ANNUS GRATIÆ övers. ”Oäkta”, 1902; ”Den oskyldige”, 1904) och diktsamlingen ”Poema paradisiaco” (1893). Så blev Nietzsche modern, och d’A. blev nietz-schean. Romanen ”11 trionfo della morte” (1894, sv. övers. ”Dödens triumf”, 1898) uppvisar redan spår av denna påverkan, men först ”Le vergini delle rocce” (1896, ”Jungfrurna på klipporna”) ådagalägger ett starkare inflytande av den tyske filosofen. Hans nietzscheanska temperament har väl kraftigast hävdat sig i ”11 fuoco” (1900, sv. övers. ”Elden”, 1901). — På slutet av 1890-talet började d’A. skriva dramatik. Han skrev först en monolog ”1 fratelli” (”Bröderna”). Sedan följde ”Sogno d’un mat-tino di primavera” (1897, sv. övers. ”Vårdröm”, 1916), ”Sogno d’un tramonto d’autunno” (1898, ”En höstsolnedgångsdröm”) och tragedien ”La cittå morta” (1898, ”Den döda staden”). Bland hans senare dramatiska arbeten, av vilka de flesta äro skrivna för den stora skådespelerskan Eleonora Duse, märkas ”La Gioconda” (1899), ”Francesca da Rimini” (1902), ”La figlia di lorio” (1904, ”Jorios dotter”), ”La nave” (1908, ”Skeppet”) och ”11 ferro” (1914, ”Järnet”). Såväl i d’A:s dramer som i hans dikter efter 1900 har det rent dekorativa tagit överhanden. Hans ”Laudi del cielo, del mare, della terra e degli eroi” (4 vol. utkomna) innehålla här och var dikter av hög konstnärlig halt (i sht i 3:e bandet, ”Alcione”), men rymma en mängd tomt, tråkigt bjäfs. D’A. är en skald på gott och ont i högre grad än de flesta. Som språkkonstnär tillhör han obestridligen de största. Men han är också helt en formens man. Redan i sina tidigaste arbeten visar han sig som en hänsynlös skönhetsdyrkare, och hans konst vill vara på samma gång poesi och musik, målarkonst och skulptur. Det är en förförisk, bländande konst, som låter konstnärens herravälde över stoffet framträda med våldsam kraft. Men hans för alla sinnesintryck öppna ande är likgiltig och stängd för varje själens lidelse, för all idealitet. Hans konst behärskas blott av ett enda: en obändig sensualitet. Hans liv är en hänsynslös självhävdelse, och hans egenkärlek har stundom tagit sig uttryck så naiva, att de väckt löje även söder om Alperna. — Redan innan världskriget utbröt, hade diktaren anslutit sig till dem, som ivrade för att Italiens till Österrike förlorade provinser skulle återerövras. På våren 1915 uppträdde han och verkade i glödande agitationstal för sitt lands inträde i världskriget på västmakternas sida. Sedan hans önskningar härom gått i uppfyllelse, deltog han själv i kriget. Han var först ryttmäs-tare, avancerade därefter till major och slutade sin krigstjänst som överstelöjtnant. Dessförinnan hade han emellertid gått in vid flyg vapnet. Vid en raid, i vilken han deltagit, hade han förlorat ena ögat. När kriget var slut, ville han, att Italien skulle annektera Fiume och de andra dalmatiska hamnstäderna. I spetsen för en skara frivilliga besatte han själv i sept. 1919 Fiume och proklamerade denna stads förening med Italien. Italienska regeringen, som icke ville gå underhandlingarna i förväg, såg sig nu nödsakad att blockera staden, och sedan Italien och Jugoslavien träffat uppgörelsen i Ra-pallo, blev blockaden, som i början varit lindrig, betydligt strängare. Då lät d’A. utropa Fiume med kringliggande land till självständig stat. Italienska trupper belägrade Fiume, och efter några veckor nödgades d’A. kapitulera och antaga den italienska regeringens villkor. Han drog sig då tillbaka till privatlivet och bebor sedan. 1921 en villa i Gardone. På gr. av sina förtjänster om sitt fädernesland blev d’A. 1924 utnämnd till furste av Montenevoso. — D’A. har utgivit en del av sina tal från krigsåren i broschyrerna ”Italia o morte” (1919, ”Italien eller döden”) och”Italia e vita” (1920, ”Italien och livet”). Under de senaste åren har han åter ägnat sig åt sitt författarskap och utgivit ”Notturno” (1921), ”11 sudore di sangue” (1924, ”Blodsvetten”) och ”11 compagno dagli occhi senza cigli e altri studi del vivere inimitabile” (1928, ”Följeslagaren med ögon utan ögonhår och andra studier över det oförlikneliga livet”). D’A. lär på sistone ha börjat komponera musik. A.Sj. Annus gra'tiæ (lat., nådens år), eg. kyrko-rättslig term, se N å d å r. Jfr uttrycket ”i nådens år”. Ano'a, Bu'balus depressico'rnis, en dvärgbuffel från ön Celebes; totallängd c:a 2 m., bog-höjd c:a 1 m. Hornen äro medelstora, i tvär- Anoa, Bubalus depressicornis. — 1175 — — 1176 —