ANTENOR av jordledningsmotståndet, motstånden i an-tenntråd, spolar och kondensatorer, isolations-motståndet samt strålningsmotståndet. Den i det sistnämnda förbrukade effekten nyttiggöres i form av utstrålade vågor, under det att effektförbrukningen i de övriga motstånden går förlorad som värme. Sändareantennen bör därför ha stort strålningsmotstånd, vilket uppnås genom en stor antennhöjd. Strålningsmotståndet är vidare större för korta än för långa vågor, — Av mottagningsantennens ur vågorna upptagna energi nyttiggöres endast den del, som i hörtelefonen omsättes i ljud. Då man emellertid med lampor i godtycklig grad kan förstärka inkommande signaler, spelar mottagareantennens konstruktion mindre roll än sändarens. Endast då förstärkning ej sker, ss. vid kristallmottagaren, måste a. anordnas så, alt den uppfångar största möjliga energimängd utifrån. Därför måste för kristallapparater på längre avstånd från utsändningsstationen nödvändigtvis begagnas utomhusantenner, under det att i sändarens omedelbara närhet ofta en inomhusantenn kan vara tillräcklig. De s.k. direktiva antennerna för sändning skola rikta strålningen åt ett visst håll. Äldre konstruktioner för långa vågor ha betydligt mindre riktverkan än de nyare typerna för korta vågor. Vid dessa senare riktas vågorna från a. med tillhjälp av olika reflektoranordningar, på samma sätt som ett vanligt ljusknippe kan riktas med paraboliska speglar. — Direkta antenner för mottagning äro ramantennen och Beverage-antennen. Den förra, som ej har jordledning, består av på en ram upplindad tråd. Dess verkan är maximum, då ramens plan inställes i vågens fortplantningsriktning, och obetydlig, då samma plan är vinkelrätt mot denna. Beverage-antennen är en rak, flera våglängder lång ledning på få meters höjd över jordytan. Ledningens mot sändaren pekande ända är jordförbunden genom ett motstånd, under det att den motsatta ändan är jordförbunden genom mottagningsapparaten. A. uppfångar bäst vågor, som fortskrida i ledningens längdriktning mot mottagaren. Av vågor, som gå i annan riktning, röner den mindre inflytande. Se Radioteknik. N.Å. 2) Zool. A., känselspröt, pannspröt, äro smala, vanl. mångledade utskott, sittande på huvudet el. motsvarande kroppsdel hos led-djursklasserna kräftdjur, klomaskar, tusenfo-tingar och insekter. Hos kräftdjuren finnas två, hos de övriga klasserna ett par. Endast hos insektordn. Protu'ra samt hos några parasitiska kräftdjur saknas de. Embryologiskt har kunnat påvisas, att de äro omvandlade extremiteter. Antennerna äro försedda med sinnesorgan, alltid känsel- och ofta även luktorgan. Den enklaste formen är den trådlika, mångledade, ofta mot spetsen avsmalnande, som förekommer inom alla klasserna. Utomordentligt långa sådana finnas t.ex. hos djuphavskräftor och skalbaggsfam. långhorningar. Stundom äro de yttersta lederna grövre än de inre, varigenom antennerna bli klubblika (t.ex. hos dagfjärilar och en del skalbaggar), någon gång äro dessa klubbleder försedda med bladlika utskott (t.ex. hos ollonborrar), stundom äro de mellersta lederna tjockare, då antennerna bli spolformiga (t.ex. hos svärmarefjärilar). Ej sällan äro några el. flertalet leder försedda med grövre el. smalare, kortare el. längre utskott, varigenom antennerna bli sågade, tandade, kamlika el. fjä-derformiga, de senare formt rna finnas oftast hos hannar och mest hos nattflygande insekter (t.ex. myggor, fjädermyggor, vissa spinnarefjä-rilar). Egendomligt kluvna antenner finnas hos de blinda pauropodiderna bland tusenfotingar-na. Hos en del lägre kräftdjur äro antennerna stundom ombildade till simredskap el. grip-organ. E.W-n. Antenna'ria, undersläkte till växtsläktet Gna-pha'lium (se d.o.). Antenna'rius, fisksläkte, tillhörande fam. Antennari'idæ (underordn. Pedicula'ti), karakteriserat genom stor, uppåtriktad mun och en armbågsliknande böjning av bröstfenorna. A. lever företrädesvis bland korallrev och sargasso-tång. Genom färgteckning och talrika hudflikar harmonie- rar den väl med omgivningen. En art bygger bo av sargassotång, som hopsnöres med silke-liknande klibbiga trådar. N.R-n. Antenna'ta användes inom zoologien i två bemärkelser, en vidare och en trängre: 1) sammanfattning av samtliga antennbärande leddjur (kräftdjur, tusenfotingar och insekter) till skillnad från dem, som sakna antenner (spindlar); 2) sammanfattning av endast tusenfotingar och insekter gentemot spindlarna. H.W-n. Ante'nnkrets, se Antenn 1). Ante'nnmotstånd, se Antenn 1). Ante'nor, grek, myt., enl. Homeros den visaste och klokaste av trojanerna, som rådde till fred och påyrkade Helenas återlämnande till atriderna. Den senare sagan låter honom ss. förrädare öppna stadsportarna för fienden. Skonad på gr. härav skall han efter Tröjas fall ha slagit sig ned i Kyrene el., enl. en annan sägen, ha kommit till Italien och där grundat Patavium (Padova). H.Sj. — 1213 — — 1214 — Antennarias histrio.