ANREP-NORDIN ”Sveriges ridderskaps och adels kalender”, 1854 —72 oregelbundet utkommande, 1872—98 vartannat år och därefter årligen. 1858—64 utgav A. ”Svenska adelns ättartaflor”, avtryck av de på Riddarhuset förvarade originalgenealogierna, uppställda i tabellform och, i den ringa mån Riddarhusdirektionen medgav, försedda med korrigeringar och tillägg av A. Trots de stora ofullkomligheter, varmed dessa genealogier äro behäftade, har det monumentala verket, till vilket intet annat land har någon motsvarighet, för svensk genealogisk och biografisk forskning varit en oumbärlig vägledare, vilken först genom det av G. Elgenstierna 1925 påbörjade utgivandet av en från grunden nyreviderad ed. av svenska adelns ättartavlor erhållit en nyare tiders krav motsvarande avlösare. 1871—88 utgav A.”Svenska slägtboken”, innehållande ett antal mönstergillt utredda borgerliga släkter. G.Cqt. 2) Carl A x e 1 A., den föregåendes bror, förf. (1835—97), sedan 1869 revisor i Telegrafstyrelsen. A. har bl.a. skrivit folkkomedien ”När-kingarna” (1872), som upplevat många repriser och ännu bevarar sin popularitet. G.K-g. 3) Aleph A., torvtekniker (1845—1911), löjtnant vid Bohusläns reg., avsked som militär 1872, var Järnkontorets torvingenjör 1876—80. A. arbetade som torvingenjör i Ryssland 1881 —1900, grundade 1902 en torvskola i Emma-ljunga, som 1905 flyttades till Markaryd, var dess ledare till 1907. A. gjorde sig också känd som skicklig konstruktör av torvmaskiner. K.A.G. Anrep-Nordin. 1) Elisabet A.-N., brorsdotter till Anrep 1), dövstum- och blindpedagog (f. 21A 1857). A. är den första kvinna i Sverige, som avlagt dövstumlärarexamen (1877). Sin banbrytande verksamhet att undervisa och uppfostra blinda dövstumma (sedermera blinda med även andra lyten) började hon 1882 med en drottning Sofias skydds-ling; 1886 öppnade hon en skola i Skara för 4 dylika elever och var föreståndarinna för det på hennes initiativ tillkomna Skolhemmet för blinda dövstumma (Drottning Sofias stiftelse) i Skara, sedermera i Vänersborg, t.o.m. år 1921, rektor 1922 vid Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, avgick samma år med pension. — G. 1879 m. dövstumskolrektor F. Nordin (1852 — 1920). N.Lhl. 2) Birger A.-N., den föregåendes son, musiklärare och tonsättare (f. 21/i 1888), bedrev musikstudier bl.a. för A. Hallén och R. Andersson, avlade musiklärarexamen 1912; blev musiklärare vid Kalmar allm. lärov. 1914, domkyrkoorganist därst. 1915, lärare i liturgisk sång vid Lunds univ. 1922, musiklärare vid folkskolesem. i Göteborg 1923 samt musikrecensent i ”Göteborgsposten” 1924, 1927 organist vid Oskar-Fredriks kyrka därst.; fil. d:r i Lund 1924. A. har bl.a. utgivit ”Musikaliska sällskapet i Visby 1815—1915” (1916),. ”Handbok i kördirigering” (1920), en levnadsteckning över J. M. Kraus (1924), ”Manuale lundense” (liturgiska brottstycken, 1928) samt har komponerat ett par kantater, saker för manskör och blandad kör, m.m. A-f N. Anrick, Carl Julius, kartograf (f. V» 1895), fil. d:r i Stockholm 1921, sekreterare i Svenska turistföreningen sedan 1919, styrelsemedlem i Samfundet för hembygdsvård och Svenska naturskyddsföreningen m.fl. A. har utgivit kartografiska arbeten (”Karta över Sveriges åkerareal”, 1921, m.fl.) samt ”Våra svenska nationalparker” (1927). C.V.J. Anrikning benämnes den behandling, varigenom man ur en bruten malm avskiljer malmmineralen från det ofyndiga gråberget. Före a. underkastas den brutna malmen en skrädning el. sovring för hand, varvid den ofta först genomgått en grov krossning (fordom i regel kallad b o k n i n g), och skiljes i olika delar, å ena sidan r e n m a 1 m och å andra sidan r e n t g r å-b e r g, men därjämte stycken, vilka bestå av Exteriör av ett anrikningsverk. — 1183 — — 1184 —