hennes löfte att ingenting företaga utan det av dem behärskade stora rådets medgivande, men kommen till Moskva förklarade hon sig omedelbart för självhärskarinna, och bojarreaktionen mot Peter den stores verk fick ett hastigt slut. Indolent och nöjes-lysten lät emellertid A. sin älskare Biron (se denne) få hand om regeringsmakten, vilken han utövade med brutal hårdhet men i huvudsaklig överensstämmelse med Peter I:s idéer. Ryssland hade åtskilliga utrikespolitiska framgångar under A:s tid, fick sin kandidat i polska tronföljdskriget uppsatt på Polens tron och återvann efter ett krig med Turkiet Azov. Se Ryssland, historia. G.Cqt. 3) A. P e t r o v n a (1708—28), dotter till Peter den store och Katarina I, 1725 förmäld med Karl XII:s systerson, hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Vid Katarina I:s död 1727 förvisad från Ryssland, begav sig A. till Kiel, där hon dog efter att givit livet åt sonen Peter, vilken 1762 som Peter III besteg ryska tronen, men efter några veckor avsattes av sin gemål, Katarina II. G.Cqt. 4) A. Leopoldovna (1718—46), dotter till hertig Karl Leopold av Mecklenburg och systerdotter till kejsarinnan A., 1739 g.m. hertig Anton Ulrik av Braunschweig-Lüneburg-Bevern. Deras son Ivan hade av kejsarinnan A. utsetts till hennes efterträdare under Birons regent-skap, men då denne var allmänt hatad, blev han störtad vid kejsarinnans död, och A. förklarade sig för regentinna. Hennes kortvariga, av allmänt kaos karakteriserade regentskap ändades vid den statskupp, som Peter den stores dotter Elisabet dec. 1741 verkställde; den ännu icke tvåårige Ivan VI insattes i Schlüsselburg, där han 1764 mördades, och A. med man och barn förvisades till en liten by vid Dvina. — Litt.: A. Brückner, ”Die Familie Braunschweig in Russland” (1876). G.Cqt. S a c h s e n. A., kurfurstinna (1532—85), äldsta dotter till Kristian III av Danmark, var sedan 1548 i ett lyckligt gifte förenad med August av Sachsen, vilken 1553 blev kurfurste. A. var intensivt verksam på ett flertal områden. Hon inkallade hantverkare till Sachsen, verkade för industriens och åkerbrukets förkovring, Anna av Sachsen. understödde flickskolor, intresserade sig för medicin m.m. Hennes brevväxling, som förva ras i Dresden, uppgår till 89 bd. I folkminnet levde den driftiga kvinnan länge under namnet ”Mutter Anna”. — Litt.: Biografi i E. Fries, ”Märkvärdiga qvin-nor” (1889). S.Bln. östromerska riket. A. Komne-n a, dotter till kejsar Alexios I (1083— 1148), sökte efter sin fars död (1118) förmå sin make, Nike-foros Bryennios, att göra anspråk på tronen. Planen misslyckades emellertid, och A. gick efter sin makes död (1137) i kloster, där hon författade ”Alexias”, en framställning av faderns krigiska bedrifter och ett av den bysantinska historieskrivningens yppersta verk (utg. senast 1884 av Reifferscheid; dansk övers, av O. A. Hovgård, bd 1—2, 1879—82). — Litt.: P. Adam, ”Princesses byzantines” (1893); Ch. Diehl, ”Bysantinska gestalter”, 2 (1922). [W.N.] Annaberg, stad i s. Sachsen på Erzgebirge, c:a 600 m.ö.h., 25 km. s. om Chemnitz; 18,204 inv. (1925). A. grundades som bergverksstad 1496. Det är sedan gammalt känt för sin spets-knyppling; därjämte finnes trä- och pappersindustri. I A. ligger den berömda S:t Anna-kyrkan, uppförd 1499—1525. M.P. Anna'len der Philosophie [fi-fi'] mit b e-s ond er e r Berücksichtigung der Philosophie des Als O b, tysk filosofisk tidskrift under medverkan av ett antal forskare från filosofiens och naturvetenskapernas områden, 1919 grundad av prof. Hans Vai-hinger, Halle (se denne). Tidskriften, vars ursprungliga syfte var att belysa fiktionernas och de logiska konstgreppens roll inom tänkandet, utgives numera under den ändrade titeln ”An-nalen der Philosophie und philosophischer Kritik” av prof. Vaihinger, Joseph Petzoldt och Raymund Schmidt (se dessa). A-f N. Anna'ler (lat. anna'les, årsböcker) kallas de historiska källor, där fakta noterats i kronologisk följd under årtal och data utan annat utpräglat sammanhang än tidsföljden. I egentlig mening beteckna a. anteckningar, vilka förts år för år samtidigt med händelserna; termen brukas även om senare och i ett sammanhang utarbetade verk, vilka begagna samma uppställ-ningsmetod, den annalistiska. Slutl. förekommer ordet i modern tid som benämning på årL — 1157 — — 1158 —