ANSIKTE föreningar i de flesta andra landskap. De anslöto sig först till Evangeliska fosterlandsstiftelsen (se d.o.), men flertalet sortera nu under Svenska missionsförbundet (se d.o.). — Litt.: E. J. Ekman, ”Den inre missionens historia”, 2—3 (1898—1900, ny uppl. 1921—22); ”Värmlands Ansgariiförenings 60-årsskrift 1865— 1925” (1925). S.N. Ansikte (lat. fa'cies). A. omfattar enl. vedertaget språkbruk området mellan hårfästet och nedre underkäkskanten. Detta område erhåller sin anatomiska särkaraktär dels genom koncentrationen av högt utvecklade sinnesorgan, bevakande importvägarna för luft och föda, dels genom människohjärnans mäktiga utveckling, som låter pannan utgöra en betydande del av ansiktet. Ansiktsskelettet består dels av pannbenen, som det delar med hjärnskålen (i strängt anatomisk bemärkelse tillhöra pannbenen enbart den senare), dels av de egentliga an-siktsbenen: okben, överkäksben, näsben och underkäke, vilka mellan sig fatta de stora ansikts-mynningarna: ögonhålorna, näshålans och munhålans (se även Kranium), över denna ansiktets stomme, kompletterad av näsbrosk och öronbrosk, är dragen en mask av mjukdelar: muskler, nerver, kärl och hudsystem. A:s muskler äro dels tuggmusklerna, dels den mimiska muskulaturen. De förra, på varje sida 4 till antalet, äro utvecklingshistoriskt gamla och arbeta kring käkleden mellan underkäken som rörlig och kraniet i övrigt som fast punkt. De mimiska musklerna äro utvecklingshistoriskt ett sent förvärv; ensamma av alla muskler i människokroppen äro de belägna i underhuds-bindväven och kunna grupperas kring vardera av ansiktets mynningar i två huvudgrupper: ra-diärt förlöpande med uppgift att vidga, cirkulärt förlöpande med uppgift att förtränga resp, öga, mun, näsa och öra (det sistnämndas muskler hos människan rudimentära). I allm. betecknar ett närmande av dragen till mittlinjen bedrö-vade, ett utbredande av dragen åt sidorna glättiga sinnesstämningar; den lätthet, varmed an-siktsmimiken reagerar för sådana, varierar hos olika raser och individer; den kan vara sjukligt ökad (ansiktsspasmer) el. sjukligt minskad, som bure personen en stel mask (ofta vid sömnsjuka och vissa sinnessjukdomar). A:s nerver äro tre: känselnerven är 5:e hjärnnerven, vars tre grenar fördela sig på panna, överkäks- och underkäksparti (tandvärk!); tuggmuskulaturen ombesörjes av 5:e hjärnnervens muskelgren; den mimiska muskulaturen av 7:e hjärnnerven, ”ansiktsnerven”, som går ut ur skallen strax under örat och förgrenar sig i ansiktet (om dess förlopp, förlamning o.s.v. se Ansiktsnerven). A:s blodförsörjning är mycket god, varför sår blöda rikligt, men läkas lätt; a» vikt är, att ansiktets blodådror genom ögonhålorna stå i förbindelse med hjärnhinnornas (risk för hjärnhinneinflammation vid finnar på överläppen!). A:s form karakteriseras dels av Campers ansiktsvinkel (se d.o.), dels av proportionerna i övrigt; moderna forskningar ha gjort sannolikt, att ansiktsformen i mycket återspeglar sin bärares psykiska beskaffenhet och möjliga anlag för vissa sinnessjukdomar (Kretschmer). — Om Facies Hippocralica och Facies leonti'na se d.o. A.-U. Ansiktsatrofi', Hemiatrophi'a facialis, egendomlig sjukdomsprocess, som leder till att ansiktets vävnader så småningom förtvina. Huden blir papperstunn och vitglänsande, hakans, kindens och pannans ben, tuggmusklerna såväl som underhudens fettväv och tungan förtvina. Den mimiska muskulaturen förskonas i allmänhet länge. Håret och skägget vitnar el. faller av. Då sjukdomen oftast är ensidig och den sjuka ansikts-halvan avtager allt mer i omfång, inträder en karakteristisk asymmetri av ansiktet. Känseln är i allmänhet i behåll. Ofta utvecklar sig atro-fin under svåra neural-giska smärtor. Dessa kunna även vara före- löpare till sjukdomen. A:s orsak är fullständigt obekant. Den innebär icke fara för livet och avstannar ofta i ett visst stadium av sig själv. Effektiv behandling är ej känd. I kosmetiskt syfte har man företagit paraffininjek-tioner i huden. S.I-r. Ansiktsbjudning, se Förlossning. Ansiktsförlamning, se Ansiktsnerven. Ansiktsnerven, Nervus facialis, rörelsenerven för den mimiska ansiktsmuskulaturen. Facialis-nerven är den 7:e av de 12 hjärnnerverna, lämnar hjärnbasen mellan bryggan och förlängda märgen (se Hjärnan), går genom en kanal i klippbenet och utkommer omedelbart bakom yttre hörselgången för att därefter inträda i öronspottkörteln och där förgrena sig till de olika ansiktsmusklerna. Dess förlamning medför oförmåga att sluta ögat, rynka pannan, spetsa munnen till vissling o.s.v. A.-U. Ansiktsneuralgi, se Ansiktssmärta. Ansiktsros, se Rosfeber. Ansiktssmärta. I ansiktet förmedlas känseln av den stora 5:e hjärnnerven el. Nervus trige' — 1191 — — 1192 — Framskridet fall av väns-tersidig ansiktsatrofi.