ANTINOOS silvervita kristaller, som vanl. äro anlupna på ytan. Förekommer på silvermalmgångar samman med antimon- och arsenikmineral; är t.ex. vid S:t Andreasberg i Harz en av de vanligaste silvermalmerna. K.A.G. Antimonsmör, se Antimonklorider. Antimonsulfider, föreningar mellan antimon och svavel, a) Antimontrisulfid el. an-timonsulfur, Sb2Sg, förekommer i naturen ss. spetsglans (antimo'nium crudum), en stråligt kristallinisk, grafitliknande massa. Erhålles genom fällning av antimontriklorid- el. kräk-vinstenslösningar med vätesvavla, ss. ett rött amorft pulver; har svagt sura egenskaper och ger salter, sulfantimonit, t.ex. av sammansättningen K3SbS3. Kermes mineraTis är en blandning av antimonsulfid och antimontrioxid, som tidigare användes inom medicinen. Utom för framställning av antimon ('ch dess föreningar användas a. inom tändsticksindustrien och vid framställning av fyrverkeripjäser, b) A n t i-m o n p e n t a s u 1 f i d el. guldsvavel, Sb2S6, erhålles utom ur antimonpentaklorid och svavelväte även genom sönderdelning av t.ex. kali-umsulfantimonat med en syra ss. ett orangerött pulver med sura egenskaper. Löser sig i alkali-sulfider och hydroxider under bildning av salter, sulfantimonat, t.ex. kaliumsulfantimonat el. Schlippes salt, NagSbS4, 9H2O. Denna förening erhålles även genom kokning av antimontrisulfid med natriumhydroxid och svavel ss. färglösa el. svagt gula kristaller. A. användas vid vulkanisering av kautschuk, som härvid rödfärgas. [O.S-g.] Antimonsvavla, detsamma som antimonpen-tasulfid. Se Antimonsulfider. Antimonsyra, se Antimonoxider. Antimonsyrehydrat, se Antimonoxider. Antimontriklorid, se Antimonklorider. Antimontrisulfid, se Antimonsulfider. Antimonvin, se K r ä k v i n. Antineuri'tisk vitamin, vitamin B, det vat-tenlösliga vitamin, som förhindrar uppkomsten av beri-beri (se d.o.). Antinomi' (grek, anti', mot, och nomos, lag), tvenne lagars strid med varandra. 1) Fil. A. betecknar efter Kant den spänning mellan ”förnuft” och ”förstånd”, helhetskrav och oändlig-hetskrav i vårt tänkande, varigenom vi oundgängligt ledas till en rad varandra skarpt motsatta, inbördes uteslutande lösningar av frågorna om världens evighet och begränsning i rummet, om materiens delbarhet, om orsakskedjans oändlighet el. ändlighet o.s.v. Se Kant. — An t i no mi'sm, livsåskådning, som bygger på antinomier, framför allt på en motsättning mellan frihet och sedelag. A-fN. 2) Mat., se L o g i s t i k. Antinomi'stiska striden. Den s.k. l:a a.s. fördes på 1530-talet mellan Luther—Melanchthon och Johannes Agricola (se denne) ang. lagens uppgift i omvändelseprocessen. Luther, som vid denna tidpunkt erfarit, hur hans lära om rättfärdiggörelse genom tron allena hade missbrukats av ”svärmandar” och ”spiritualister”, betonade lagens nödvändighet för ”undervisningens skull” och för att bryta hårda sinnen. Detta betonades ytterligare av Melanchthon och föranledde Agricola att beteckna denna uppfattning ss. återfall i katolicismen, medan Antinoos. Museo Nazionale, Rom. han själv framhöll, att evangelium ensamt verkar hela omvändelsen. Striden bilades, men blossade upp igen på 1550-talet, den 2:a a.s., i samband med den s.k. majoristiska striden (se d.o.). De s.k. gnesioluteranerna (se d.o.) bestredo nu ”lagens tredje bruk” ss. en ledning för de pånyttföddas liv, vilket hävdades av Melanchthon och hans anhängare. Slutgiltigt avgjordes tvisterna genom 5:e och 6:e artiklarna i konkordieformeln (se d.o.). S.N. Anti'noos, Antinous. 1) En skön yng ling från Bithynien, kejsar Hadrianus’ älskling, säges ha frivilligt kastat sig i Nilen för att genom sin död förlänga kejsarens liv. Hadria- — 1241 — — 1242 —