Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ansiktsvinkel
- Ansjovis
- Ansjovisrätter
- Anskar
- An-skij
- Anslag
- Anslagsenergi
- Anslagsmaskin
- Anslagsvinkel
- Anson, 1. George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSJOVIS
tangerande pannans och överkäkens mest
framskjutande punkter (näsan ej medräknad) och
en horisontal (den Camperska horisontalen)
lagd genom yttre hörselgången och undre
punkten av näshåleöppningen. Camper fann i
genomsnitt 80° för européer, 70° för negrer, 58°
hos orangutanger, 23° hos hästar. Då
emellertid den Camperska horisontalen ej motsvarar
huvudets naturliga, så har man numera valt en
annan, den tyska horisontalen, vilken lägges
genom yttre hörselgången och
ögonhåleingång-ens lägsta punkt; då vidare den Camperska
profillinjen alltför mycket influeras av det
ovidkommande pannbenets formvariationer och
olika ställning, har man valt en annan profillinje,
lagd genom glabella (den mest framskjutande
punkten över näsroten) och incision (främre
punkten mellan överkäkens framtänder).
Profilvinklar från 83—90° äro ortognata, från 82° och
därunder äro prognata. Européer och indianer
äro i allm. ortognata, negrer, australnegrer och
mongoler äro oftast prognata. Prognatien
behöver ej träffa hela ansiktet (total
ansiktsprog-nati), ansiktet kan stå ortognat, men käkens
tandutskott kan vara prognat framskjutande
(alveolär prognati), el. ock kunna endast
fram-tänderna skjuta prognat fram (dental prognati),
resp, kombinationer av de tre möjligheterna.
De båda sista formerna kunna förekomma även
i underkäken. A. mätes antingen direkt medelst
särskilda instrument (t.ex. Mollisons goniometer
från 1907 el. Backmans optiska goniometer från
1914) el. ock indirekt å ortogonala
projektions-ritningar. — Jfr Huvudform. G.B-n.
Ansjo'vis, Engrau'lis encrasi'cholos, tillhör
fam. sillfiskar (se d.o.), har stor mun, nosen
Ansjovis, Engraulis encrasicholos.
framskjutande framför underkäken, inga kölade
fjäll på buken, längd 15—20 cm. A. är allmän
i Medelhavet och utmed Europas v. kust upp till
s. Nordsjön, n. därom mera sporadiskt
förekommande. Erhålles emellanåt vid Sveriges v. kust
ävensom i s.v. Östersjön. A. är pelagisk (se d.o.),
leker i Medelhavet april-sept., i Zuider Zee, dit
den går in i stora massor för lek, under maj—
aug. Äggen äro pelagiska, ovala (formen
växlande). A. saltas, kryddas el. inlägges i olja
och går i marknaden även under namnet
sar-dell. Flera andra arter finnas i andra hav. —
Under namnet a. går i handeln kryddad
skarpsill (se d.o.) och i ringa mängd även småsill.
Ansjovisindustrien är av stor betydelse i
Bohuslän. Den började som hemindustri men
utvecklade sig i mitten på 1800-talet till
fabriksdrift. Värdet av den sv. ansjovistillverkningen
uppgick 1927 till över 4 mill. kr. N.B-n.
Ansjovisrätter, maträtter, i vilka ansjovis
ingår som huvudingrediens el. som dominerande
smakämne. Av ansjovis tillagas smårätter till
smörgåsbordet, ss. ansjovislåda, ansjovisbullar,
ansjovisgratin, ansjoviskaviar, ansjovissalad,
frityrkokt ansjovis. Ansjovis användes
dessutom i diverse fiskrätter till späckning och
fyllning samt till smaksättning av fisksås; som
garnityr till vissa kötträtter, t.ex.
wienerschnit-zel, och på smörgåsar tillsammans med ägg. —
Passerad ansjovis blandas med smör el.
äggkräm och användes som garnityr till
smörgåsar m.m. LN-y.
Anskar, se Ansgar.
An-skij, pseud. för R a p o p o r t, S. S. (se
denne.
Anslag. 1) Krigsv. A. uppstår, då en i
rörelse stadd kropp, tex. en ur ett eldrör
utskjuten projektil, träffar ett annat föremål. Jfr
Nedslag. Verkan vid anslaget (se
Projektilverkan) beror av projektilens och
målets form och material samt av
anslagsener-gien och anslagsvinkeln (se d.o.). R.Sbg.
2) Mus. Nedtryckandet av tangenterna på
tangentinstrument (piano, orgel). Man talar om
ett instruments tunga el. lätta a., alltefter den
större el. mindre kraftansträngning, som
erfordras för spelaren. Man talar om spelarens
mjuka, kraftiga, hårda, kantiga, klena a., alltefter
hans sätt att gestalta tonen. Med anslagsarter
betecknas vid pianospel de olika sätten att
förbinda tonerna med varandra: legato, staccato,
portato, leggiero (se d.o.) m.fl. F.S-l.
3) Processr. Ett skriftligt meddelande om
vissa domstolars el. ämbetsmyndigheters beslut,
vilket till allmänhetens underrättande anslås å
tavla, rättens dörr el. i särsk. förda
anslags-böcker, framlagda för allmänheten. Olovligt
avlägsnande av a. är straffbart. E.K.
4) Statsr. Penningmedel, som statliga el.
kommunala organ bevilja för visst ändamål. Se
Statsanslag och Statsreglering.
E.K.
Anslagsenergi, krigsv., en projektils
rörelseenergi vid anslag (se d.o.).
Anslagsmaskin, tekn., en i yllefabriKer
använd apparat för torkning och sträckning av
ylletyger. C.E.v.S.
Anslagsvinkel, krigsv., den vinkel, som en
projektilbanas tangent i anslagspunkten bildar
med det träffade föremålets yta. Jfr N e
d-slagsvinkel.
Anson [ä'nsan]. 1) G e o r g e A., Lord A. of
— 1195 —
— 1196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 22 00:49:41 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-1/0726.html