ANN AM utkommande tidskrifter el. dylika publikationer. — I regel inledes folkens historieskrivning med a., ett framställningssätt, som ger sig självt. I de orientaliska stormonarkierna kom ett slags annalistik redan tidigt till stånd. I Grekland uppträder den mera konstnärliga historieskrivningen redan vid litteraturens begynnelse, men i Rom fördes tidigast anteckningar, ordnade kronologiskt efter ämbetsår, utarbetade av prästerna. Ennius (se denne) kallade sitt epos om Roms historia ”Annales”, och Tacitus gav samma namn åt sitt huvudverk från kejsartiden. — Med den kristna tideräkningens införande och inarbetandet i densamma av tillgängligt historiskt material hade stora möjligheter för en ny annalistik skapats. Vid det karolingiska hovet fördes år för år anteckningar om inträffade händelser av större vikt för riket. Motsvarigheter till dessa officiella riksannaler förekomma överallt under medeltiden. Även vid biskopssäten och kloster samt i städer blev det brukligt att föra a.; dessa ha givetvis en mera lokal- och personhistorisk prägel och ha väl i allm. tagit sin början med att man i kronologisk följd ordnat anteckningar, som gjorts i påsktabeller, dödböcker m.m. Då man på en ny plats ville påbörja a., hämtade man ofta från besläktade institutioner en stomme, som sedan kompletterades och fortsattes. Särsk. från Tyskland och Frankrike finns en otrolig rikedom av medeltida a. bevarade. — I Norden kan annal-skrivning tidigast konstateras i Danmark. Vid ärkebiskopsstolen i Lund ha betydande a. förts; så även tidvis vid hovet. De danska a. äro samlade i verket ”Annales danici”, utg. av E. Jör-gensen 1920. Då man först började skriva a. i Sverige, hämtade man stommen från Danmark. De äldsta i ursprungligt skick bevarade svenska a. (från 1260-talet) bestå av en serie danska an-nalanteckningar, vari sedan en del svenska infogats. Från o. 1300 ha ett par a. bevarats; den ena serien är helt byggd på från Uppsala stammande tidigare anteckningar. De i senare avskrifter (från 1400- och 1500-talen) bevarade a., bland vilka Visbygråbrödernas äro de mest bekanta, gå dock även med säkerhet tillbaka på samtida anteckningar. De enda svenska a., där man tydligt i handskriften kan följa verkets tillblivelse år för år, är Vadstena klosters tänke-bok, vilken är planlagd som en fortsättning av tidigare a. och av växlande skrivare förts ända från klostrets tidigare tid fram till dess slut. De svenska annalerna utgöra en av de viktigaste källorna till Sveriges medeltidshistoria. De äro utg. i samlingsverket ”Scriptores rerum sveci-carum medii ævi” (se d.o.). — Litt.: D. Schäfer, ”Dänische Annalen und Chroniken” (1872); G. v. d. Ropp, ”Zur deutsch-skandinavischen Ge- schichte des XV. Jahrhunderts” (1876); E. Nygren, ”Vadstena klosters tänkebok och annal-handskriften C. 93” (i ”Historiska studier tillägnade L. Stavenow”, 1924); I. Andersson, ”Käll-studier till Sveriges historia” (1928). l.A. Annam, kejsardöme i ö. Bortre Indien under franskt skydd, tillhör Franska Indokina. A. utgör ett långsträckt kustområde vid S. kinesiska sjön mellan 10° 30' och 20° 30' n.br samt gränsar i n. till Tongking och i v. till Laos, Kambodja och Kochinkina; 102,970 kvkm.; 5,580,974 inv. (1920), därav 2,584 européer utom militär. A. upptages till största delen av A.-kordilleran, en utlöpare från de syd kinesiska bergen; den uppdelas av passet vid Ai-Lao (200 m.) i två delar, den n. huvudsaki. bestående av paleozöisk kalksten, den s. av gnejs och granit. Höjden är i allm. o. 1,000 m., de högsta partierna nå mer än 2,500 m:s höjd. Ät ö. sänka sig bergen brant och lämna endast i n. plats för en bredare kustslätt kring floderna Song-ka och Song-ma; med få undantag, ss. Song-ba, äro de övriga floderna obetydliga, dä vattendelaren mot Mekong framgår nära kusten; i allm. ha de skurit sig djupa klyftor och föra under regntiden mycket vatten men äro under halva året nästan uttorkade. Den långa kusten är synnerligen otillgänglig och särsk. under de häftiga monsunstormarna farlig för sjöfarten. Nederbörden är riklig, närmast kusten 1,000—2,000 mm. årl., uppe i bergen 2,000— 3,000 mm., s.v. om Hué t.o.m. ännu mer (i Hué 2,795 mm.). Den torraste tiden är febr.—mars, regnrikast är aug.—nov. Medeltemperaturen i Hué är för jan. 19,3°, juli 28,7° och för året 24,5°. — Annamiterna äro mongoler, uppblandade med kineser; även kulturen är starkt påverkad av den kinesiska. I bergstrakterna bo ännu rester av urbefolkningen (moi). — Landet är ganska bördigt och avkastar, delvis med konstgjord bevattning, majs, bomull, särsk. i n., och ris, framför allt i s. Viktiga produkter äro i övrigt socker, te, i sht kring Hué och Vinh, kaffe, tobak, arekanötter, kryddor, medicinalväxter, silke, färger, kautschuk, bambu, timmer. Boskapsskötseln är betydande särsk. i n. och s. Vid kusten bedrives mycket fiske. Av industrier märkas i trakten av Hué och i det skogrika n. A. talrika sågverk; även tändsticksfabriker finnas här. I Binh-dinh blomstrar sidenindustri; i n. tegel- och lerkärlsfabrikation. Bergsbruket lämnar järn, koppar, zink, guld, kol och grafit, främst i trakten kring Tourane, samt flerstädes salt. Den enda goda hamnen är Tourane, som jämte Qui-nhon och Phu-yen är öppen för europeisk handel. Huvudstad är Hué med 60,611 inv. (1926); största stad är Binh-dinh med 147,199 inv. Järnväg finnes från Tou- — 1159 — — 1160 —