ANTIMONIT erhållas från Japan. A är den viktigaste anti-monmalmen. K.A.G. Antimonl'1, mineral. Se Antimonglans. Antimo'nium, detsamma som antimon (se d.o.). Antimonklorider, föreningar av antimon och klor. Antimontriklorid, som tidigare kallades antimonsmör (Bu'tyrum antimo'nii), erhålles genom behandling av antimontrioxid el. vanligare spetsglans med koncentrerad saltsyra och lösningens indunstning och destillation ss. en genomskinlig, mjuk massa, som verkar starkt etsande och ryker i luften. A. kan lösas klart i litet, men sönderdelas av mycket vatten, varvid först antimonoxiklorid, SbOCl, och småningom (vid kokning) antimontrioxid bildas. Algarotpulver, tidigare använt som läkemedel, erhålles vid behandling av antimontriklorid med varmt vatten och har ung. sammansättningen Sb2O3, SbOCl. Lösningar av en del komplexa salter, t.ex. K3SbCl6, ävensom av tri-kloriden själv i saltsyra, användas för brune-ring av järnföremål (bronsersalt). Användes även som betmedel inom färgeriindustrien. Antimonpentaklorid, SbCl5, framställes genom trikloridens behandling med klor el. genom metallens förbränning i klorgas; är en färglös, starkt etsande vätska, som inom den organiska kemien användes som kloröverförande medel; ger med olika klorider salter av den komplexa syran HSbClg. [0.5-3.] Antimonlegeringar. Antimon låter vid smältning legera sig med nästan alla metaller och gör dessa mera glänsande, hårdare och sprödare. De viktigaste a. äro antimonbly (se d.o.), britanniametall och vitmetall Britanniametall, som användes till husgerådssaker, är vanl. en legering av 90 % tenn, 8 % antimon och 2 % koppar. Vitmetall (antifriktionsmetall), som användes som lagermetall, har något varierande sammansättning, t.ex. 85 % tenn, 10 % antimon och 5 % koppar el. 52 % zink, 46 % tenn, 0,4% antimon och 1,6% koppar. Lj. Antimonnickelglans, u 11 m a n n i t, mineral, bestående av nickel i förening med svavel och antimon, NiSbS, förekommer i reguljära, blå-grå till stålgrå kristaller och täta aggregat. K.A.G. Antimonockra, c e r v a n t i t, ett gult mineral, bestående av antimonoxid, Sb2O4, bildar nål-formiga rombiska kristaller el. pulverformad beläggning på andra antimonmineral. K.A.G. Antimonoxider, föreningar mellan antimon och syre. Av vattenfria oxider finnas tre, antimontrioxid, antimontetroxid och anti-monpentoxid. Trioxiden el. antimonsyrlighets-anhydrid, Sb2O#, förekommer i naturen som senarmontit, antimonblomma el. vitspetsglans. Den erhålles genom metallens förbränning i luften el. genom röstning av spetsglans, Sb2S3, i vattenånga och bildar vita kristaller, som sublimera vid upphettning. Vid längre tids upphettning övergår den i tetroxiden, Sb2O4, ett vitt pulver, som även erhålles vid upphettning av pentoxiden. Är ej flyktig. Pentoxiden el. antimonsyrehydriden, Sb2O5, framställes genom upphettning av antimonsyra och användes som gult färgämne i glas och porslinsfärger. Av vattenhaltiga oxider kan nämnas den mot trioxiden svarande antimonsyrligheten, H3SbO3 el. Sb2O3, 3H2O. Föreningar med annan vattenhalt finnas även. Antimonsyrlighet förhåller sig gentemot starka baser som en svag syra, i det att salter, antimonit, bildas, och gent emot starka syror som en svag bas, i det att även här salter bildas, antimon- el. anti-monylsalter (se Antimonsalter). Mot pentoxiden svarande hydrat benämnes antimonsyra och allt efter vattenhalten orto-, pyro- el. metaantimonsyra. De ha sammansättningarna HsSbO4 el. Sb2O6, 3H2O, H4Sb2O7 el. Sb2O5, 2H2O, HSbO3 el. Sb2O5, H2O. Ortosyran erhålles genom behandling av metallen med salpetersyra, de övriga genom ortosyrans upphettning. De fria syrorna äro ej noggrant kända. Salterna kallas antimonat, t.ex. surt kalium-pyroantimonat, K2H2Sb2O7, 6H2O (reagens på natriumsalter). Ett basiskt blyantimonat har under namn av neapelgult el. antimongult användning som målarfärg. [O.S-3.] Antimonoxiklorid, se Antimonklori-d e r. Antimonpentaklorid, se Antimonklorider. Antimonpentasulfid, se Antimonsulfi-d e r. Antimonregulus, metallisk antimon. Antimonsalter, saltartade föreningar, i vilka antimon ingår i den positiva jonen. En typ av sådana är analog med de vanliga metallsalterna och bildas vid trioxidens behandling med starka syror, t.ex. antimonsulfat, Sb2(SO4)3. A. sönderdelas lätt av vatten, varvid i första stadiet en annan typ av a., s.k. antimonylsalter, bildas. I dessa är radikalen, SbO, bunden till syreresten. Viktigast av dessa är kaliumanti-monyltartrat el. kräkvinsten, (SbO . C4H4O0 . K)3, H2O, som bildas vid kokning av vinsten med antimontrioxid. Användes tidigare som kräkmedel och fortfarande som betningsmedel vid färgning av tyger. Härtill användes även s.k. antimonsalt av antimonyloxalat och kali-umoxalat och andra dubbelsalter, vari anti-monfluorid ingår som beståndsdel. [O.S-p.] Antimonsilver, dyskrasit, mineral, bestående av silver och antimon, Ag3Sb, i rombiska — 1239 — — 1240 —